Microtus savii

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Microtus savii
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Infraklass Högre däggdjur
Eutheria
Ordning Gnagare
Rodentia
Familj Hamsterartade gnagare
Cricetidae
Underfamilj Sorkar
Arvicolinae
Släkte Åkersorkar
Microtus
Art Microtus savii
Vetenskapligt namn
§ Microtus savii
Auktor (de Selys Longchamps, 1838)
Hitta fler artiklar om djur med


Microtus savii[2][3] är en däggdjursart som först beskrevs av de Selys Longchamps 1838. Microtus savii ingår i släktet åkersorkar, och familjen hamsterartade gnagare.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Microtus savii har ungefär samma utseende som kortörad gransork (Microtus subterraneus) men den har ännu kortare öron och en kortare svans.[6] På ovansidan har pälsen en blek rödbrun färg och undersidan är gråaktig.[7] Kännetecknande är rännor på de yttre molarerna. Arten blir 7,5 till 10,5 cm lång (huvud och bål) och har en 2 till 3,5 cm lång svans.[6] Vuxna individer som fångades 1988 hade en genomsnittlig vikt av 18,5 g.[8]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Denna åkersork förekommer i Italien (inklusive Sicilien) och i angränsande områden av Schweiz. Arten vistas i låglandet och i bergstrakter upp till 2000 meter över havet. Microtus savii lever i nästan alla habitat som hittas i Italien. Undantag är höga bergstoppar, täta skogar och mycket sandiga, klippiga eller våta landskap. Gnagaren är även vanlig i odlade regioner och i människans samhällen.[1]

Åkersorkar från Kalabrien listas i nyare verk som självständig art, Microtus brachycercus.[2][1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Arten gräver underjordiska tunnelsystem med gångar som ligger 10 till 50 cm under markytan, beroende av hur mjuk marken är. Födan utgörs av olika växtdelar, främst gräs, ärtväxter, korgblommiga växter och amarantväxter.[8] På vintern gnager arten ofta på trädens rötter.[7] Honan föder 1 till 4 ungar per kull. Individer som hölls i fångenskap blev könsmogna 43 till 77 dagar efter födelsen och dräktigheten varade i cirka 22 dagar. Sedan var den genomsnittliga tiden mellan två kullar 29,4 dagar.[8] Ungarna föds nakna med rosa hud och blinda. De väger i början 2 till 3 g, kravlar fram till moderns spenar och suger sig fast. Efter fem dagar rör de sig fritt i boet och efter sju dagar är kroppen helt täckt av päls. Ögonen öppnas 7 till 19 dagar efter födelsen. Under tredje levnadsveckan byter ungarna från moderns mjölk till fast föda.[7]

När modern hotas kort efter ungarnas födelse transporteras ungarna i munnen av en större individ till en skyddad plats. Det kan vara modern, fadern eller ett äldre ungdjur från en tidigare kull. Efter tre dagar sitter ungarna så fast vid moderns spenar att de kan följa med när honan förflyttar sig.[7]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] 2008 Microtus savii Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
  2. ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Microtus savii
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (9 maj 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/microtus+savii/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ [a b] C. Gibson, red (2005). ”Savi's pine vole” (på engelska). Wild Animals. Dorling Kindersley Ltd. Sid. 71. ISBN 978-1-4053-4999-4 
  7. ^ [a b c d] L. Caroli & L. Santini (9 maj 1996). ”THE POSTNATAL DEVELOPMENT OF THE SAVI'S PINE VOLE”. Proceedings of the I European Congress of Mammalogy. http://www.arca.museus.ul.pt/ArcaSite/obj/pubsZoo/MNHNL-0001500-MB-DOC-web.PDF. Läst 19 oktober 2015. 
  8. ^ [a b c] L. Caroli, D. Capizzi, L. Luiselli (9 maj 2000). ”Reproductive Strategies and Life-history Traits of the Savi’s Pine Vole”. BioOne. http://www.bioone.org/doi/pdf/10.2108/zsj.17.209. Läst 19 oktober 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]