Meritokrati

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Meritokrati (av latinets meritus, förtjänst, och kratein, styre[1]) är en rörelse, ideologi eller samhällssystem där begåvning, utbildning och utbildningsresultat[1] i kombination med prestationer[1] under karriären spelar den dominerande rollen vid befordran. En individs sociala status och lön ska bygga på vad denne åstadkommer i samhället. Anlag och begåvning, inhämtade kunskaper, och i yrkeslivet faktiska skickligheter och färdigheter, är meriter som i meritokratin är avgörande för en individs möjlighet till yrkesmässigt, socialt och politiskt avancemang.

Socialt ursprung och samhällsklass ska sakna betydelse. Inte heller väntjänster, grupptryck eller anpassning till en rådande konsensusuppfattning som är uppenbart felaktig ska kunna påverka karriären i en meritokrati.

Den svenska staten har tillsatt tjänster enligt 'förtjänst och skicklighet' (det vill säga utbildning och tjänsteår). I den privata sektorn är företeelsen meritokrati vanligt förekommande.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Ideologin växte fram i Frankrike i form av borgerliga tankar om att alla skulle få möjlighet att, oavsett socialt ursprung, få bra utbildning och möjlighet att obehindrat klättra på karriärstegen utifrån hur pass duktiga de var. Dessa tankar anses vara en av orsakerna till Västeuropas starka tillväxt under 1700-talet, 1800-talet och 1900-talet. Västeuropa var först i världen med en större sekularisering av samhället, och med att försöka ersätta religiösa, feodala, patriarkala med flera ålderdomliga förhållningssätt med modernare lagstyrning och rationalitet.

Max Weber var filosof, historiker, ekonom, och en av de första sociologerna, influerad av arbeten av Friedrich Nietzsche, Karl Marx, Immanuel Kant med flera som studerade fenomenet.[2] Weber intresserade sig även för meritokrati och rationalitet i det antika Kinas statsförvaltning, som i stort sett var befriat från religion (om man ser konfucianism och daoism som filosofier fokuserade på att befrämja välfungerande samhällen).[3] Weber beskrev de många olika "idealtyper" av statsförvaltningen, politiken och ekonomin i sitt verk Economy and Society (1922).[4] Hans kritiska studie av byråkratiseringen av samhället blev en av de mest bestående delarna av hans arbete, och han föreslog en modell för den perfekta (rättsligt-rationella) byråkratin med nio grundläggande principer med rekrytering, befordran och hierarki baserade på meriter. För Weber var detta en idealmodell, som skulle vara svår att etablera utan skönhetsfel i verkligheten.

Ordet meritokrati (engelska: meritocracy) myntades av sociologen Michael Young i dennes bok The Rise of the Meritocracy 1870–2033 från 1958.[1]

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Ideologin har fått negativ kritik, främst från socialistiskt håll, där det ansetts att de svaga utan tillräckliga färdigheter visserligen får chansen att bli något, men kanske inte har möjlighet att ta den och därmed sållas bort ur systemet och hamnar längst ner på den sociala stegen.

Ideologin är dock populär inom liberala och tekniska kretsar eftersom den där anses effektivitetssträvande och rättvis.[källa behövs]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] ”meritokrati”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/meritokrati. Läst 21 januari 2019. 
  2. ^ Kim, Sung Ho, (2007). ”Stanford Encyclopedia of Philosophy: Uppslagsord 'Max Weber'.”. The Metaphysics Research Lab, Center for the Study of Language and Information, Stanford University. http://plato.stanford.edu/entries/weber/. Läst 22 september 2016. 
  3. ^ Bendix, Reinhard, (1977). ”Max Weber: An Intellectual Portrait”. University of California Press, ss. 135-141. https://books.google.se/books?id=63sC9uaYqQsC&pg=PA135&lpg=PA135&redir_esc=y&hl=sv#v=onepage&q&f=false. Läst 22 september 2016. 
  4. ^ Weber, Max, (1924). Economy and Society. University of California Press. ISBN 0-520-03500-3