Metakognitiv terapi

Från Wikipedia
En bild på en hjärna med en tankebubbla innehållandes en böjd pil som är riktiad tillbaka bot hjärnan.
Tankar om tankar.

Metakognitiv terapi (MKT; förkortas vanligen MCT, utifrån den engelska benämningen, av de som arbetar med metoden) är en psykoterapi utvecklad av den brittiske psykologen Adrian Wells.[1] I terapin utgår man ifrån att psykologiska besvär beror på överdriven upptagenhet av negativa tankar, känslor och andra inre upplevelser. Denna upptagenhet kan vara både negativt tänkande (oro, grubblande m.m.) och ett kontraproduktivt sätt att hantera dem.[1] Att de negativa tankarna får så stort utrymme för en person beror på personens antaganden om tankarna, d.v.s. personens metakognitioner. Målet med terapin är att ändra personens metakognitioner för att ändra dennes förhållningssätt till sina tankar och upplevelser. Inte alla metakognitioner är relevanta för terapin, utan endast de metakognitiva antaganden som bidrar till personens överdrivna upptagenhet av negativa tankar, vanligen att oro/grubbel är okontrollerbart, att tankarna är betydelsefulla, viktiga eller skadliga samt att oro/grubblande kan vara fördelaktigt på olika sätt.

Fyra metaanalyser har kommit fram till att metakognitiv terapi är en effektiv terapi[2][3][4][5], varav den senaste[5] visar på en enorm effektstorlek. Mer exakt g = 2,06.

Förklaringsmodell för psykisk ohälsa[redigera | redigera wikitext]

Den förklaringsmodell som används inom metakognitiv terapi kallas "self-regulatory executive function model" (S-REF). S-REF används utbytbart med "den metakognitiva modellen" och består av delarna automatiska processer, kognitiv stil och metakognitiv kunskap.[1] Kognitiv stil innebär de tankeprocesser vi använder och tolkningar vi gör av saker. I detta ingår det kognitiva uppmärksamhetssyndromet som innebär saker vi gör som på olika sätt förlänger våra negativa tankar och upplevelser. Även automatiska processer, så som påträngande tankar, ingår i S-REF. Den metakognitiva kunskapen innefattar både explicit och implicit kunskap om vårt eget fungerande (metakognitiva antaganden)[6]. Det är denna kunskap som styr hur vi gör för att självreglera och på andra sätt hantera negativa tankar, negativa känslor m.m.

Kognitiva uppmärksamhetssyndromet[redigera | redigera wikitext]

I den metakognitiva modellen förklaras symtom som en konsekvens av psykologiska processer som kallas kognitivt uppmärksamhetssyndrom.[1] Det kognitiva uppmärksamhetssyndromet innefattar tre huvudsakliga processer varav alla tre innebär förlängt tänkande som reaktion på negativa tankar. De tre processerna är:

  • Oro/Ruminering; andra former av ältande och övertänkande
  • Hotmonitorering
  • Copingstrategier som hindrar naturligt bearbetande eller på annat sätt är kontraproduktiva

Alla dessa styrs av patientens metakognitiva uppfattningar, inklusive tron att dessa processer skulle vara hjälpsamma i att hantera patientens upplevda problem, när de i själva verket drar ut på symtomen. Processerna behöver inte utesluta varandra.

Ruminerande kan innebära att gå runt och grubbla kring ett problem, exempelvis "Borde jag verkligen...".

Hotmonitorering innebär att hålla fokus på det som kan vara farligt eller jobbigt, exempelvis "Ser de att mina händer skakar?".

Dysfunktionella copingstrategier kan innebära att vi hanterar negativa tankar på ett sätt som drar ut på tankarna, exempelvis att ringa ens partner när en tanke om att denne är otrogen dyker upp. Konsekvensen av detta blir fortsatt tänkande på partners potentiella otrohet.

Metakognitiva antaganden[redigera | redigera wikitext]

Det kognitiva uppmärksamhetssyndromet styrs av våra metakognitiva antaganden. Metakognitioner är de (semantiska och procedurella) kunskaper vi har om våra kognitioner. Dessa kan delas in i positiva och negativa metakognitiva antaganden.[1]

Positiva metakognitiva antaganden[redigera | redigera wikitext]

Dessa handlar om hur våra tankar kan vara användbara för oss. När det kommer till det kognitiva uppmärksamhetssyndromet kan dessa handla om att det är bra att ruminera eller att det är bra att ha koll på möjliga hot (hotmonitorering).

