Michael Landon

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Michael Landon
Michael Landon 1990.
Michael Landon 1990.
Född Eugene Maurice Orowitz
31 oktober 1936
Forest Hills, Queens, New York
Död 1 juli 1991 (54 år)
Malibu, Kalifornien
Aktiva år 1956–1991
Maka Dodie Levy-Fraser
(1956–1962)
Lynn (Noe) Landon
(1963–1982)
Cindy (Clerico) Landon
(1983–1991; hans död)
Betydande roller
”Little Joe” Cartwright i Bröderna Cartwright
Charles Ingalls i Lilla huset på prärien
Jonathan Smith i Highway to Heaven
IMDb SFDb

Michael Landon, född som Eugene Maurice Orowitz 31 oktober 1936 i Forest Hills, Queens, New York, död 1 juli 1991 i Malibu, Kalifornien, var en amerikansk skådespelare, manusförfattare, regissör, producent och sångare. Han är känd för sina roller som Little Joe Cartwright i Bröderna Cartwright (1959-1973), Charles Ingalls i Lilla huset på prärien (1974-1983) och Jonathan Smith i Highway to Heaven (1984-1989).

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Michael Landon föddes som Eugene Maurice Orowitz i Forest Hills, ett område i Queens. Hans föräldrar var Peggy (född O'Neill), verksam som dansare och komiker och Eli Maurice Orowitz (3 juni 1896-25 februari 1959), var verksam som skådespelare och biografdirektör. Eugene var familjen Orowitz andra barn; deras dotter, Evelyn (1933-2003), föddes tre år tidigare. Eli Orowitz var judisk, medan Peggy Orowitz var från en irländsk katolsk familj. År 1941, då Eugene var fyra år gammal, flyttade han och hans familj till Philadelphiaförorten Collingswood i New Jersey. Han firade sin Bar mitzva i Temple Beth Sholom, en konservativ synagoga, som var belägen i Haddon Heights, ett område som inte tillät judar förrän efter andra världskriget, numera belägen i Cherry Hill. Han studerade vid Collingswood High School.

Under sin barndom var Landon ständigt oroad över sina föräldrars gräl, sin mors instabila beteende och hennes olika självmordsförsök. När familjen vid ett tillfälle semestrade på en strand, försökte hon dränka sig. Michael räddade henne, strax därefter betedde sig modern som om ingenting hade hänt. Landon sade senare att det var den värsta upplevelsen i hans liv. Överbelastningen av stress på grund av moderns strikta regim samt självmordsförsök orsakade Landons problem med sängvätning som fortsatte upp i tidiga tonåren. Hans mor hängde som straff ut hans våta lakan utanför hans sovrumsfönster, så att alla skulle kunna se dem. Detta ledde till att han dagligen sprang hem för att försöka ta bort lakanen innan hans klasskamrater kunde se dem. Dessa upplevelser inspirerade Landon till att skriva och regissera den biografiska TV-filmen The Loneliest Runner (1976). Han kom senare att regissera ytterligare några filmer där han hämtade inspiration från sin egen livshistoria.

I high school var Landon spjutkastare och 1954 erhöll han ett stipendium till University of Southern California, men han skadade axeln och fick därför avsluta sin spjutkastningskarriär och även sin medverkan i USC:s löparlag. Detta ledde till att han flyttade och istället började agera i småroller i olika teaterpjäser.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Vid den här tiden beslutade sig Eugene Maurice Orowitz för att satsa på en skådespelarkarriär. Men eftersom att hans namn inte kändes passande för en skådespelare, ändrade han det till Michael Landon - ett namn han hade hittat i telefonkatalogen i Los Angeles. Hans första större framträdande var i TV-serien Telephone Time i titelrollen i avsnittet "The Mystery of Casper Hauser". Det blev efter det fler roller - i filmer som Ung desperado (1957), Maracaibo brinner (1958), Någon är skyldig (1958), Guds lilla land (1958) och Tom Dooley - rebellen (1959), samt många roller i olika TV-serier, såsom Crossroads, Restless Gun, Sheriff of Cochise, US Marshal, Crusader, Frontier Doctor, The Rifleman, The Adventures of Jim Bowie, Johnny Staccato, Wire service, General Electric Theater, The Court of Last Resort, State Trooper, Tales of Wells Fargo, Texan, The Tall Man, Tombstone Territory, Trackdown och i Wanted: Dead or Alive, med Steve McQueen i huvudrollen. Landon medverkade också från 1956 i TV-serien Cheyenne, och återkom flera gånger i den serien under ett par år, från att vara statist till att få allt större roller.

Singlar[redigera | redigera wikitext]

År 1957 släppte Candlelight Records en singel där Michael Landon sjöng Gimme a Little Kiss (Will "Ya" Huh)/Be Patient With Me, då han var som mest populär med rollen i filmen Ung desperado. År 1962 släpptes både A- och B-sidan av skivan åter av Fono-Graf, då med en bild på Landon som Little Joe Cartwright i Bröderna Cartwright. Landons låtar blev båda hits i radioprogrammet Tio i topp 1962 (tvåa respektive trea på listan). Han turnerade i de svenska folkparkerna 1962. År 1964 släppte Landon på RCA Victor Records ytterligare en singel, Linda Is Lonesome/Without You. Dessa singlar har sedan dess samlats och utgivits på cd-skiva av Bear Family Records, tillsammans med spår från andra medverkande i Bröderna Cartwright.

