Michał Serwacy Wiśniowiecki

Från Wikipedia
Michał Serwacy Wiśniowiecki
Född13 maj 1680[1]
Lviv
Död18 september 1744 ​eller ​16 september 1744[2]
Merkinė, Litauen
BegravdWiśniowiec
Medborgare iStorfurstendömet Litauen och Polsk-litauiska samväldet
Utbildad vidLvivs jesuitkollegium
SysselsättningDiplomat
Befattning
Marshal of the Court of the Grand Duchy of Lithuania
Liste over marskalkene i Sejmen 1548-1793
1703 års Sejm
Staroste de Gliniany
Staroste de Wolkow
Staroste de Tuchola
Regimentarz
Staroste de Wilkowice
Staroste
Staroste de Wilka
Deputerad till den första polska republikens sejm
1703 års Sejm
Starosta merecki
Войт пінскі (1701–1737)[3]
Staroste de Pinsk (1701–1735)[1]
Field lithuanian hetman (1702–1703)[4]
Great Hetman of Lithuania (1703–1707)[5]
Castellan of Vilnius (1703–1706)[6]
Voivode of Vilnius (1706–1707)[7]
Field lithuanian hetman (1707–1709)[4]
Grand Chancellor of the Grand Duchy of Lithuania (1720–1735)[8]
Great Hetman of Lithuania (1735–1744)[9]
Voivode of Vilnius (1735–1744)[10]
MakaKatarzyna Dolska
(g. 1695–1725, makas/makes död)[1]
Józefa Maria Magdalena
(g. 1725–1728, makas/makes död)
Tekla Róża Radziwiłł
(g. 1730–1744, personens död)[11]
BarnAnna Korybut-Wiśniowiecka (f. 1700)
Barabora Alžběta Zámojská (f. 1701)
FöräldrarKonstanty Krzysztof Wiśniowiecki
Anna Dolska
Utmärkelser
Vita örnens orden
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Michał Serwacy Wiśniowiecki, född 1680, död 16 september 1744, var en polsk-litauisk adelsman. Han var hetman av Litauen och vojvod av Vilnius.

Wiśniowiecki utnämndes 1702 till fälthetman, kämpade kraftigt mot Jan Kazimierz Sapieha och förde på egen hand mot svenskarna ett misslyckat fälttåg, varunder han förövade många grymheter och plundrade många skatter, som svenskarna sedan tog på hans gods i Pinsk 1706. Efter freden i Altranstädt övergick han på Stanisław I Leszczyńskis sida och råkade i rysk fångenskap. Han rymde därifrån till utlandet, men återkom 1716 och försonade sig med kungen. Efter August II:s död (1733) spelade han en framstående roll och traktade själv efter kronan. Efter August III:s val övergick han till ryssarna. Han författade några religiösa skrifter på latin och polska.

Med honom utslockade den polsk-litauiska adelsätten Wiśniowiecki.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Andrzej Rachuba (red.), Urzędnicy Wielkiego Księstwa Litewskiego. Spisy, t. VIII, Ziemia brzeska i województwo brzeskie XIV‒XVIII wiek, 2020, s. 306, ISBN 978-83-65880-89-5, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Józef Wolff (red.), Senatorowie i dygnitarze Wielkiego Księstwa Litewskiego 1386—1795, 1885, s. 76, 153, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Andrzej Rachuba (red.), Urzędnicy Wielkiego Księstwa Litewskiego. Spisy, t. VIII, Ziemia brzeska i województwo brzeskie XIV‒XVIII wiek, 2020, s. 326, ISBN 978-83-65880-89-5, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Józef Wolff (red.), Senatorowie i dygnitarze Wielkiego Księstwa Litewskiego 1386—1795, 1885, s. 157, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ Józef Wolff (red.), Senatorowie i dygnitarze Wielkiego Księstwa Litewskiego 1386—1795, 1885, s. 152, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Józef Wolff (red.), Senatorowie i dygnitarze Wielkiego Księstwa Litewskiego 1386—1795, 1885, s. 83, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ Józef Wolff (red.), Senatorowie i dygnitarze Wielkiego Księstwa Litewskiego 1386—1795, 1885, s. 75–76, läs online.[källa från Wikidata]
  8. ^ Józef Wolff (red.), Senatorowie i dygnitarze Wielkiego Księstwa Litewskiego 1386—1795, 1885, s. 162, läs online.[källa från Wikidata]
  9. ^ Józef Wolff (red.), Senatorowie i dygnitarze Wielkiego Księstwa Litewskiego 1386—1795, 1885, s. 153, läs online.[källa från Wikidata]
  10. ^ Józef Wolff (red.), Senatorowie i dygnitarze Wielkiego Księstwa Litewskiego 1386—1795, 1885, s. 76, läs online.[källa från Wikidata]
  11. ^ Radziwiłłowie herbu Trąby, Polish Central Archives of Historical Records och Wydawnictwo DiG, 1996, ISBN 83-85490-62-0, läs online.[källa från Wikidata]