Midsommar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Midsommar
Midsommardans av Anders Zorn 1897.jpg
"Midsommardans", målning från 1897 av Anders Zorn.
Typ Högtid
Geografi och firare Europa Europa
Anledning Sommarhögtid
Johannes Döparens dag
Traditioner Lekar
Dans
Midsommarstång
Spritdrycker

Midsommar är en högtid som firas kring sommarsolståndet. Ursprunget till midsommar är förkristet, men kyrkan har valt att fira Johannes Döparens födelse vid samma tidpunkt.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Midsommareld är en urgammal tradition på många håll, bland annat i Finland.
Nyhedniskt firande av Ivan Kupala, midsommar, i Polen (2009)

Hedniskt midsommarfirande[redigera | redigera wikitext]

Sett ur astronomisk synvinkel är en närliggande dag till dagens midsommardag det dygn som har den längsta dagen, sommarsolståndet. På de nordligaste breddgraderna, det vill säga norr om norra polcirkeln, går solen inte ens ner under horisonten och även längre söderut är det ljust dygnet runt.

Eftersom det finns flera stenmonument som visar att människor i flera tusen år kunnat bestämma vid vilken tidpunkt sommarsolståndet inträffar är det troligt att någon form av firande förekommit kring midsommar långt tillbaka i tiden. Sommarsolståndet på norra halvklotet var den första dagen på årets tredje kvartal, (i gamla tiders solkalendrar). Övriga högtidsdagar var nyåret vid vårdagjämningen, halvåret höstdagjämningen, det sista kvartalet vintersolståndet och de däremellan liggande åttondelarna.

Under nordisk bronsålder förekom i Sverige soldyrkan[1] Vissa av de danser och riter som tros ha ägnats åt att fira solen finns bevarade på hällristningar.[2] Exakt hur firandet av sommarsolståndet gick till finns det få källor om, men det troliga är att det varit i form av offerfester i fruktsamhetens tecken, på många sätt motsvarande första maj-firandet i andra västeuropeiska länder. Dock är uppgifterna om förekomsten av midsommarblot ”sporadiska och tveksamma”.[3]

De äldsta bevarade skrifterna som nämner midsommarfirandet i Norden är de isländska kungasagorna från 1200-talet. Där skrivs det om Olav Tryggvason och står att läsa:[4] "Han avskaffade offerölen och satte i stället med folkets instämmande högtidsöl vid jul, påsk, midsommar och Mikaeli."

Kristet midsommarfirande[redigera | redigera wikitext]

Den kristna kyrkan knöt på 300-talet tidpunkten för midsommarfesten till den helige Johannes döparens dag den 24 juni (Johannes föddes enligt Lukasevangeliet sex månader före Jesus och firas därför sex månader före jul).

På flera språk kallas helgen för Johannesdagen eller Sankt Hans, men på svenska med flera språk kallas den alltjämt midsommar. I Svenska kyrkans kyrkoår har tidigare midsommardagen och Johannes döparens dag firats på samma dag. Detta ändrades dock 2003 då Johannes Döparens dag flyttades till söndagen efter midsommardagen. Detta innebar att midsommardagen fick temat Skapelsen i den nya Den svenska evangelieboken.

Konflikt mellan folkligt firande och kyrkan[redigera | redigera wikitext]

På 1300-talet sökte nunnorna i nuvarande Sko kloster tillstånd att anordna folkliga fester i samband med midsommar. Anledningen var troligtvis att få bukt med det stökiga folkliga firandet som bland annat innebar dans på kyrkogårdar, stöld av heliga bilder och skamlösa visor.

Det folkliga firandet ledde 1425 till att ärkebiskop Johannes i Lund förbjöd midsommarvakor. Kyrkan försökte att få det folkliga firandet till att bli ett firande av Johannes döparen, men lyckades sämre med det än vad man lyckats med jul och Jesu födelse.[5]

Tidpunkt[redigera | redigera wikitext]

Anledningen till att Johannes döparens dag infaller 24 juni är att Johannes enligt Lukasevangeliet ska ha fötts sex månader före Jesus. Att det inte blev 25 juni beror förmodligen på den romerska kalendern, som räknade datum ifrån första dagen den kommande månaden. Juldagen (25 december) var den åttonde dagen före 1 januari och då blev Johannes döparens dag den åttonde dagen före 1 juli. Eftersom juni bara har trettio dagar (till skillnad från december som har trettioen) hamnade Johannes döparens dag således 24 juni.[6]

Midsommardagen, som är allmän flaggdag och helgdag i Sverige, infaller i Sverige sedan 1953 och i Finland sedan 1955 alltid på en lördag 20 juni–26 juni. Tidigare inföll midsommardagen alltid den 24 juni, på Johannes döparens dag. Detta är fortfarande fallet i till exempel Estland, Lettland och Norge. Under kristen tid fram till 1925 kallades midsommardagen bara för Johannes döparens dag.

Midsommarafton är dagen före midsommardagen (och infaller alltså numera på en fredag 19 juni-25 juni). Midsommarafton är inte allmän helgdag i Sverige, men i banklagen och andra lagtexter jämställs den (liksom julafton, nyårsafton och påskafton) med allmän helgdag. Ursprunget till firandet är att glädja sig över årets längsta dag, så den korrekta dagen att fira midsommar på är när sommarsolståndet infaller, oftast den 21 juni.

Sankt Hans i Danmark och Norge[redigera | redigera wikitext]

Danskt Sankt Hans-bål med traditionsenlig häxdocka.