Bröderna Cartwright[redigera | redigera wikitext]

Landon slog igenom stort när han vid 22-års ålder, 1959, fick spela sin första huvudroll i en TV-serie. Detta i rollen som Joseph 'Little Joe' Cartwright i western-serien Bröderna Cartwright (Bonanza), en av de första TV-serierna som sändes i färg. Övriga huvudroller spelades av Lorne Greene, Pernell Roberts och Dan Blocker. Under sin sjätte säsong (1964-1965) toppade serien TV-listan och förblev nummer ett i tre år framöver.

Tack vare sin stora popularitet kunde Landon förhandla med den exekutive producenten David Dortort och NBC om att även få skriva och regissera några avsnitt i serien. 1962 skrev Landon sitt första manus och 1968 regisserade han för första gången ett avsnitt. På frågan om varför han önskade skriva manus svarade han: "Jag vill att folk ska skratta och gråta, inte bara sitta och stirra på TV:n. Jag vill skapa karaktärer som har en positiv inverkan, som passar in i människors liv och gör vad som är bäst för dem."

Efter vännen och kollegan Dan Blockers (Hoss Cartwright) plötsliga död i maj 1972, såg inte producenterna någon möjlighet för en annan skådespelare att ersätta honom. Det var första gången ett TV-program lät en manlig huvudkaraktär dö, först långt senare kom förklaringen till varför Hoss hade avlidit så hastigt. Efter närmare 14 år sjönk tittarsiffrorna under det som skulle bli den sista säsongen och NBC beslöt sig för att lägga ner serien i november 1972. Det allra sista avsnittet sändes den 16 januari 1973.

Tillsammans med Lorne Greene och Victor Sen Yung, medverkade Landon i alla 14 säsonger av serien, Landon medverkade i 429 av totalt 430 avsnitt. Landon var fortsatt lojal mot många av sina kollegor från serien, inklusive producenten Kent McCray, regissören William F. Claxton, och kompositören David Rose, som alla samarbetade med honom inte bara under tiden med Bröderna Cartwright utan också fortsatt med Lilla huset på prärien och Highway to Heaven.

Lilla huset på prärien[redigera | redigera wikitext]

1974, året efter att Bröderna Cartwright lades ner spelade Landon huvudrollen som Charles Ingalls i pilotavsnittet till vad som också skulle komma att bli en mycket framgångsrik TV-serie, Lilla huset på prärien (Little House on the Prairie), återigen för NBC. Serie handlar om en amerikansk pionjärfamiljs öden och äventyr i Minnesota under det sena 1800-talet. Serien är fritt baserad på Laura Ingalls Wilders självbiografiska böcker, först publicerade 1935, i TV-serien porträtterades hon av den då nioåriga skådespelaren Melissa Gilbert. Förutom Gilbert medverkade två andra då okända skådespelare, Melissa Sue Anderson, som spelade den äldre systern Mary Ingalls och Karen Grassle som spelade Charles fru, Caroline. Som skådespelare, verkställande producent, manusförfattare och regissör var Landon, från början till slut, den drivande kraften bakom serien. Lilla huset på prärien, som blev en framgång från första säsongen, betonade familjevärderingar och relationer.

Michael Landons kollegor från Lilla huset på prärien har vittnat om den stora passion som inspirerade Landon att skapa, skriva och spela i serien; för honom var det som att skapa och iscensätta den kärleksfulla och välmående familj som han längtat efter och drömt om som tonåring.

Serien nominerades till flera Emmy Awards och Golden Globe Awards. Efter åtta säsonger döptes den 1982 om av NBC till Little House: A New Beginning, och fokuserade nu på familjen Wilder och det lilla samhället Walnut Grove. Landon förblev seriens exekutiva producent, regissör och manusförfattare, men Charles och Caroline Ingalls medverkade inte längre i seriens handling, bortsett från några gästinhopp av Landon de sista två åren. Detta blev det sista kapitlet om Lilla huset på prärien, serien lades ner 1983. Men de följande året gjordes tre TV-filmer som sändes åren 1983-1984 och som avslutade berättelsen om familjen Ingalls och de andra invånarna i Walnut Grove.

1984 förärades Michael Landon en stjärna på Hollywood Walk of Fame, vid 1500 North Vine Street, som ett erkännande för hans insatser inom TV.

