Michael Ende
| Michael Ende | |
| Född | 12 november 1929 Garmisch-Partenkirchen, Bayern, Tyskland |
|---|---|
| Död | 28 augusti 1995 Filderstadt-Bonlanden, Baden-Württemberg, Tyskland |
| Yrke | författare |
| Nationalitet | tysk |
| Språk | tyska[1][2] |
| Genrer | fantasy |
| Hemort | Bayern, Baden-Württemberg och Genzano di Roma[3] |
| Webbplats | https://michaelende.de/de[4] |
Michael Ende, född 12 november 1929 i Garmisch-Partenkirchen, Bayern, död 28 augusti 1995 i Filderstadt-Bonlanden, Baden-Württemberg, var en tysk författare, känd för bland annat fantasyböckerna Den oändliga historien och Momo – eller kampen om tiden samt Sju timmar till midnatt.
Michael Ende föddes i Garmisch-Partenkirchen och växte upp i München. Hans far Edgar Ende var en konstnär vars surrealistiska konst under 1930-talet bedömdes som urartad konst av Goebbels Kulturkammer och det åsamkade honom yrkesförbud. Flera av faderns judiska vänner skickades till koncentrationsläger. Spegeln i spegeln är en samling berättelser till faderns bilder.
Michael Ende blev skådespelare vid Volkstheater i München och skrev också sketcher och visor för kabaréer. Han var gift med skådespelerskan Ingeborg Hoffman. Han flyttade till Italien 1971 men återvände till Västtyskland efter hustruns död 1985.
Ende har sina rötter i romantiken. Han är också influerad av teatern, vilket kan märkas i Momo.
Hans bok Den oändliga historien har filmatiserats, både som film och som TV-serie. Filmen Den oändliga historien kom år 1984, och även om den blev en succé så blev Ende själv väldigt missnöjd med den.[5] När Momo - eller kampen om tiden skulle filmatiseras (som Momo) såg Ende till att själv få en roll i filmen, så att han kunde övervaka filminspelningen på plats.
År 2001 filmatiserades Den oändliga historien som TV-serie, då med titeln Berättelser ur Den Oändliga Historien och denna serie är bara väldigt löst baserad på boken. En till filmatisering av boken är planerad.
Böcker översatta till svenska
- Jimmy Knapp och lokföraren Lukas (översättning Ingegärd Martinell, Svensk läraretidning, 1962, ill. F. J. Tripp). Ny översättning av Roland Adlerberth, Bergh, 1985, ill. Reinhard Michl) (Jim Knopf und Lukas der Lokomotivführer)
- Den lilla drömätaren (översättning Jan Eklind, Tiden, 1978, bild: Annegert Fuchshuber) (Der Traumfresserchen)
- Momo - eller kampen om tiden: en sagoroman (översättning Roland Adlerberth, Bergh, 1980, ill. av förf.) (Momo oder Die seltsame Geschichte von den Zeit-Dieben und von dem Kind, das den Menschen die gestohlene Zeit zurückbrachte)
- Den oändliga historien (översättning Roland Adlerberth, Bergh, 1981, bilder av Roswitha Quadflieg) (Die unendliche Geschichte)
- Filemon Skrynkelrik (översättning Maj Samzelius, Pandemos, 1986, bild: Christoph Hessel) (Filemon Faltenreich)
- Jimmy Knapp och de tretton sjörövarna (översättning Ingrid Windisch, Bergh, 1986, ill. Reinhard Michl) (Jim Knopf und die Wilde 13)
- Spegeln i spegeln: en labyrint (översättning Ingegärd Martinell, Bergh, 1987, bilder av Edgar Ende) (Der Spiegel im Spiegel)
- Norbert Tjocknacke eller Den nakna noshörningen (översättning Öjevind Lång, Bergh, 1988, bild: Reinhard Michl) (Norbert Nackendick oder Das nackte Nashorn)
- Ofelias skuggteater (översättning Ingrid Windisch, Bergh, 1988, bild: Friedrich Hechelmann) (Ophelias Schattentheater)
- Sju timmar till midnatt (översättning Ingegärd Martinell, Bergh, 1990, ill. av Regina Kehn) (Der satanarchäolügenialkohöllische Wunschpunsch)
- Den långa vägen till Santa Cruz (översättning Ingegärd Martinell, Bergh, 1993) (Der lange Weg nach Santa Cruz)
Priser och utmärkelser
- Deutscher Jugendbuchpreis 1961 för Jimmy Knapp och lokföraren Lukas
- Deutscher Jugendbuchpreis 1974 för Momo
- Deutscher Jugendbuchpreis 1980 för Den oändliga historien
- Hugo Jacobpreis 1967
- Europäischer Jugendbuchpreis 1974 för Momo och 1981 för Den oändliga historien
- Janusz Korczak-priset 1981
- Japanskt kulturpris 1982 för bästa översatta bok
- Holländska ungdomsbokpriset Silvergriffeln 1983
Läs mera om Michael Ende i "Författare & illustratörer för barn och ungdom", 2 (BTJ, ISBN 91-7018-422-4)
Externa länkar
- Michael Endes privata webbplats (engelska) och (tyska)
- Flerspråkig bibliografi för Michael Ende
- Michael Endes sista ord till japanerna
Referenser
- ^ CONOR.Sl.[källa från Wikidata]
- ^ ПроДетЛит, 17 september 2019.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.merkur.de .[källa från Wikidata]
- ^ hämtat från: tyskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
- ^ http://www.people.com/people/archive/article/0,,20088527,00.html
