Microtus liechtensteini

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Microtus liechtensteini
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljHamsterartade gnagare
Cricetidae
UnderfamiljSorkar
Arvicolinae
SläkteÅkersorkar
Microtus
ArtMicrotus liechtensteini
Vetenskapligt namn
§ Microtus liechtensteini
Auktor(Wettstein, 1927)
Hitta fler artiklar om djur med

Microtus liechtensteini är en gnagare i släktet åkersorkar som förekommer i centrala och sydöstra Europa.[2]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 90 till 115 mm, en svanslängd av 30 till 44 mm och en vikt av 19 till 30 g. Den har 15 till 17 mm långa bakfötter. Ovansidan är täckt av rödbrun päls och på undersidan förekommer ljusgrå till gulgrå päls. Den skiljer sig från nära besläktade sorkar genom avvikande detaljer av skallens konstruktion. Det finns även genetiska differenser.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Djurets anfader hade ursprungligen en större utbredning över Centraleuropas bergstrakter. På grund av en omfattande nedisning under pleistocen delades populationen i tre arter, Microtus bavaricus, Microtus multiplex och Microtus liechtensteini. Den senare förekommer i Alperna öster om floden Adige och i angränsande bergstrakter i nordöstra Italien, Österrike, Kroatien, Slovenien och Bosnien-Hercegovina. Sorken lever i mera öppna habitat nära skogar som skogskanter, gläntor, bergsängar, vinodlingar och områden med buskar. Arten föredrar en tät undervegetation (örter, gräs). Den når upp till 1700 meter över havet.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Individerna kan vara aktiva under alla dagstider. De etablerar revir som är 200 till 400 m² stort, med viss överlappning mellan artfränder av olika kön. Sorken vilar i det komplexa underjordiska boet med flera tunnlar och upp till sju kamrar. Ibland använder Microtus liechtensteini övergivna bon av andra djur. Den äter under den varma årstiden främst gröna växtdelar. Födan kompletteras med rötter, rotfrukter, bär och bark.[3]

Troligtvis blir honor brunstiga under alla årstider. En kull har vanligen upp till tre och sällan upp till fyra ungar. Beståndet minskar markant under hösten. Individerna blir sällan 12 månader gamla. Arten har flera olika fiender som mårddjur, rödräv, ugglor och andra rovlevande fåglar.[3]

Status[redigera | redigera wikitext]

För beståndet är inga allvarliga hot kända. Microtus liechtensteini bekämpas ibland med gift där den är mycket talrik. I utbredningsområdet förekommer flera naturskyddsområden. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Amori, G. & Kryctufek, B. 2016 Microtus liechtensteini Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2017-12-30.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Microtus liechtensteini
  3. ^ [a b c] Blatt & Resch (2017). ”Illyrische Kurzohrmaus” (på tyska). Internethandbuch über Kleinsäugerarten im mitteleuropäischen Raum. http://kleinsaeuger.at/microtus-liechtensteini.html. Läst 30 december 2017.