Exempel på detta kan vara:

  • "Oro kommer göra att jag är förberedd"
  • "Jag behöver verkligen fundera på varför jag är deprimerad så att jag kan hitta en lösning"
  • "Om jag vet vilka brister folk ser hos mig kan jag dölja dem"
  • "Jag behöver hålla koll på mina dåliga tankar så att jag inte agerar på dem"

Vid första anblick kan dessa te sig som användbara tankar. En terapeut kan därför hjälpa klienten att ifrågasätta detta genom att exempelvis fråga klienten om det är möjligt att vara förberedd utan att oroa sig; om lösningen kan vara att sluta tänka på anledningar till att vara deprimerad; hur patienten vet vad andra personer ser som brister och inte; om kontrollen kan vara ett hinder för att ta reda på sanningshalten i tankarna.

Negativa metakognitiva antaganden[redigera | redigera wikitext]

Negativa metakognitiva antaganden kan delas in i två grupper: De om att man inte har någon kontroll över tankar samt de om tankars betydelse, fara och vikt. Dessa förhållningssätt till tankar och mentala bilder leder till fortsatt eller ökat kognitivt uppmärksamhetssyndrom, då en uppfattning att kognitioner inte går att kontrollera kommer leda till uteblivna försök till kontroll och om vi upplever tankar som farliga och som sanningsbärande ökar vår hotmonitorering (fokus på tankarna).

Exempel på detta kan vara:

  • "Oro går inte att styra över"
  • "Om jag börjar oroa mig kommer jag inte kunna sluta"
  • "Mitt oroande tär verkligen på min hälsa"
  • "Om jag tänker på att bilen kraschar kan den göra det och då är det mitt fel"

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Målet i metakognitiv terapi är att ändra de metakognitiva antaganden som leder till en överdriven upptagenhet av negativa tankar, som reaktion på automatiska tankar.[1] Dessa metakognitiva antaganden ändras genom samtal där olika perspektiv på metakognitionen utforskas och utmanas. De kan även testas genom beteendeexperiment. Antagandet om oros/grubblandes okontrollerbarhet kan ändras genom övningar i att kontrollera tankar på ett adaptivt sätt. Även andra övningar kan förekomma. Behandlingen använder sig inte av exponering, som är en vanlig intervention i KBT, för att uppnå ångestreduktion.

Behandlingen kan även innehålla uppmärksamhetsträning för att stärka ens förmåga att hantera tankar på ett önskvärt sätt.[1]

Detached Mindfulness[redigera | redigera wikitext]

"Detached mindfulness" (begreppet saknar 2021-06-04 vedertagen svensk översättning) och innebär en metamedvetenhet av tankar tillsammans med att man inte gör någonting med tanken. Detta metakognitiva läge innebär en flexibilitet i hur man hanterar en tanke, inklusive att inte hantera den alls och låta den passera av sig själv[1][6]. Detta kan ställas i kontrast till att hantera den på något sätt, vilket får den paradoxala effekten att man blir mer upptagen av den, även om syftet är att göra sig av med den.

Adrian Wells uttrycker att "detached mindfulness" och mindfulness är olika saker och att mindfulness är för brett och löst definierat för att kunna ställas som motstycke.[7]

Evidens[redigera | redigera wikitext]

Behandling[redigera | redigera wikitext]

En metaanalys visar att metakognitiv terapi har en effektstorlek på g = 2,0 och g = 1,65 vid uppföljning för depression och ångestsyndrom.[2] En annan metaanalys visar på att metakognitiv terapi har en effektstorlek på g = 2,06 jämfört med väntelista.[5] Ytterligare en metaanalys har fastställt att metakognitiv terapi är en effektiv terapi.[3] En metaanalys av fallstudier (n = 53) visar på en stor effekt på depression, ångest och andra psykologiska symtom[3].

