Messier 90

Från Wikipedia
Messier 90
Spiralgalaxen Messier 90. Foto: Hubbleteleskopet.
Observationsdata
StjärnbildJungfrun[1]
Rektascension12t 36m 49,8s[2]
Deklination+13° 09′ 46″[2]
Rödförskjutning-0,000784 ± 0,000013[2] km/s
Avstånd58,7 ± 2,8 miljoner ljusår
TypSAB(rs)ab,[2] LINER,[2] Sy[2]
Skenbar storlek9,5 × 4,4[2] bågsekunder
Skenbar magnitud+10,26[2]
Fysiska egenskaper
Absolut magnitud-22[3]
Upptäckt
Upptäcktsår1781
UpptäckareCharles Messier
Andra beteckningar
NGC 4569, UGC 7786, PGC 42089, Arp 76[2]
Se även: Galaxer, Lista över galaxer

Messier 90 (M90) även känd som NGC 4569, är en spiralgalax i stjärnbilden Jungfrun. Den upptäcktes 1781 av Charles Messier som införde den som nummer 90 i sin katalog.[4]

Del i Virgohopen[redigera | redigera wikitext]

Messier 90 ingår i Virgohopen[5] och är en av dess största och ljusaste spiralgalaxerna, med en absolut magnitud på ca −22 (ljusare än Andromedagalaxen).[3] Galaxen finns ca 1,5° från den centrala undergruppen Messier 87.[6] På grund av galaxens interaktion med intraklustermediet i dess hop har galaxen förlorat mycket av sitt interstellära medium. Som ett resultat av denna process, som kallas kanttrycksborttagning, verkar medel- och stjärnbildningsregionerna allvarligt stympade jämfört med liknande galaxer utanför Virgohopen[7] och det finns till och med H II-regioner utanför det galaktiska planet samt långa (upp till 80 000 pc, det vill säga 260 000 ljusår) svansar av joniserad gas som har dragits bort.[8]

Stjärnbildningsaktivitet[redigera | redigera wikitext]

Som nämnts ovan verkar stjärnbildningen i Messier 90 störd. Följaktligen verkar galaxens spiralarmar vara släta och funktionslösa, snarare än knutna som galaxer med utökad stjärnbildning,[7] vilket motiverar varför denna galax, tillsammans med NGC 4921 i Comahopen har klassificerats som prototyp till en anemisk galax.[9] Några författare går ännu längre och betraktar den som en passiv spiralgalax, liknande dem som finns på galaxhopar med hög rödförskjutning.[10]

Centrum hos Messier 90 verkar dock vara platsen för en omfattande nebulosa och stjärnbildning, där ca 5 × 104 stjärnor av spektraltyperna O och B som bildades för ca 5 till 6 miljoner år sedan,[11] uppträder bland många superjättar typ A, som bildades i tidigare supernovor för mellan 15 och 30 miljoner år sedan.[12]

Flera supernovor (upp till 105)[12] i galaxens kärna har producerat "supervindar" som blåser galaxens interstellära medium utåt i intraklustermediet[13] i två jetströmmar, varav en störs av interaktion med Virgos intraklustermedium när galaxen rör sig genom det.[14]

Blåförskjutning[redigera | redigera wikitext]

Spektrumet av Messier 90 är blåförskjutet, vilket betyder att nettot av egenrörelsens vektorer, anger att avståndet från jorden till galaxen minskar.[2] Spektrumet för de flesta galaxer är rödförskjutet. Blåförskjutning användes ursprungligen för att hävda att Messier 90 faktiskt var ett objekt i förgrunden av Virgohopen, men eftersom fenomenet mestadels begränsades till galaxer på samma del av himlen som Virgohopen, verkade det som att denna slutsats baserad på blåförskjutning var felaktig. Istället uppvisar många blåförskjutningar på den stora spridningen i hastighet hos objekt inom Virgohopen.[6] Låga nivåer av H I-gas förhindrar att tully-fisher-relationen används för att uppskatta avståndet till Messier 90.[13]

Kompletterande galaxer[redigera | redigera wikitext]

Messier 90 är rik på klotformiga stjärnhopar, med ca 1 000 stycken,[3] och har en satellitgalax (IC 3583), som är en oregelbunden galax. Båda galaxerna troddes interagera,[12] men anses nu vara för långt från varandra för att alls kunna interagera.[8]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

