Orientbiätare
| Orientbiätare Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Praktfåglar Coraciiformes |
| Familj | Biätare Meropidae |
| Släkte | Merops |
| Art | Orientbiätare M. orientalis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Merops orientalis | |
| Auktor | Latham, 1802 |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
|
Grön biätare | |
Orientbiätare[2] (Merops orientalis) är en fågel i familjen biätare inom ordningen praktfåglar.[3][4] Den betraktades tidigare som underart till grön dvärgbiätare (Merops orientalis sensu lato) men urskiljs idag oftast som egen art.
Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]
Orientbiätaren är en mycket liten biätare, endast 20–25 centimeter lång inklusive två till åtta centimeter långa stjärtspröt. Den är huvudsakligen helt grön med svart ögonbrynsstreck och ett svart band mellan bröst och strupe.[5]
-
Fotograferad i Maharashtra, Indien. -
I Nepal.
_Photograph_by_Shantanu_Kuveskar.jpg)
Arten lockar med hårda kitt eller rullande krritt, medan sången är en varierande serie av gälla visslingar.[5]
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Orientbiätare delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]
- Merops orientalis beludschicus – norra delen av Persiska viken till Baluchistan och västra Indien
- Merops orientalis orientalis – Rann of Kutch till Bangladesh och Sri Lanka
- Merops orientalis ferrugeiceps – Assam och Myanmar till Vietnam
Tillfälligt har den påträffats i Grekland.[6]
Tidigare inkluderades sahelbiätare och arabisk biätare i arten, då under det svenska trivialnamnet grön dvärgbiätare. Den urskiljs dock allt oftare som egen art.[3][4][7]
Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]
Orientbiätare är en vanlig och oskygg art som är välkänd i hela sitt utbredningsområde. Den häckar i öppna landskap med inslag av buskar, i Afrika och Arabien i arida områden, längre österut i mer blandade miljöer. Olikt andra biätare kan de ses långt från vatten.[8]
Föda[redigera | redigera wikitext]
Arten jagar ofta från en låg utkiksplats, ofta bara en meter upp eller lägre, gärna på stängseltrådar eller ledningar. Liksom andra biätare lever den främst av insekter, framför allt bin, getingar och myror.[8]
Häckning[redigera | redigera wikitext]
Fågeln häckar från mars till juni. Som andra biätare gräver den en tunnel i en sandbank. men häckar inte som de flesta andra i kolonier. Det häckande paret bistås ofta av andra individer som hjälper till en form av kooperativ häckning.[9] Tre till fem ägg läggs i en kammare längst in i den upp till 1,5 meter långa tunneln. Äggen är helt runda och glansigt vita.[10]
Status och hot[redigera | redigera wikitext]
IUCN kategoriserar den som livskraftig.[1]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Birdlife International 2017 Merops orientalis . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.3. Läst 1 februari 2018.
- ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.1). doi : 10.14344/IOC.ML.14.1.
- ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 240. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 139. ISBN 978-84-941892-9-6
- ^ Jirle, E., Asplund, G., Lagerqvist, M., Stervander, M. (2024). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2024/02/Rapport14-2024.pdf. Läst 13 februari 2024.
- ^ [a b] Ali, S; S D Ripley (1983). Handbook of the birds of India and Pakistan. "4" (2nd). Oxford University Press. sid. 108–111
- ^ Sridhar, S. (1993). ”Helpers in cooperatively breeding Small Green Bee-eaters (Merops orientalis).” (PDF). Curr. Sci. (Bangalore) 65: sid. 489–490. Arkiverad från originalet den 3 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160303192240/http://ces.iisc.ernet.in/praveen/Publications/Helpers%20in%20cooperatively%20breeding%20small%20green%20bee-eater%20(Merops%20orientalis).pdf. Läst 21 maj 2018.
- ^ Whistler, Hugh (1949). Popular Handbook of Indian Birds (Fourth). Gurney and Jackson. sid. 295–296. https://archive.org/details/popularhandbooko033226mbp
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör orientbiätare.
Wikispecies har information om Merops orientalis.- Läten på xeno-canto.org
|