Metakognitiv terapi

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
En bild på en hjärna med en tankebubbla innehållandes en böjd pil som är riktiad tillbaka bot hjärnan.
Tankar om tankar.

Metakognitiv terapi (MKT) är en psykoterapi utvecklad av den brittiske psykologen Adrian Wells.[1] Behandlingen bygger på teori om att psykisk ohälsa beror på hur vi reagerar på och hanterar våra negativa tankar och känslor.[1] Att vi hanterar dem så som vi gör beror på våra uppfattningar om och vanor kring våra tankar och upplevelser, d.v.s. våra metakognitioner. Målet med terapin är att ändra en persons förhållningssätt till sina tankar och upplevelser till ett sätt som inte leder till psykisk ohälsa. Detta genom att ändra de metakognitioner som styr vårt sätt att hantera dem.

Fyra metaanalyser har kommit fram till att metakognitiv terapi är en effektiv terapi[2][3][4][5], varav den senaste[5] visar på en enorm effektstorlek, mer exakt g = 2,06.


Förklaringsmodell för psykisk ohälsa[redigera | redigera wikitext]

Den förklaringsmodell som används inom metakognitiv terapi kallas "self-regulatory executive function model" (S-REF). S-REF används utbytbart med "den metakognitiva modellen" och består av delarna automatiska processer, kognitiv stil och metakognitiv kunskap.[1] Kognitiv stil innebär de tankeprocesser vi använder och tolkningar vi gör av saker. I detta ingår det kognitiva uppmärksamhetssyndromet som innebär saker vi gör som på olika sätt förlänger våra negativa tankar och upplevelser. Även automatiska processer, så som påträngande tankar, ingår i S-REF. Den metakognitiva kunskapen innefattar både explicit och implicit kunskap om vårt egna fungerande (metakognitiva antaganden)[6]. Det är denna kunskap som styr hur vi gör för att självreglera och på andra sätt hantera negativa tankar, negativa känslor m.m.

Kognitiva uppmärksamhetssyndromet[redigera | redigera wikitext]

I den metakognitiva modellen förklaras symtom som en konsekvens av psykologiska processer som kallas kognitivt uppmärksamhetssyndrom.[1] Det kognitiva uppmärksamhetssyndromet innefattar tre huvudsakliga processer varav alla tre innebär förlängt tänkande som reaktion på negativa tankar. De tre processerna är:

  • Oro/Ruminering; andra former av ältande och övertänkande
  • Hotmonitorering
  • Copingstrategier som hindrar naturligt bearbetande eller på annat sätt är kontraproduktiva

Alla dessa styrs av patientens metakognitiva uppfattningar, inklusive tron att dessa processer skulle vara hjälpsamma i att hantera patientens upplevda problem, när de i själva verket drar ut på symtomen. Processerna behöver inte utesluta varandra.

Ruminerande kan innebära att gå runt och grubbla kring ett problem, exempelvis "Borde jag verkligen...".

Hotmonitorering innebär att hålla fokus på det som kan vara farligt eller jobbigt, exempelvis "Ser de att mina händer skakar?".

Dysfunktionella copingstrategier kan innebära att vi hanterar negativa tankar på ett sätt som drar ut på tankarna, exempelvis att ringa ens partner när en tanke om att denne är otrogen dyker upp. Konsekvensen av detta blir fortsatt tänkande på partners potentiella otrohet.

Metakognitiva antaganden[redigera | redigera wikitext]

Det kognitiva uppmärksamhetssyndromet styrs av våra metakognitiva antaganden. Dessa kan delas in i positiva och negativa antaganden.[1]

Positiva metakognitiva antaganden[redigera | redigera wikitext]

Dessa handlar om hur våra tankar kan vara användbara för oss. När det kommer till det kognitiva uppmärksamhetssyndromet kan dessa handla om att det är bra att ruminera eller att det är bra att ha koll på möjliga hot (hotmonitorering).

Exempel på detta kan vara:

  • "Oro kommer göra att jag är förberedd"
  • "Jag behöver verkligen fundera på varför jag är deprimerad så att jag kan hitta en lösning"
  • "Om jag vet vilka brister folk ser hos mig kan jag dölja dem"
  • "Jag behöver hålla koll på mina dåliga tankar så att jag inte agerar på dem"

Vid första anblick kan dessa te sig som användbara tankar. En terapeut kan därför hjälpa klienten att ifrågasätta detta genom att exempelvis fråga klienten om det är möjligt att vara förberedd utan att oroa sig; om lösningen kan vara att sluta tänka på anledningar till att vara deprimerad; hur patienten vet vad andra personer ser som brister och inte; om kontrollen kan vara ett hinder för att ta reda på sanningshalten i tankarna.

