Microlophus stolzmanni

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Microlophus stolzmanni
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljTropiduridae
SläkteMicrolophus
ArtMicrolophus stolzmanni
Vetenskapligt namn
§ Microlophus stolzmanni
AuktorSteindachner 1891
Synonymer
Liolaemus (eulaemus) stolzmanni Ramirez 2005
Phrynosaura stolzmanni Lehr 2002[2]
Tropidurus occipitalis Mertens 1956[3]
Tropidurus stolzmanni Steindachner 1891[4]
Liolaemus stolzmanni Veloso 2001
Ctenoblepharys stolzmanni
Hitta fler artiklar om djur med


Microlophus stolzmanni[4] är en ödleart som beskrevs av Franz Steindachner 1891. Microlophus stolzmanni ingår i släktet Microlophus och familjen Tropiduridae.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5]


Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] 2010 Microlophus stolzmanni Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Lehr, E. (2002) Amphibien und Reptilien in Peru., Natur und Tier-Verlag (Münster), 208 pp.
  3. ^ Mertens, R. (1956) Studien über die Herpetofauna Perus I. Zur Kenntniss der Iguaniden-Gattung Tropidurus in Peru., Senckenb. Biol. 37: 101-136
  4. ^ [a b] Steindachner, F. (1891) Ueber neue und seltene Lacertiden aus der herpetologischen Sammlung des k. k. naturhistorisches Hofsmuseums., Ann. k. k. Hofmus. Wien 6: 371-378
  5. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (19 juni 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/microlophus+stolzmanni/match/1. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ Microlophus stolzmanni i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 4 mars 2018.