I Danmark och Norge firar man Sankthans aften (Johannes Döparens afton) genom att tända bål, leka lekar och utöva bränning av pappershäxor. I Danmark sjungs vid bålet ofta Midsommervisen, med text av Holger Drachmann på 1880-talet och tonsatt av P. E. Lange-Müller.

Midsommar i Finland[redigera | redigera wikitext]

Midsommar i Helsingfors 2007.

I Finland firas tre högtider under midsommarveckoslutet: den kyrkliga Johannes döparens dag, den statliga Finlands flaggas dag och den folkliga (och ursprungligen hedniska) midsommaren. De olika traditionerna har flätats samman så att man sällan tänker på vilken av dem man firar. På finska heter helgen "Juhannus" (liksom den i svenskan kan kallas "Johanne"), också om många firar högtiden helt profant.

Till traditionerna i det finskspråkiga Finland hör midsommarbastu (finska: juhannussauna), midsommarbål (finska: juhannuskokko), gärna vid en strand, och midsommardans (finska: juhannustanssit). De flesta firar midsommaren på landet, ofta på en sommarstuga, även om det blivit vanligare att stanna kvar i städerna. Det är vanligt att bjuda vänner till sitt midsommarfirande eller att delta i kollektivt firande ordnat av byalag eller liknande. Tidigare var det vanligt med bröllop på midsommaren (finska: juhannushäät), men numera firas bröllop hellre andra sommarveckoslut.

I det svenskspråkiga Finland har midsommaren drag av både de finska och de svenska traditionerna. Endera kan helt dominera i vissa områden.

Midsommaren är en viktig högtid i Finland, som medför ändrade öppethållningstider[7] och ändringar i tågens och bussarnas tidtabeller.

Midsommar i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Midsommar i Sverige
Midsommarfirande i Åmmeberg 2003.

I Sverige är det vanligaste firandet av midsommar knutet till dans kring en midsommarstång – en lövad och blomprydd stång eller påle, antingen i form av ett kors med kransar hängande från tvärslån eller en eller flera större kransar som hänger i band och omsluter pålen.

Man bildar ringar och dansar kring stången, medan man sjunger de kända lekvisorna. Midsommarstången kom troligen till Sverige från Tyskland1300- eller 1400-talet. Den kallas även majstång, av vissa ansett stamma från det åldriga ordet maja som betyder löva. Andra anser att namnet kommer av tyskans Maibaum.

Att ha en blomsterkrans i håret är vanligt under midsommar, främst bland barn och kvinnor. Man kan binda dem med björkris eller ståltråd som bas och därvid tillfoga blad och blommor.

Vid midsommar är det i Sverige vanligt att äta matjessill, gräddfil och gräslök, färskpotatis samt jordgubbar till efterrätt. Midsommar förknippas i hög grad med just färskpotatisen, som gärna serveras med dill. Många dricker snaps till maten.

Knutet till midsommar finns också en stark tradition av alkoholkonsumtion i samband med firandet, vilket gör midsommarhelgen till en av de tidpunkter på året då mest fylleri och bråk inträffar. Det myckna resandet omkring helgen, då också många påbörjar sin semester, gör dessutom helgen till en av de mest trafikskadedrabbade.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Dn.se
  2. ^ Göransson, Göte (1984). Svensk historia. Höganäs: Bokhuset.
  3. ^ Näsström, Britt-Marie Blot tro och offer i det förkristna Norden, s. 166. Norstedts 2002.
  4. ^ http://www.nordiskamuseet.se/publication.asp?publicationid=2346
  5. ^ Unge, Ingemar (Red) "Våra högtider" s. 39. Prisma 2001.
  6. ^ Mattias Axelsson Varför är Johannes döparens dag 24 juni?
  7. ^ Lag om öppettider för detaljhandeln och frisersalonger, hämtad 21 juni 2013.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Hellemarck, Stig (2005). ”Eld, stång, blommor och sill”. Hembygden (nr. 3): sid. 4-5. http://www.folkdansringen.se/riks/hembygden/hb05/hb05_02/sid%2004-05%20-%20midsommar.pdf. 
  • Wall, Tora (2009). ”Sommarfesten hyllar ljuset”. Populär historia (nr. 6): sid. 46-49. 
  • Klintberg, Bengt af (1972) Svenska folksägner, Stockholm
  • Klintberg, Bengt af (1998) Kuttrasju. Folkloristiska och kulturhistoriska essäer, Stockholm.
  • Nilsson, Martin (1936) Årets folkliga fester, Stockholm.
  • Schön, Ebbe (1996) (A) Folktrons år. Gammal skrock kring årsfester, märkesdagar och fruktbarhet, Stockholm.
  • Schön, Ebbe (1996) (B) Älskogens magi. Folktro om kärlek och lusta, Stockholm.
  • Tillhagen, Carl-Herman (1961) Folklig spådomskonst. Stockholm
  • Wall, Tora (2007) Magic at Midsummer. Past and Present Beliefs Concerning Love and Divination Från: The Ritual Year and Ritual Diversity. Proceedings from the International Conference of the SIEF Working Group on The Ritual Year, Red Midholm, Lina och Nordström, Annika, Göteborg.

Otryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Uppteckningsmaterial i Nordiska museets arkiv:

  • Etnologiska undersökningar (EU), Midsommar
  • Etnologiska undersökningar (EU), Årets högtider
  • Hammarstedska samlingen, volym Midsommar 3

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]