Negativa metakognitiva antaganden[redigera | redigera wikitext]

Negativa metakognitiva antaganden kan delas in i två grupper: De om att man inte har någon kontroll över tankar samt de om tankars betydelse, fara och vikt. Dessa förhållningssätt till tankar och mentala bilder leder till fortsatt eller ökat kognitivt uppmärksamhetssyndrom, då en uppfattning att kognitioner inte går att kontrollera kommer leda till uteblivna försök till kontroll och om vi upplever tankar som farliga och som sanningsbärande ökar vår hotmonitorering (fokus på tankarna).

Exempel på detta kan vara:

  • "Oro går inte att styra över"
  • "Om jag börjar oroa mig kommer jag inte kunna sluta"
  • "Mitt oroande tär verkligen på min hälsa"
  • "Om jag tänker på att bilen kraschar kan den göra det och då är det mitt fel"

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Terapin går ut på att minska det kognitiva uppmärksamhetssyndromet som reaktion på negativa tankar och istället öka ett konstruktivt sätt att hantera dem, och detta genom att ändra de metakognitioner som styr hur vi reagerar på negativa tankar. Detta görs genom att först skapa en ideografisk fallbeskrivning som patienten sedan socialiseras till för att patienten ska förstå hur henoms psykiska besvär uppstår. Problemformuleringen baseras på S-REF med variation beroende på problematik. När detta är gjort lärs alternativa sätt att hantera negativa tankar på ut - detached mindfulness. I samma steg påbörjas även en uppmärksamhetsträning (attention training technique; ATT) för att stärka de neurala nätverk som används för att styra ens uppmärksamhet. Därefter upprättas en vidmakthållandeplan som hjälper klienten fortsätta med det nya förhållningssättet till tankar.[1]

Behandlingskomponenterna:

  1. Upprätta en ideografisk fallbeskrivning och socialisera patienten till den
  2. Lär ut detached mindfulness och påbörja uppmärksamhetsträningen
  3. Ifrågasättande av negativa metakogntiva antaganden om okontrollerbarhet
  4. Ifrågasättande av negativa metakognitiva antaganden om fara
  5. Ifrågasättande av positiva metakognitiva antaganden
  6. Skapa en vidmakthållandeplan

Uppmärksamhetsträning[redigera | redigera wikitext]

Syftet med att förbättra uppmärksamheten är att underlätta metakognitiv kontroll - att kunna välja vilka tankar som ska hållas kvar och inte. En av dessa uppmärksamhetsträningar kallas "Attention Training Technique" (ATT). ATT är uppdelat i tre delar (5 minuter, 5 minuter respektive 2 minuter) och går ut på att ha ett flertal ljud omkring sig (eller i hörlurar) för att i första delen öva på att hålla uppmärksamheten genom att hålla den på ett ljud under en tid (och eventuellt byta ljud då och då). I andra delen övas fokusskifte genom att ofta rikta om uppmärksamheten till ett annat ljud. Som sista del ska uppmärksamheten hållas på samtliga ljud, för att öva på att hålla fokus på flera saker samtidigt.[1]

En annan uppmärksamhetsträning är "Situational Attentional Refocusing" (SAR) som ämnar hjälpa en person skifta fokus till något som står i kontrast till dennes uppfattning. Detta är användbart i behandling av social ångest där det kan ha som mål att låta personen se hur andra faktiskt reagerar om personen gör något "fel". Tekniken kan även användas i behandling av PTSD.[1]

Detached Mindfulness[redigera | redigera wikitext]

"Detached mindfulness" kan på svenska kallas att koppla loss från tankar (begreppet saknar 2020-06-02 vedertagen svensk version) och innebär en metamedvetenhet av tankar parallellt med att man inte gör någonting av tanken. Detta metakognitiva läge innebär en flexibilitet i hur man hanterar en tanke, inklusive att inte hantera den alls och låta den passera av sig själv[1][6].