"Attention training technique", uppmärksamhetsträning som är en del av behandlingen, har visats vara en möjlig, fristående behandling för affektiva tillstånd (Cohen's d = 0.40-1.23) och eventuellt även schizofrenisymtom.[8][9]

Metakognitiv terapis effekt jämfört med andra terapier[redigera | redigera wikitext]

Två metaanalyser har undersökt metakognitiv terapis effekt jämfört med KBT. Den ena kom fram till att metakognitiv terapi var bättre än KBT (g = 0,97) för depression och ångestsyndrom[2] och den andra kom fram till att metakognitiv terapi hade en effektstorlek på g = 0,69 jämfört med KBT postbehandling och g = 0,37 vid uppföljning.[5]

Empiriskt stöd för modellen[redigera | redigera wikitext]

Den metakognitiva modellen, S-REF, får stöd i översiktsartiklar vad gäller metakognitioners[10][11][12][13], vår uppmärksamhets[14][15] och det kognitiva uppmärksamhetssyndromets[10][16] roll för psykisk ohälsa. Metakognitioner spelar även roll för måendet hos de med medicinska åkommor[17].

Metakognitiv terapi i jämförelse med andra terapiformer[redigera | redigera wikitext]

Målet i MCT är att förändra de metakognitioner som styr det kognitiva uppmärksamhetssyndromet, vilket ska leda till minskat engagemang i negativa tankar. Detta blir teoretiskt motstridigt vanliga tekniker inom kognitiv beteendeterapi (KBT) där metoden ofta är att gå in i de problematiska tankarna för att bearbeta och exponera, vilket, enligt Adrian Wells är att hålla kvar de negativa tankarna i fokus.[18] Detsamma gäller för ACT och mindfulness som enligt metakognitiv terapi är diffust definierat och inbjuder till det kognitiva uppmärksamhetssyndromet, då de bjuder in till mer tänkande och fokus på de negativa tankarna. I MCT ser man även känslor (de kliniskt relevanta) som en effekt av ens tankar, vilket innebär att man aldrig behöver exponera sig för att minska negativa känslor. I KBT finns ett antagande om att negativa känslor beror på inlärning (man har lärt sig koppla ångest, bl.a., till något stimulus), vilket korrigeras genom exponering. Därför innefattar många KBT:er att utsätta sig för det som väcker (tankar som väcker) obehag för att på så sätt minska obehaget.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h] Adrian., Wells, (2009). Metacognitive therapy for anxiety and depression. Guilford Press. ISBN 9781593859947. OCLC 226358223. https://www.worldcat.org/oclc/226358223 
  2. ^ [a b c] Normann, Nicoline; van Emmerik, Arnold A. P.; Morina, Nexhmedin (2014-5). ”The efficacy of metacognitive therapy for anxiety and depression: a meta-analytic review”. Depression and Anxiety 31 (5): sid. 402–411. doi:10.1002/da.22273. ISSN 1520-6394. PMID 24756930. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24756930. Läst 16 oktober 2018. 
  3. ^ [a b c] Sadeghi, Ramin; Mokhber, Naghmeh; Mahmoudi, Leili Zarif; Asgharipour, Negar; Seyfi, Hamid (2015-9). ”A systematic review and meta-analysis on controlled treatment trials of metacognitive therapy for anxiety disorders”. Journal of Research in Medical Sciences : The Official Journal of Isfahan University of Medical Sciences 20 (9): sid. 901–909. doi:10.4103/1735-1995.170632. ISSN 1735-1995. PMID 26759579. PMC: PMC4696377. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4696377/. Läst 16 oktober 2018. 
  4. ^ L, Rochat; R, Manolov; J, Billieux (1 juni 2018). ”Efficacy of Metacognitive Therapy in Improving Mental Health: A Meta-Analysis of Single-Case Studies” (på engelska). Journal of clinical psychology. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/29266265/. Läst 2 juni 2020. 
  5. ^ [a b c d] Normann, Nicoline; Morina, Nexhmedin (2018). ”The Efficacy of Metacognitive Therapy: A Systematic Review and Meta-Analysis” (på engelska). Frontiers in Psychology 9. doi:10.3389/fpsyg.2018.02211. ISSN 1664-1078. https://www.frontiersin.org/articles/10.3389/fpsyg.2018.02211/full. Läst 16 november 2018. 
  6. ^ [a b] Wells, Adrian,. Attention and emotion : a clinical perspective (Classic edition). ISBN 978-1-138-81483-7. OCLC 915507454. https://www.worldcat.org/oclc/915507454. Läst 2 juni 2020 
