Metalldetektor

Från Wikipedia
Version från den 23 mars 2014 kl. 08.54 av Sjundebot (Diskussion | Bidrag) (→‎Civil användning: clean up, rättar stavfel: och och → och med AWB)
Den sovjetiska metalldetektorn IMP-1 var när den introducerades 1970 överlägsen många västerländska konstruktioner. Den sovjetiska metalldetektorn IMP-1 var när den introducerades 1970 överlägsen många västerländska konstruktioner.
Den sovjetiska metalldetektorn IMP-1 var när den introducerades 1970 överlägsen många västerländska konstruktioner.

En metalldetektor eller metallsökare är ett tekniskt hjälpmedel för att upptäcka dolda metallföremål.

Konstruktion

En metalldetektor består av en spole som alstrar ett magnetfält när ström matas genom den. Ytterligare en eller flera spolar i direkt närhet av den första påverkas av magnetfältet genom induktion. När ett metallföremål förs in i magnetfältet orsakar störningen en förändring av induktionen som går att mäta.

Fil:Metal Detector.jpg
En amerikansk soldat letar minor med metalldetektor. På bilden syns tydligt de två koncentriska spolarna i sökarhuvudet.

Historia

Principen att metallföremål kan upptäckas genom att mäta störningar i magnetfält har varit känd sedan slutet av 1800-talet, men det var först 1937 som Gerhard Fisher fick det första patentet på en fungerande metalldetektor. Den första praktiskt användbara metalldetektorn konstruerades av löjtnanten och ingenjören Józef Kosacki i början av andra världskriget. Kosackis metalldetektor används första gången i större skala vid slaget vid el-Alamein och efter det under invasionen av Sicilien och landstigningen i Normandie.

Efter kriget såldes många av Kosackis metalldetektor som överskott vilket gjorde att många länder fick möjlighet att kopiera och förbättra designen. I och med transistorns intåg på 1950-talet kunde metalldetektorer byggas mindre och lättare.

För att hitta minor eller blindgångare på större djup används metalldetektorer med större spolar.

Militär användning

Metalldetektorer är utmärkta hjälpmedel för att upptäcka landminor under förutsättning att de innehåller metalldelar. Moderna landminor innehåller mycket lite metall och är svåra att upptäcka med metalldetektor. Metalldetektorer används även för att lokalisera nergrävda vapengömmor och telefonledningar.

Civil användning

Efter andra världskriget när många metalldetektorer såldes ut blev det en populär hobby att använda metalldetektor för att leta efter borttappade föremål, fornfynd och metaller som förekommer i ren form i naturen, till exempel guld och meteoriter. I Sverige och många andra länder är det idag förbjudet eller omgivet av stränga begränsningar att använda metalldetektor för att leta efter arkeologiska föremål.[1] Men i Danmark är det en stor hobby som mestadels bedrivs i föreningar och i samarbete med regionmuseer. Även professionella arkeologer använder metallsökare mer och mer i Sverige liksom på annat håll.

Metalldetektorer används också för att upptäcka om folk bär dolda vapen och om det finns metallbitar i livsmedel.

Se även

Källor


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Metal detector, tidigare version.