Micoureus demerarae

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Micoureus demerarae
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassPungdjur
Marsupialia
OrdningPungråttor
Didelphimorphia
FamiljPungråttor
Didelphidae
SläkteMicoureus
ArtMicoureus demerarae
Vetenskapligt namn
§ Micoureus demerarae
Auktor(Thomas, 1905)
Utbredning
Long-furred Woolly Mouse Opossum area.png
Utbredningsområde
Synonymer
Marmosa demerarae
Hitta fler artiklar om djur med

Micoureus demerarae[2][3][4] eller Marmosa demerarae[1] är en pungdjursart som först beskrevs av Oldfield Thomas 1905. Micoureus demerarae ingår i släktet Micoureus och familjen pungråttor.[5][6]

En tidigare beskrivning av arten från Temminck (1824) under namnet Didelphis/Marmosa cinerea godkändes inte på grund av att artepitet cinerea sedan 1812 var reserverat för ett annat pungdjur. Pungdjuret fick däremot namnet Micoureus paraguayanus.[7]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 12 till 20 cm, en svanslängd av 15 till 26 cm och en vikt av 53 till 230 g. Hannar är oftast större än honor. Djuret har 2,3 till nästan 3 cm långa bakfötter och 2,5 till 3,0 cm stora öron. Pälsen som täcker ovansidan har en gråaktig färg, ibland med röd skugga. Den blir ljusare mot bålens sidor och på undersidan finns ljusbrun till gulaktig päls (inklusive bröstet, halsen, hakan och kindernas nedre del). Svansen är bra täckt med hår och den är nära bålen krämfärgad till gul medan den bakre delen är svart. Hos Micoureus demerarae förekommer mörka ögonringar.[7]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Pungdjuret förekommer i norra halvan av Brasilien, i norra Bolivia, i östra Peru, i Venezuela och i regionen Guyana. Arten vistas där i låglandet och upp till 1 800 meter höga bergstrakter. Habitatet utgörs av skogar eller andra landskap som är täckta med träd och buskar.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Pungdjuret äter insekter, frukter och nektar.[1]

Micoureus demerarae tillhör pungdjuren men honor saknar pung (marsupium). Vid honans finns upp till 11 spenar. Exemplar som hölls i fångenskap byggde ett näste av bråte som fanns i buren. I norra delen av utbredningsområdet sker fortplantningen under regntiden. Individerna går på marken och klättrar i växtligheten. Även i naturen byggs bon som placeras i träd.[7]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Arten delas in i följande underarter:[5]

  • M. d. areniticola
  • M. d. demerarae
  • M. d. dominus
  • M. d. esmeraldae
  • M. d. meridae

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Brito, D., Astua de Moraes, D., Lew, D. & Soriano, P. 2008 Marmosa demerarae Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 12 februari 2013.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (1998) , website Micoureus demerarae, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2
  5. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (11 januari 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ [a b c] Eisenberg, J. F., K. H. Redford (1999), Micoureus demerarae, ”Mammals of the Neotropics Vol. 3. The Central Neotropics: Ecuador, Peru, Bolivia, Brazil”, The University of Chicago Press, Chicago, sid.66-67

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]