Adrian Wells uttrycker att "detached mindfulness" och mindfulness är olika saker och att mindfulness är för brett och löst definierat för att kunna ställas som motstycke.[7]

Evidens[redigera | redigera wikitext]

Behandling[redigera | redigera wikitext]

En metaanalys visar att metakognitiv terapi har en effektstorlek på g = 2,0 och g = 1,65 vid uppföljning för depression och ångestsyndrom.[2] En annan metaanalys på att metakognitiv terapi har en effektstorlek på g = 2,06 jämfört med väntelista.[5] Ytterligare en metaanalys har fastställt att metakognitiv terapi är en effektiv terapi.[3] En metaanalys av fallstudier (n = 53) visar på en stor effekt på depression, ångest och andra psykologiska symtom[3].

ATT har visats vara en möjlig, fristående behandling för affektiva tillstånd (Cohen's d = 0.40-1.23) och eventuellt även schizofrenisymtom.[8][9]

Metakognitiv terapis effekt jämfört med andra terapier[redigera | redigera wikitext]

Två metaanalyser har undersökt metakognitiv terapis effekt jämfört med KBT. Den ena kom fram till att metakognitiv terapi var bättre än KBT (g = 0,97) för depression och ångestsyndrom[2] och den andra kom fram till att metakognitiv terapi hade en effektstorlek på g = 0,69 jämfört med KBT postbehandling och g = 0,37 vid uppföljning.[5]

Empiriskt stöd för modellen[redigera | redigera wikitext]

Den metakognitiva modellen, S-REF, får stöd i översiktsartiklar vad gäller metakognitioners[10][11][12][13], vår uppmärksamhets[14][15] och det kognitiva uppmärksamhetssyndromets[10][16] roll för psykisk ohälsa. Metakognitioner spelar även roll för måendet hos de med medicinska åkommor[17].

Metakognitiv terapi i jämförelse med andra terapiformer[redigera | redigera wikitext]