  • Black Eye Galaxy (Messier 64), en liknande spiralgalax.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 13 maj 2021.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ R. W. Sinnott, red (1988). The Complete New General Catalogue and Index Catalogue of Nebulae and Star Clusters by J. L. E. Dreyer. Sky Publishing Corporation/Cambridge University Press. ISBN 978-0-933346-51-2 
  2. ^ [a b c d e f g h i j] ”NASA/IPAC Extragalactic Database”. Results for NGC 4569. http://nedwww.ipac.caltech.edu/. Läst 1 februari 2006. 
  3. ^ [a b c] ”Globular Cluster Systems in Galaxies Beyond the Local Grup.”. NASA-IPAC Extragalactic Database (NED). http://ned.ipac.caltech.edu/level5/Harris/Harris2.html#Table%201. Läst 21 juli 2012. 
  4. ^ K. G. Jones (1991). Messier's Nebulae and Star Clusters (2nd). Cambridge University Press. ISBN 978-0-521-37079-0 
  5. ^ B. Binggeli; A. Sandage; G. A. Tammann (1985). ”Studies of the Virgo Cluster. II - A catalog of 2096 galaxies in the Virgo Cluster area. V - Luminosity functions of Virgo Cluster galaxies”. The Astronomical Journal 90: sid. 1681–1759. doi:10.1086/113874. Bibcode1985AJ.....90.1681B. 
  6. ^ [a b] A. Sandage; J. Bedke (1994). Carnegie Atlas of Galaxies. Carnegie Institution of Washington. ISBN 978-0-87279-667-6 
  7. ^ [a b] R. A. Koopmann; J. D. P. Kenney (2004). ”Hα Morphologies and Environmental Effects in Virgo Cluster Spiral Galaxies”. Astrophysical Journal 613 (2): sid. 866–885. doi:10.1086/423191. Bibcode2004ApJ...613..866K. 
  8. ^ [a b] Boselli, A.; Cuillandre, J. C.; Fossati, M.; Boissier, S.; Bomans, D.; Consolandi, G.; Anselmi, G.; Cortese, L.; et al. (2016). ”Spectacular tails of ionised gas in the Virgo cluster galaxy NGC 4569”. Astronomy and Astrophysics 587: sid. A68. doi:10.1051/0004-6361/201527795. Bibcode2016A&A...587A..68B. http://dro.dur.ac.uk/18073/1/18073.pdf?DDD25+pncg48+dul4eg. 
  9. ^ Bergh, S. (1976). ”A new classification system for galaxies”. The Astrophysical Journal 206: sid. 883–887. doi:10.1086/154452. Bibcode1976ApJ...206..883V. 
  10. ^ Moran, S. M.; Ellis, R. S.; Smith, G. P.; Rich, R. M.; Smail, J. (2007). ”A Wide-Field Survey of Two z ~ 0.5 Galaxy Clusters: Identifying the Physical Processes Responsible for the Observed Transformation of Spirals into S0s”. The Astrophysical Journal 671 (2): sid. 1503–1522. doi:10.1086/522303. Bibcode2007ApJ...671.1503M. 
  11. ^ Gabel, J. R.; Bruhweiler, F. C. (2002). ”The Central Starburst and Ionization Mechanism in the LINER/H II Region Transition Nucleus in NGC 4569”. The Astronomical Journal 124 (2): sid. 737–750. doi:10.1086/341376. Bibcode2002AJ....124..737G. 
  12. ^ [a b c] Chyży, K. T.; Soida, M.; Bomans, D. J.; Vollmer, B.; Balkowski, Ch.; Beck, R.; Urbanik, M. (2006). ”Large-scale magnetized outflows from the Virgo Cluster spiral NGC 4569. A galactic wind in a ram pressure wind”. Astronomy & Astrophysics 447 (2): sid. 465–472. doi:10.1051/0004-6361:20053819. Bibcode2006A&A...447..465C. 
  13. ^ [a b] D. Tschöke; D. J. Bomans; G. Hensler; N. Junkes (2001). ”Hot halo gas in the Virgo cluster galaxy NGC 4569”. Astronomy and Astrophysics 380 (1): sid. 40–54. doi:10.1051/0004-6361:20011354. Bibcode2001A&A...380...40T. 
  14. ^ Kenney, J. D. P.; Crowl, H.; van Gorkom, J.; Vollmer, B. (2004). ”Spiral Galaxy - ICM Interactions in the Virgo Cluster”. International Astronomical Union Symposium No. 217 217: sid. 370–375. doi:10.1017/S0074180900197979. Bibcode2004IAUS..217..370K. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

   NGC 4550  •  NGC 4551  •  NGC 4552  •  NGC 4553  •  NGC 4554