Melodifestivalen 1975

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Melodifestivalen 1975
Lasse Berghagen.JPG
Datum
Final 15 februari 1975
Arrangemang
Plats Göteborg
Arena Radio- och TV-huset
TV-bolag Sveriges Radio-TV
Programledare Karin Falck
Dirigent Alain Leroux,
Bengt Palmers,
Bruno Glenmark,
Lars Samuelson,
Leif Strand,
Sven-Olof Walldoff
Producent Bo Hermansson
Bidrag
Vinnare "Jennie, Jennie" (framförd av Lasse Berghagen)
Antal bidrag 10
Melodifestivalen
◄ 1974Melodifestivalen 19751976 ►

Melodifestivalen 1975 var den 16:e upplagan av musiktävlingen Melodifestivalen, som är Sveriges uttagning till Eurovision Song Contest 1975.

Finalen hölls i Studio 1 i det nu rivna TV-huset i Göteborg den 15 februari 1975, där melodin "Jennie Jennie", framförd av Lasse Berghagen, vann, genom att ha fått högst totalpoäng i de elva jurydistrikten. För första gången någonsin i festivalens historia arrangerades tävlingen i en annan stad än Stockholm, nämligen Göteborg. Inför tävlingen hölls protester mot kommersiell musik och genom detta arrangerades den så kallade Alternativfestivalen som ett motangrepp mot kommersiell musik. Likt tidigare år bjöds kompositörer in på förhand samtidigt som systemet med elva jurydistrikt avgjorde hela finalen.

"Jennie Jennie" fick sedan representera Sverige, på hemmaplan, i ESC 1975 som arrangerades i Stockholm den 22 mars 1975.

Tävlingsupplägg[1][redigera | redigera wikitext]

Sveriges Radio-TV beslöt från början att behålla systemet med att inte ha en allmän inskickning av bidrag, utan bjöd in ett kompositörsteam som skulle få skriva de tio finalbidragen. Därefter fick kompositörerna själva bestämma både artist och bakgrundskör. Efter ett års uppehåll togs regeln om att kompositörerna själva skulle få bestämma dirigent till sitt bidrag tillbaka, vilket gjorde att man inte hade en fast kapellmästare för finalen.

Precis som året innan använde man modellen med elva jurygrupper som representerade städer runt om i landet. Skillnaden var nu att poängsystemet såg olika ut mot året innan. För första gången i Melodifestivalens historia sändes festivalen från Göteborg och inte från Stockholm. Alla tidigare festivaler hade sänts från Stockholm. Däremot kom själva värdskapet till Eurovision Song Contest att hållas i Stockholm.

Merparten av de tävlande bidragen det här året hade influenser av populärmusik (pop) mot året innan då jazzen hade dominerat tävlingens bidrag. Bland de inbjudna kompositörerna syntes bland andra Benny Andersson, Björn Ulvæus och Stikkan Anderson samt Lasse Berghagen som tävlat året innan (och där blivit både etta respektive tvåa).

Återkommande artister[redigera | redigera wikitext]

Artist Tidigare år (med placering)
(Melodifestivalen)
Tidigare år (med placering)
(ESC)
Björn Skifs 1972 (9:a) -
Glenmarks
(med Hadar Kronberg)
1973 (4:a),
1974 (8:a)
-
Göran Fristorp 1973 (1:a),
1974 (6:a, 7:a)
1973 (5:a)
Lasse Berghagen 1973 (7:a),
1974 (2:a)
-
Ted Gärdestad 1973 (4:a) -

Finalkvällen[redigera | redigera wikitext]

Finalen av festivalen 1975 direktsändes i TV1 den 15 februari 1975 klockan 20.05-22.10, från Studio 1 i radio- och TV-huset (Synvillan) i Göteborg. Programledare var Karin Falck och dirigenter för finalen var Alain Leroux, Bengt Palmers, Bruno Glenmark, Lars Samuelson, Leif Strand och Sven-Olof Walldoff.

Finalen avgjordes med hjälp av elva regionala jurydistrikt. Varje jurygrupp innehöll elva personer som vardera delade ut fem poäng totalt till de tio bidragen. Varje jurymedlem hade max fem poäng att dela ut, som denne fick spendera hur den ville. Varje bidrag fick sedan den totalpoäng som hela juryn gett. Totalt gav varje jury 55 poäng till bidragen, men juryn kunde också välja att ge bidrag noll poäng. Med hjälp av detta blev totalsummorna något jämnare än året innan.