  7. ^ Treating depression : MCT, CBT and third wave therapies. ISBN 9781118830031. OCLC 908838932. https://www.worldcat.org/oclc/908838932. Läst 9 oktober 2018 
  8. ^ Knowles, Mark M.; Foden, Philip; El-Deredy, Wael; Wells, Adrian (2016-10). ”A Systematic Review of Efficacy of the Attention Training Technique in Clinical and Nonclinical Samples”. Journal of Clinical Psychology 72 (10): sid. 999–1025. doi:10.1002/jclp.22312. ISSN 1097-4679. PMID 27129094. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/27129094. Läst 18 juni 2018. 
  9. ^ ”The Attention Training Technique: A Review of a Neurobehavioral Therapy for Emotional Disorders” (på engelska). Cognitive and Behavioral Practice 23 (4): sid. 502–516. 2016-11-01. doi:10.1016/j.cbpra.2015.11.001. ISSN 1077-7229. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1077722915000899. Läst 11 maj 2018. 
  10. ^ [a b] Wells, Adrian (2019). ”Breaking the Cybernetic Code: Understanding and Treating the Human Metacognitive Control System to Enhance Mental Health” (på english). Frontiers in Psychology 10. doi:10.3389/fpsyg.2019.02621. ISSN 1664-1078. https://www.frontiersin.org/articles/10.3389/fpsyg.2019.02621/full#h5. Läst 2 juni 2020. 
  11. ^ Sun, X.; Zhu, C.; So, S. H. W. (09 2017). ”Dysfunctional metacognition across psychopathologies: A meta-analytic review”. European Psychiatry: The Journal of the Association of European Psychiatrists 45: sid. 139–153. doi:10.1016/j.eurpsy.2017.05.029. ISSN 1778-3585. PMID 28763680. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28763680. Läst 28 september 2018. 
  12. ^ Gkika, Styliani; Wittkowski, Anja; Wells, Adrian (2018). ”Social cognition and metacognition in social anxiety: A systematic review” (på engelska). Clinical Psychology & Psychotherapy 25 (1): sid. 10–30. doi:10.1002/cpp.2127. ISSN 1099-0879. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1002/cpp.2127. Läst 2 juni 2020. 
  13. ^ Yang, Yingkai; Cao, Songfeng; Shields, Grant S.; Teng, Zhaojun; Liu, Yanling (2017). ”The relationships between rumination and core executive functions: A meta-analysis” (på engelska). Depression and Anxiety 34 (1): sid. 37–50. doi:10.1002/da.22539. ISSN 1520-6394. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1002/da.22539. Läst 13 maj 2019. 
  14. ^ Armstrong, Thomas; Olatunji, Bunmi O. (2012-12). ”Eye tracking of attention in the affective disorders: a meta-analytic review and synthesis”. Clinical Psychology Review 32 (8): sid. 704–723. doi:10.1016/j.cpr.2012.09.004. ISSN 1873-7811. PMID 23059623. PMC: PMC3556338. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23059623. Läst 28 november 2018. 
  15. ^ Knowles, Mark M.; Foden, Philip; El-Deredy, Wael; Wells, Adrian (2016-10). ”A Systematic Review of Efficacy of the Attention Training Technique in Clinical and Nonclinical Samples”. Journal of Clinical Psychology 72 (10): sid. 999–1025. doi:10.1002/jclp.22312. ISSN 1097-4679. PMID 27129094. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/27129094. Läst 18 juni 2018. 
  16. ^ Brosschot, Jos F.; Gerin, William; Thayer, Julian F. (February 2006). ”The perseverative cognition hypothesis: a review of worry, prolonged stress-related physiological activation, and health”. Journal of Psychosomatic Research 60 (2): sid. 113–124. doi:10.1016/j.jpsychores.2005.06.074. ISSN 0022-3999. PMID 16439263. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16439263. Läst 2 mars 2018. 
  17. ^ Lenzo, Vittorio; Sardella, Alberto; Martino, Gabriella; Quattropani, Maria C. (2019). ”A Systematic Review of Metacognitive Beliefs in Chronic Medical Conditions”. Frontiers in Psychology 10: sid. 2875. doi:10.3389/fpsyg.2019.02875. ISSN 1664-1078. PMID 31998178. PMC: 6965316. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/31998178/. Läst 9 juni 2020. 
  18. ^ Treating depression : MCT, CBT and third wave therapies. ISBN 9780470759042. OCLC 908838932. https://www.worldcat.org/oclc/908838932 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Metakognitiv_terapi&oldid=54155314”