Men inte om det gäller din dotter

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Men inte om det gäller din dotter
FörfattareJan Guillou
LandSverige Sverige
GenreSpionroman
Förlag för förstautgåvanPiratförlaget
Utgivningsår2008
HuvudpersonerCarl Hamilton, Erik Ponti, Ewa Tanguy, Pierre Tanguy, Anna Holt
Del i serie
Ingår i serieCoq Rouge
Del13
Föregås avMadame Terror

Men inte om det gäller din dotter är en roman av Jan Guillou, utgiven av Piratförlaget den 20 augusti 2008.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Efter tretton år i exil återvänder viceamiral Carl Gustaf Gilbert Hamilton till Sverige för att få resning i sin livstidsdom för mord. Genom sin gamle bekant Erik Ponti hamnar han i ett nytt umgänge, där de närmaste vännerna är förre översten i Främlingslegionen, Pierre Tanguy, och hans fru polisöverintendent Ewa Tanguy.

Både Hamilton och Tanguy är fullständigt övertygade om att de aldrig mer i livet kommer att lyfta ett finger när det gäller militära insatser utomlands. Men det behagliga och fridfulla nya livet vänds helt över ände den dag en familjekatastrof drabbar dem alla. Hamilton måste plocka fram alla sina gamla kunskaper som spionchef och Pierre måste mobilisera gamla vänner inom Främlingslegionen.

Tema[redigera | redigera wikitext]

Berättelsen handlar om kriget mot terrorismen och världens tillstånd i politik och media efter 11 september-attackerna. Ett stort fokus ligger på medias makt, och hur media i första hand väljer att skildra sin egen version av verkligheten. Det är den sista delen i Guillous löst sammanhållna svit om kriget mot terrorismen som började med Arn-trilogin.

Synopsis[redigera | redigera wikitext]

I Murmansk lever Carl Hamilton en tillbakadragen tillvaro, när han får veta att president Putin vill ha honom som befälhavare för ett hemligt elitförband som ska utföra massakrer av islamistiska terrorister i Kaukasien. Arbetserbjudandet är ett ultimatum - om han inte accepterar uppdraget förlorar han Putins beskydd och blir utlämnad till USA där han med största sannolikhet kommer avrättas som terrorist (se Madame Terror). Hamiltons enda utväg är att söka resning i Svea hovrätt för sin tretton år gamla livstidsdom i Sverige (se En medborgare höjd över varje misstanke). Hans svenska advokat lyckas få honom frikänd, med argumentet att han vid den tidigare rättegången aldrig blev prövad för sinnessjukdom vilket han rimligtvis borde ha betraktats som drabbad av, och med tio års patientjournaler och intyg från framstående psykiatriker i Kalifornien är han numera friskförklarad. Vad gäller själva rymningen från häktet 1995 är det i Sverige inget brott att rymma.[1]

Inför återkomsten till Sverige tar Hamilton också hjälp av sin gamle bekant Erik Ponti för att framföra sin argumentation i media. Till följd av detta får Ponti sparken från sitt jobb på Dagens Eko, och utsätts för en förundersökning om skyddande av brottsling (Hamilton) och någon oklar form av terrorbrott (åter igen, för sitt samröre med Hamilton).[2]

Hamilton flyttar hem till sitt gamla slott Stenhamra, och genom Ponti hamnar han i ett nytt umgänge i Stockholm där de närmaste vännerna blir säkerhetspolisen Ewa Tanguy och hennes make Pierre, den tidigare översten i Främlingslegionen som numera blivit framgångsrik författare med sina militära memoarer.[3]

Ewa, som är förhörsledare på Säkerhetspolisen, blir övertalad av sin chef att ställa upp på en stor intervju i en stor kvällstidning för att skapa god PR åt Säpo. Tanguy och Säpochefen avser att använda intervjun för att förmedla en korrekt bild av deras arbete, men de räknade aldrig med att kvällstidningen skulle vinkla intervjun helt efter sina egna syften. Istället för att återge den beskrivning av verkligheten som Tanguy förmedlat i intervjun skapar Kvällspressen sin egen version, där Tanguy porträtteras som en kvinnlig terroristjägare som använder "sexuell tortyr" i sin förhör med gripna muslimska män. Kvällspressen snedvridna vinkling av Tanguys arbete och karaktär provocerar fram en hämndaktion från utländska islamister som utför en militärt professionell kidnappning av den femåriga dottern Nathalie som förekommit i intervjuartikeln.[4]

