Megachile parietina
| Megachile parietina | |
 Megachile parietina, hona | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Buksamlarbin Megachilidae |
| Släkte | Tapetserarbin Megachile |
| Undersläkte | Chalicodoma[1] |
| Art | Megachile parietina |
| Vetenskapligt namn | |
| § Megachile parietina | |
| Auktor | (Geoffroy, 1785) |
 Megachile parietina på lejonsvans | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Megachile parietina[2] är en biart som först beskrevs av Geoffroy 1785. Megachile parietina ingår i släktet tapetserarbin och familjen buksamlarbin.[3][4] Inga underarter finns listade.[3]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Ett övervägande svart bi; hanen har dock gulbrun päls på mellan- och bakkropp. Hanarna blir 14 till 17 mm långa, honorna 16 till 18 mm.[5]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Arten förekommer på översvämningspåverkade flodängar, steniga bergssluttningar (i Alperna kan arten gå upp till 2 000 m) samt i kulturlandskapet kuperade torrängar, stenbrott och grustag. Vad gäller foderkällor är arten generalist och besöker blommande växter från många olika familjer, vanligast är ärtväxter och kransblommiga växter. Flygtiden varar från april/maj till juni.[5]
Fortplantning[redigera | redigera wikitext]
Megachile parietina är ett solitärt (det vill säga icke samhällslevande) bi som bygger sina larvbon under stenar och i klippspringor, ensamma eller i mindre kolonier. Ett bo kan innehålla upp till 16 larvceller, uppbyggda av grus eller sand blandad med saliv och nektar. Det förekommer att bona angrips av de kleptoparasitiska bina Stelis nasuta (ett pansarbi), kilbi och Dioxys cincta vars larver lever på det insamlade näringsförrådet efter det att värdägget eller -larven dödats.[5]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Arten förekommer i Sydeuropa samt mera fläckvis i Mellaneuropa upp till mellersta Tyskland.[5] Den har även påträffats i Mellanöstern och Nordafrika.[6]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Megachile parietina (Geoffroy, 1785)” (på engelska). Discover Life. Arkiverad från originalet den 12 november 2013. https://web.archive.org/web/20131112124652/http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Megachile+parietina&guide=Bee_genera&flags=subgenus:. Läst 12 november 2013.
- ^ manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09, 2008
- ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Paglinawan L., Orrell T., Nicolson D., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Hernandez F., De Wever A. (red) (12 april 2013). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2013 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2013/details/species/id/6970099. Läst 8 september 2013.
- ^ ITIS Bees: World Bee Checklist Arkiverad 12 juni 2015 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ [a b c d] Paul Westrich. ”Schwarze Mörtelbiene Megachile parietina (Geoffroy 1785)” (på tyska). Wildbienen.info. Arkiverad från originalet den 12 november 2013. https://web.archive.org/web/20131112130041/http://www.wildbienen.info/Profile/megachile_parietina.php. Läst 12 november 2013.
- ^ ”Map of Megachile parietina” (på engelska). Discover Life. Arkiverad från originalet den 12 november 2013. https://web.archive.org/web/20131112124654/http://www.discoverlife.org/mp/20m?kind=Megachile+parietina&guide=Bee_genera&flags=subgenus:. Läst 12 november 2013.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Megachile parietina.