Centralt för metakognitiv terapi är att minska eller eliminera det kognitiva uppmärksamhetssyndromet - att frikoppla från jobbiga tankar - genom att ändra de metakognitioner som styr detta. Detta blir teoretiskt motstridigt vanliga tekniker inom kognitiv beteendeterapi (KBT) där metoden ofta är att gå in i det de problematiska tankarna för att bearbeta och exponera, vilket, enligt Adrian Wells är att hålla kvar de negativa tankarna i fokus.[18] Detsamma gäller för ACT och mindfulness som enligt metakognitiv terapi är diffust definierat och inbjuder till det kognitiva uppmärksamhetssyndromet, då de bjuder in till mer tänkande och fokus på de påträngande tankarna.[18]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i] Adrian., Wells, (2009). Metacognitive therapy for anxiety and depression. Guilford Press. ISBN 9781593859947. OCLC 226358223. https://www.worldcat.org/oclc/226358223 
  2. ^ [a b c] Normann, Nicoline; van Emmerik, Arnold A. P.; Morina, Nexhmedin (2014-5). ”The efficacy of metacognitive therapy for anxiety and depression: a meta-analytic review”. Depression and Anxiety 31 (5): sid. 402–411. doi:10.1002/da.22273. ISSN 1520-6394. PMID 24756930. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24756930. Läst 16 oktober 2018. 
  3. ^ [a b c] Sadeghi, Ramin; Mokhber, Naghmeh; Mahmoudi, Leili Zarif; Asgharipour, Negar; Seyfi, Hamid (2015-9). ”A systematic review and meta-analysis on controlled treatment trials of metacognitive therapy for anxiety disorders”. Journal of Research in Medical Sciences : The Official Journal of Isfahan University of Medical Sciences 20 (9): sid. 901–909. doi:10.4103/1735-1995.170632. ISSN 1735-1995. PMID 26759579. PMC: PMC4696377. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4696377/. Läst 16 oktober 2018. 
  4. ^ L, Rochat; R, Manolov; J, Billieux (1 juni 2018). ”Efficacy of Metacognitive Therapy in Improving Mental Health: A Meta-Analysis of Single-Case Studies” (på engelska). Journal of clinical psychology. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/29266265/. Läst 2 juni 2020. 
  5. ^ [a b c d] Normann, Nicoline; Morina, Nexhmedin (2018). ”The Efficacy of Metacognitive Therapy: A Systematic Review and Meta-Analysis” (på engelska). Frontiers in Psychology 9. doi:10.3389/fpsyg.2018.02211. ISSN 1664-1078. https://www.frontiersin.org/articles/10.3389/fpsyg.2018.02211/full. Läst 16 november 2018. 
  6. ^ [a b] Wells, Adrian,. Attention and emotion : a clinical perspective (Classic edition). ISBN 978-1-138-81483-7. OCLC 915507454. https://www.worldcat.org/oclc/915507454. Läst 2 juni 2020 
  7. ^ Treating depression : MCT, CBT and third wave therapies. ISBN 9781118830031. OCLC 908838932. https://www.worldcat.org/oclc/908838932. Läst 9 oktober 2018 
  8. ^ Knowles, Mark M.; Foden, Philip; El-Deredy, Wael; Wells, Adrian (2016-10). ”A Systematic Review of Efficacy of the Attention Training Technique in Clinical and Nonclinical Samples”. Journal of Clinical Psychology 72 (10): sid. 999–1025. doi:10.1002/jclp.22312. ISSN 1097-4679. PMID 27129094. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/27129094. Läst 18 juni 2018. 
  9. ^ The Attention Training Technique: A Review of a Neurobehavioral Therapy for Emotional Disorders” (på engelska). Cognitive and Behavioral Practice 23 (4): sid. 502–516. 2016-11-01. doi:10.1016/j.cbpra.2015.11.001. ISSN 1077-7229. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1077722915000899. Läst 11 maj 2018. 
  10. ^ [a b] Wells, Adrian (2019). ”Breaking the Cybernetic Code: Understanding and Treating the Human Metacognitive Control System to Enhance Mental Health” (på english). Frontiers in Psychology 10. doi:10.3389/fpsyg.2019.02621. ISSN 1664-1078. https://www.frontiersin.org/articles/10.3389/fpsyg.2019.02621/full#h5. Läst 2 juni 2020. 
  11. ^ Sun, X.; Zhu, C.; So, S. H. W. (09 2017). ”Dysfunctional metacognition across psychopathologies: A meta-analytic review”. European Psychiatry: The Journal of the Association of European Psychiatrists 45: sid. 139–153. doi:10.1016/j.eurpsy.2017.05.029. ISSN 1778-3585. PMID 28763680. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28763680. Läst 28 september 2018. 
  12. ^ Gkika, Styliani; Wittkowski, Anja; Wells, Adrian (2018). ”Social cognition and metacognition in social anxiety: A systematic review” (på engelska). Clinical Psychology & Psychotherapy 25 (1): sid. 10–30. doi:10.1002/cpp.2127. ISSN 1099-0879. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1002/cpp.2127. Läst 2 juni 2020. 
  13. ^ Yang, Yingkai; Cao, Songfeng; Shields, Grant S.; Teng, Zhaojun; Liu, Yanling (2017). ”The relationships between rumination and core executive functions: A meta-analysis” (på engelska). Depression and Anxiety 34 (1): sid. 37–50. doi:10.1002/da.22539. ISSN 1520-6394. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1002/da.22539. Läst 13 maj 2019. 
  14. ^ Armstrong, Thomas; Olatunji, Bunmi O. (2012-12). ”Eye tracking of attention in the affective disorders: a meta-analytic review and synthesis”. Clinical Psychology Review 32 (8): sid. 704–723. doi:10.1016/j.cpr.2012.09.004. ISSN 1873-7811. PMID 23059623. PMC: PMC3556338. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23059623. Läst 28 november 2018. 
  15. ^ Knowles, Mark M.; Foden, Philip; El-Deredy, Wael; Wells, Adrian (2016-10). ”A Systematic Review of Efficacy of the Attention Training Technique in Clinical and Nonclinical Samples”. Journal of Clinical Psychology 72 (10): sid. 999–1025. doi:10.1002/jclp.22312. ISSN 1097-4679. PMID 27129094. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/27129094. Läst 18 juni 2018. 
  16. ^ Brosschot, Jos F.; Gerin, William; Thayer, Julian F. (February 2006). ”The perseverative cognition hypothesis: a review of worry, prolonged stress-related physiological activation, and health”. Journal of Psychosomatic Research 60 (2): sid. 113–124. doi:10.1016/j.jpsychores.2005.06.074. ISSN 0022-3999. PMID 16439263. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16439263. Läst 2 mars 2018. 
  17. ^ Lenzo, Vittorio; Sardella, Alberto; Martino, Gabriella; Quattropani, Maria C. (2019). ”A Systematic Review of Metacognitive Beliefs in Chronic Medical Conditions”. Frontiers in Psychology 10: sid. 2875. doi:10.3389/fpsyg.2019.02875. ISSN 1664-1078. PMID 31998178. PMC: 6965316. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/31998178/. Läst 9 juni 2020. 
  18. ^ [a b] Treating depression : MCT, CBT and third wave therapies. ISBN 9780470759042. OCLC 908838932. https://www.worldcat.org/oclc/908838932 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]