Startlista[redigera | redigera wikitext]

Nr Artist Låt Upphovsmän
(Text & musik)
Dirigent
1 Landslaget "Den gamla jukeboxen" Lasse Lindbom (tm) Bengt Palmers
2 Nils-Åke Runeson "Oh, Juicy" Nils-Åke Runeson (tm) Lars Samuelson
3 Ann-Christine Bärnsten "Ska vi plocka körsbär
i min trädgård?
"
Little Gerhard (tm), Börje Carlsson (tm) Alain Leroux
4 Hadar & Glenmarks "Lady Antoinette" Hadar Kronberg (tm) Bruno Glenmark
5 Lasse Berghagen "Jennie, Jennie" Lasse Berghagen (tm) Lars Samuelson
6 Ted Gärdestad "Rockin' 'n' Reeling" Kenneth Gärdestad (t), Ted Gärdestad (m) Sven-Olof Walldoff
7 Svenne & Lotta "Bang en boomerang" Stikkan Anderson (t), Benny Andersson (m), Björn Ulvaeus (m) Sven-Olof Walldoff
8 Björn Skifs "Michelangelo" Bengt Palmers (tm), Björn Skifs (tm) Bengt Palmers
9 Göran Fristorp "Som min vän" Göran Fristorp (tm) Leif Strand
10 Gimmicks "Sången lär ha vingar" Bo Carlgren (t), Bo Sylvén (m) Lars Samuelson

Poäng och placeringar[redigera | redigera wikitext]

Nr
Låt Luleå Falun Karlstad Göteborg Umeå Örebro Norrköping Malmö Sundsvall Växjö Stockholm Summa Placering
1 "Den gamla jukeboxen" 4 - 2 1 18 1 2 - 7 2 10 47 7
2 "Oh, Juicy" 2 - 1 - 5 5 1 6 3 - 2 25 10
3 "Ska vi plocka körsbär
i min trädgård?
"
1 1 - 3 4 4 5 - 3 - 9 30 9
4 "Lady Antoinette" 7 2 7 - 2 9 12 1 3 1 4 48 6
5 "Jennie, Jennie" 14 18 6 15 4 7 24 3 9 16 1 117 1
6 "Rockin' n' Reelin'" 3 7 16 7 1 - 1 3 3 3 3 47 7
7 "Bang en boomerang" 7 - 8 5 8 16 5 14 1 15 5 84 3
8 "Michelangelo" 4 2 12 12 2 10 - 6 3 3 1 55 5
9 "Som min vän" 4 1 3 5 2 - 1 3 14 9 17 59 4
10 "Sången lär ha vingar" 9 24 - 7 9 3 4 19 9 6 3 93 2

Eurovision Song Contest[redigera | redigera wikitext]

Teach-In som vann för Nederländerna det här året.

Sverige hade vunnit i Storbritannien året innan och fick därför för första gången stå värdland för ett Eurovision Song Contest. Eurovisionfinalen förlades till S:t Eriksmässan i Stockholm den 22 mars 1975. Rekordmånga länder deltog det här året, då hela nitton länder anmälde sig att deltaga. Både Frankrike och Malta återkom till tävlingen igen, liksom att Turkiet gjorde sin debut det här året. Dock valde Grekland att stå över tävlingen i protest mot den turkiska invasionen av Cypern. Karin Falck var programledare (som även hade lett den svenska uttagningen bara någon månad tidigare).

Arrangemanget föregicks av en livlig debatt, i vilken företrädare för den svenska musikrörelsen ansåg att tävlingen borde stoppas, och som en protest arrangerades Alternativfestivalen. På förhand hade man vidtagit säkerhetsåtgärder, i och med att man hade fått rapporter om att Röda armé-fraktionen planerade ett attentat mot festivalen, vilket istället riktades mot den västtyska ambassaden ett par dagar senare.

Inför det här årets Eurovision Song Contest infördes ett helt nytt poängsystem som skulle standardisera poängsystemet för en lång tid framöver. Detta för att man helt enkelt skulle slippa hålla på och byta system år efter år. Det nya systemet innebar att alla tävlande länder delade ut tolv poäng till sitt favoritland, tio poäng till sin tvåa, åtta poäng till sin trea och därefter sju, sex, fem, fyra, tre, två och en poäng. Totalt fick tio länder poäng, övriga gavs noll poäng. Det här systemet används än idag.

Sverige startade som nummer arton (av nitton länder) och slutade efter juryöverläggningarna på åttonde plats med 72 poäng. Vann gjorde istället Nederländerna med 152 poäng (de hade inlett årets tävling) följt av Storbritannien på 138 poäng och Italien på 115 poäng. Turkiet, som debuterade det här året, slutade på allra sista plats med endast tre poäng (från Monaco). Nederländerna, som vann, tilldelades den högsta poängsumman (12 poäng) av drygt en tredjedel av de tävlande länderna. Storbritannien, som slutade på andra plats, tilldelades fyra av de tolv poängen.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Melodifestivalen 1975”. Sveriges Television. Arkiverad från originalet den 19 juli 2012. http://archive.is/mBvF. Läst 20 oktober 2012. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]