Nathalie används i sin tur som PR-kupp av kidnapparna, som i videoklipp på internet förklarar att barnet inte ska skadas utan istället uppfostras som rättroende muslim. Familjen Tanguys mäktiga vänner inleder med full kraft jakten på kidnapparna. Den officiella utredningen leds av Ewas vän Anna Holt, biträdande chef för Rikskrim, medan Hamilton samtidigt vänder sig till sina gamla kollegor inom underrättelseväsendet och Pierre Tanguy vänder sig till sina gamla kollegor i Främlingslegionen för att förbereda en fritagning. De som utfört kidnappningen misstänks vara tidigare elitsoldater från SAS och den ansvarige misstänks vara någon av de många saudiarabiska prinsar som ligger bakom 90% av all islamistisk terrorism. Hamilton tar hjälp av en gammal bekant vid MI6, Sir Geoffrey Hunt (se I hennes majestäts tjänst) och en annan gammal spionchef, Louis Trapet vid franska underrättelsetjänsten, och blir under denna resa till Paris attackerad på sitt hotellrum av en amerikansk säkerhetsagent som han utan problem övermannar. Genom Hamiltons gamle kollega inom den svenska underrättelsetjänsten, Luigi Bertoni-Svensson som numera är operativ chef för specialstyrkan SSG, avslöjas en svensk elitsoldat vid namn Patrik Wärnstrand som hjälpt till i kidnappningen och denne svensk, som känner stor ånger eftersom han blivit lurad att tro det var en terrorist som skulle infångas, ger dem namnen på de andra kidnapparna. Nathalie lokaliseras till ett slott i nordvästra Saudiarabien, döpt efter medeltidshjälten Saladin, där hon hålls fången av en prins al-Saud, brorson till den saudiske kungen.[5]

Pierre och Carl planerar att utföra fritagningen med franska fallskärmsjägare. Det kan inte bli en svensk militär operation, vilket Luigi föreslår, eftersom den svenska underrättelsetjänsten inte längre har samma handlingsfrihet och operativa funktion som den hade under Hamiltons tid. Nathalie är genom sin far fransk medborgare, och Erik Ponti instruerar Ewa hur hon ska vädja om hjälp från franska staten. Tricket är att vända sig till den franska presidenthustrun, Carla Bruni, som pressar sin make att stödja operationen utan att officiellt behöva sanktionera den innan den lyckats. Samtidigt gör Hamilton ett besök hos Putin i Moskva och säkrar rysk assistans genom att lova att göra en serie PR-framträdanden i rysk media.[6]

Under besöket i Moskva träffar Hamilton även sin gamle vän Mouna (se Madame Terror). Mouna ställer upp att delta i fritagningsoperationen, eftersom de saudiarabiska prinsarna är PLO:s värsta fiender näst efter Israel och USA - särskilt denne prins eftersom han donerar stora summor till PLO:s motståndare Hamas. Hennes första tanke är att få döda prinsen, men Hamilton tycker att det vore bättre att föra med honom som fånge eftersom det skulle leda till århundradets rättegång, och allt som skadar Saudiarabien är bra för alla utom George W. Bush och hans regering.[7]

Carl och Pierre intar det saudiska ökenslottet med sina rekryterade fallskärmsjägare, där svensken Patrik Wärnstrand ingår i fritagningsstyrkan för att ställa sitt misstag till rätta. Mounas grupp anländer med kamel och har fört med sig Erik Ponti som är deras inbäddade journalist. Hans rapporter från det intagna ökenslottet ska fungera som ett extra vapen, genom att göra operationen till en stor världsnyhet. Anna och Ewa följer operationen från Carls privata spionkontor på slottet Stenhamra. Ytterligare fyra franska medborgare befinner sig i ökenslottet, två barnskötare och två älskarinnor till prinsen, och med fem fritagna franska medborgare kan den franska staten inte göra annat än blanda sig i operationen med full styrka. Saudiska jaktflyg jagar planet som fritagningsstyrkan evakuerar sig i, men överrumplas av franska jaktflyg som får saudierna att retirera.[8]

Planet med fritagningsstyrkan landar på Orly-flygplatsen i Paris där Ewa väntar, under stor välkomstceremoni med röda mattan och det franska presidentparet närvarande.[9]

