Mette Frederiksen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Mette Frederiksen
Mette Frederiksen - 2010.jpg
Född19 november 1977
Ålborg
NationalitetDansk
Alma materAalborg Universitet Blue pencil.svg
SysselsättningPolitiker
BefattningLedamot av Folketinget
Folketing 2007–2011
Ledamot av Folketinget
Folketing 2011–2015
Ledamot av Folketinget
Folketing 2015–2019[1]
Justitieminister (2014–2015)
Politiskt partiSocialdemokratiet
Redigera Wikidata

Mette Frederiksen, född den 19 november 1977 i Aalborg, är en dansk socialdemokratisk politiker, som sedan den juni 2015 är partiledare för Socialdemokraterne. Hon har varit ledamot av Folketinget seden den 20 november 2001. Den 20 juni 2015 blev hon konstituerande partiledare för partiet, innan hon blev vald som partiledare den 28 juni[2]. Detta efter att den tidigare partiledaren Helle Thorning-Schmidtvalnatten den 18 juni 2015 hade meddelat sin avgång, på grund av Socialdemokraternes valförlust.

Mette Frederiksen har tidigare innehaft flera ledande poster: 2005 blev hon partiets talesperson för sociala frågor och mellan 2005–2011 var hon vice gruppledare för Socialdemokraternes folketingsgrupp. Den 3 oktober 2011–10 oktober 2014 var hon sysselsättningsminister (ung. arbetsmarknadsminister) i regeringen Helle Thorning-Schmidt I. Den 10 oktober 2014 tillträdde hon posten som justitieminister, efter att Karen Hækkerup hade meddelat sin avgång när hon fick jobbet som administrativ direktör för Landbrug & Fødevarer.

Vid folketingsvalet 2007 samlade Mette Frederiksen 27 077 personröster, vilket gav henne en sjunde plats över de danska politiker som fått flest personröster.[3] 2002 inledde hon debatten om ett förbud mot prostitution och 2009 stod hon bakom kongressens beslut att Socialdemokraterne ska "arbeta för ett förbud mot köp av sexuella tjänster".[4]

Under sin tid som sysselsättningsminister har hon bl.a. arbetat för att reformera förtidspensionssystemet, "flexjobben" och hela sysselsättningssystemet. Dessutom reformerade hon socialbidragssystemet, så att unga arbetslösa får lägre ersättning och att sammanboende får ömsesidig försörjningsplikt för varandra.

Frederiksen mottog 2002 LO:s Nina Bang-pris för att ha visat politiskt mod, entusiasm och genomslagskraft med social känsla.[5] Dessutom mottog hon 2008 Peter Sabroe-priset och 2012 Ting-priset. Hon har varit medförfattare till två antologier, "Epostler" (2003, ej sv. övers.) och "Fra kamp till kultur" (2004, ej sv. övers.).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från danskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ läs online, läst: 19 juli 2018,
  2. ^ ”Mette Frederiksen er valgt som formand for Socialdemokraterne”. jyllands-posten.dk. http://jyllands-posten.dk/politik/ECE7834534/Mette-Frederiksen-er-valgt-som-formand-for-Socialdemokraterne/. Läst 13 december 2015. 
  3. ^ ”Mette Frederiksen slog Mogens Lykketoft”. DR. http://www.dr.dk/nyheder/mette-frederiksen-slog-mogens-lykketoft. Läst 13 december 2015. 
  4. ^ ”Købesexforbud har været rødt hjerteblod” (på da-DK). Information. https://plus.google.com/+informationdk. http://www.information.dk/317584. Läst 13 december 2015. 
  5. ^ ”LO - NINA BANG-prisen til Mette Frederiksen”. www.lo.dk. Arkiverad från originalet den 22 december 2015. https://web.archive.org/web/20151222111542/http://www.lo.dk/Nyheder/Nyhedsarkiv/2002/09/NINABANG-prisentilMetteFrederiksen.aspx. Läst 13 december 2015. 
Socialdemokraternes partiledare

Pio (1871–1872) Würtz (1872–1873) Klein (1874–1875) Pio (1875–1877) Hørdum (1877) Meyer (1878) Wiegell (1878–1879) Hørdum (1880–1882) P. Knudsen (1882–1910) Stauning (1910–1939) Hedtoft (1939–1941) Andersen (1941–1945) Hedtoft (1945–1955) Hansen (1955–1960) Kampmann (1960–1962) Krag (1962–1972) Jørgensen (1972–1987) Auken (1987–1992) Nyrup Rasmussen (1992–2002) Lykketoft (2002–2005) Thorning-Schmidt (2005–2015) Frederiksen (2015–)