Highway to Heaven[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha producerat både Lilla huset på prärien och senare Father Murphy, spelade Landon ånyo huvudrollen i ytterligare en framgångsrik serie. I Highway to Heaven spelade han en ängeln (som tagit sig namnet Jonathan Smith), vars uppgift är att hjälpa människor, för att förtjäna sina vingar. Idén om en ängel som besöker jorden fick Landon när ett av hans barn var allvarligt sjuk och han ville göra en TV-serie om för honom viktiga ämnen och andliga frågor. Hans motspelare i serien var Victor French (som tidigare medverkade i Lilla huset på prärien och även i Bröderna Cartwright) som den före detta polisen Mark Gordon. Landon var seriens verkställande producent, manusförfattare och regissör.

Under säsong fyra sjönk Highway to Heavens tittarsiffror och i juni 1988 meddelade NBC att serien enbart skulle återvända med en förkortad femte säsong, vilket också skulle bli dess sista. De sista avsnitten spelades in under hösten 1988, och sändes från maj till augusti 1989. Landons vän och kollega Victor French kom dock inte att leva då seriefinalen sändes; han avled i lungcancer den 15 juni 1989, efter att ha blivit diagnostiserad endast två månader tidigare.

Andra projekt[redigera | redigera wikitext]

Landon skrev manus och regisserade långfilmen Sam's Son 1984, vilken var löst baserad på hans egen ungdom. Huvudrollerna i filmen spelades av Timothy Patrick Murphy, Eli Wallach, Anne Jackson, Hallie Todd och James Karen. Karen hade tidigare arbetat för Landon på TV-filmen Little House: The Last Farewell.

Efter att Highway to Heaven lagts ner, men innan Landon övergick till CBS, skrev och regisserade han TV-filmen Where Pigeons Go to Die (1990). Baserat på romanen med samma namn, filmens huvudroll spelades av Art Carney och nominerades till två Emmy awards.

Fram till och med Highway to Heaven sändes alla Landons tv-program på NBC, detta under en period på trettio år. Men efter nedläggningen av Highway to Heaven och på grund av osämja med ledningen på NBC flyttade han istället till CBS och medverkade 1991 i ett två timmar långt pilotavsnitt med titeln Us. Den var tänkt att spelas in som serie och bli Landons fjärde storsatsning, men på grund av att Michael Landon insjuknade spelades ingenting mer in utöver pilotavsnittet.

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Michael Landon var gift tre gånger, och var far till nio barn, varav tre var adopterade. Hans första äktenskap var med rättssekreteraren Dodie Levy-Fraser, de gifte sig i mars 1956 och skilde sig 1962. I detta äktenskap adopterade Landon sin hustrus biologiska son Mark Fraser Landon (född 1 oktober 1948, död 11 maj 2009) och spädbarnet Josh Fraser Landon (född 11 februari 1960). Sitt andra äktenskap ingick Landon med skådespelaren Marjorie Lynn Noe (1933–2015), den 12 januari 1963 och de skilde sig 1982. I detta äktenskap adopterade Landon sin hustrus biologiska dotter Cheryl Lynn Landon (född Cheryl Ann Pontrelli den 16 november 1953) och tillsammans fick de barnen: Leslie Ann Landon (född 11 oktober 1962), Michael Landon Jr. (född 20 juni 1964), Shawna Leigh Landon (född 3 december 1971) och Christopher Beau Landon (född 27 februari 1975). Sitt tredje äktenskap ingick Landon med makeupartisten från Lilla huset på prärien, Cindy Clerico, de gifte sig den 14 februari 1983 och fick tillsammans Jennifer Rachel Landon (född 29 augusti 1983) och Sean Matthew Landon (född 5 augusti 1986).

I februari 1959 avled Landons far av en hjärtattack och i mars 1981 avled hans mor.

Sjukdom och död[redigera | redigera wikitext]

Landon drabbades av svåra buksmärtor i februari 1991 under en skidsemester i Utah. Den 5 april 1991 fick han diagnosen cancer i bukspottskörteln, vilken hade spridit sig till levern och lymfkörtlarna. Cancern var inte möjlig att operera och bedömdes vara dödlig. Den 9 maj 1991 gjorde Landon sitt sista offentliga framträdande på The Tonight Show med Johnny Carson och den 1 juli samma år avled han 54 år gammal i Malibu. Michael Landon är begravd på Hillside Memorial Park Cemetery i Culver City i Kalifornien, tillsammans med sin son Mark, som dog i maj 2009.

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Landons son, Michael Jr., producerade efter faderns död ett minnesprogram, Michael Landon: Memories with Laughter and Love (1991), där skådespelarens familj, och ett antal vänner och kollegor medverkar och berättar om sina minnen av Landon.

En TV-film, Michael Landon, the Father I Knew, där Landons son Michael Jr. var med och skrev manus samt regisserade, sändes på CBS i maj 1999. John Schneider spelade där titelrollen som Michael Landon, Cheryl Ladd spelade Lynn Noe och Joel Berti gjorde rollen som Michael Landon, Jr. själv. Filmen berättar historien från Landon Jr:s synvinkel, dels om föräldrarnas skilsmässa och hans fars för tidiga död, med en handling som sträcker sig från 1960-talet fram till det tidiga 1990-talet.

Filmografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Michael Landon, 29 oktober 2016.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]