För sin insats tilldelas Carl, Pierre och Mouna varsitt Storkors av Hederslegionen, och de övriga fallskärmsjägarna tilldelas också varsin Hederslegion av lägre grad.[10]

Erik Ponti blir mycket förmögen på sitt reportage från fritagningen, och hjälper Pierre skriva en uppföljare till sina militära memoarer och börjar även skriva Carls memoarer, som planeras till tio böcker och blir den mest lästa bokserien i Sveriges historia.[11]

Mouna utnämns till PLO:s ambassadör i Sverige och flyttar in hos Carl på Stenhamra efter att denne friat till henne.[12]

Rollfigurer[redigera | redigera wikitext]

Ewa Tanguy - polisöverintendent på Säpo

Pierre Tanguy - författare och pensionerad främlingslegionär

Erik Ponti - journalist

Carl Hamilton - pensionerad underrättelseofficer

Anna Holt - biträdande chef för Rikskrim

Mouna al Husseini - palestinsk brigadgeneral

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

Romanen är en fristående berättelse med flera huvudpersoner från Guillous litterära värld. Men eftersom boken kronologiskt kommer efter Madame Terror (2006) där Carl Hamilton gjorde sin återkomst, och Hamilton förekommer i en stor roll också i denna berättelse, kan boken räknas som en del i Hamilton-serien. Den hänger dock lika mycket ihop med de fristående böckerna Tjuvarnas marknad (2004) och Fienden inom oss (2007), och bör därmed inte räknas till den ursprungliga Coq Rouge-serien om tio böcker som slutade med En medborgare höjd över varje misstanke (1995).

Rollfiguren Erik Ponti, som är ett lättigenkännligt och erkänt alter ego för Jan Guillou själv[13], börjar i denna roman skriva Hamiltons memoarer i tio böcker - vilket är lika många böcker som den ursprungliga sviten om Hamilton består av.

Rollfiguren Pierre Tanguy är samme Pierre som Erik Ponti lär känna i romanen Ondskan (1981). I denna roman knyter alltså Guillou slutligen ihop flertalet av sin litterära världs huvudpersoner som lever i modern tid - Hamilton, Ponti, Pierre, Ewa och Anna Holt.

Filmen med samma namn[redigera | redigera wikitext]

Romanen filmatiserades som Hamilton – Men inte om det gäller din dotter (2012), med Mikael Persbrandt i rollen som Hamilton. Den Hamilton som förekommer i filmerna Hamilton – I nationens intresse (2011) och Hamilton – Men inte om det gäller din dotter (2012), är dock bara mycket löst baserad på romangestalten och följer inte alls bokseriens kronologi eller händelseförlopp, utan är istället en delvis ny rollfigur som flyttats till 2010-talet. Eftersom Men inte om det gäller din dotter (boken) utspelar sig 2008 passar berättelsen dock in i kontinuiteten för Persbrandts rollfigur, och handlingen i filmen följer boken med vissa ändringar.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Guillou, Jan (2008). Men inte om det gäller din dotter. sid. 34ff, 56ff, 146 
  2. ^ Guillou, Jan (2008). Men inte om det gäller din dotter. sid. 44ff, 103ff, 128ff 
  3. ^ Guillou, Jan (2008). Men inte om det gäller din dotter. sid. 141ff 
  4. ^ Guillou, Jan (2008). Men inte om det gäller din dotter. sid. 120ff, 150ff, 179ff 
  5. ^ Guillou, Jan (2008). Men inte om det gäller din dotter. sid. (166, 183ff, 196ff, 212ff, 259ff) 
  6. ^ Guillou, Jan (2008). Men inte om det gäller din dotter. sid. 266, 277ff, 281ff 
  7. ^ Guillou, Jan (2008). Men inte om det gäller din dotter. sid. 291ff 
  8. ^ Guillou, Jan (2008). Men inte om det gäller din dotter. sid. 300ff, 320ff, 346ff, 389ff 
  9. ^ Guillou, Jan (2008). Men inte om det gäller din dotter. sid. 398ff 
  10. ^ Guillou, Jan (2008). Men inte om det gäller din dotter. sid. 403 
  11. ^ Guillou, Jan (2008). Men inte om det gäller din dotter. sid. 405 
  12. ^ Guillou, Jan (2008). Men inte om det gäller din dotter. sid. 406 
  13. ^ Guillou, Jan (2003). På jakt efter historien. sid. 83