Mignon (opera)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Affisch av Jules Chéret till urpremiären.

Mignon är en fransk opera i tre akter med musik av Ambroise Thomas. Libretto av Michael Carré och Jules Barbier efter Goethes roman Wilhelm Meisters läroår.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Mignon är Thomas' mest framgångsrika opera, som före 1800-talets slut hann framföras över 1000 gånger. Thomas sporrades till att skriva Mignon efter Charles Gounods framgång med sin opera Faust, även den baserad på en text av Goethe. Thomas arbetade om verket för engelsk publik, där han bland annat införde recitativ och lät Frédérics roll sjungas av en alt, samt för tysk publik, där han följde Goethe och lät handlingen slutamed Mignons död till följd av hennes hopplösa kärlek till Wilhelm.

Kritikerna brukar anklaga Thomas för att vara för lätt och inte lika "robust" som Gounod, men han var en utmärkt hantverkare som visste hur han skulle utnyttja rösterna. Man ska inte söka efter något djup i operan, eftersom sådant var Thomas främmande. Operan är dock känsligt genomförd och karaktärsskildringen professionell, alltigenom lätt, men varm och äkta.

Operan uruppfördes den 17 november 1866 på Opéra-Comique i Paris och därefter i New York 1871 och i London 1932.

Den svenska premiären ägde rum på Stockholmsoperan den 10 mars 1873 och den iscensattes åter med premiär den 18 oktober 1911.[1]

Personer[redigera | redigera wikitext]

Marie-Josèphe Cabel som Philine vid uruppförandet.
  • Mignon, en ung flicka, tjänare (sopran)
  • Wilhelm Meister, en ung student (tenor)
  • Lothario, en kringvandrande sångare (bas)
  • Laërte/Laertes, en gammal skådespelare (bas)
  • Frédéric/Fredrik, en ung adelsman (sopran)
  • Jarno, romsk hövding (bas)
  • Antonio, en betjänt (baryton)
  • Philine, skådespelerska (sopran)
  • Stadsbor, bönder, romer, skådespelare, betjänter och kypare (kör)

Handling[redigera | redigera wikitext]

Tyskland och Italien, ca 1790.

Akt I

Söndagsnöjen på marknadsplatsen i en tysk småstad. I folkmängden befinner sig den kringvandrande harpospelaren Lothario, som har tappat minnet, och två skådespelare på jakt efter engagemang, Philine och Laertes. Några zigenare tjänar pengar genom att roa folket. Deras anförare Jarno försöker tvinga en liten flicka att dansa, men en av åskådarna tar henne i försvar och friköper henne från zigenarna. Det är Wilhelm, en äventyrslysten student som strövar omkring i världen. Han förälskar sig i Philine. Mignon berättar för sin räddare om sin omättliga längtan efter hemtrakten i söder ("Connais-tu le pays?"). Mignon vill förklädd till page följa Wilhelm överallt. Denne följer däremot med Philine, som har utsikten till ett engagemang på ett närliggande slott.

Akt II

Philine och Laertes åtnjuter slottets bekvämligheter. Philine och Wilhelm flirtat med varandra, något som Mignon åser med sorg och som uppväcker svartsjuka hos Frédéric, Philines tidigare älskade. Det blir nästan till en duell. När Wilhelm inser Mignons svartsjuka, hotar han henne med att de måste skiljas åt. Djupt sårad och kränkt irrar Mignon omkring i slottsträdgården, där hon träffar på Lothario. De två olyckliga lättar sina hjärtan för varandra. När Mignon hör larmet från de festliga förberedelserna, önskar hon att Philine måtte träffas av blixten. Men skådespelerskan gör succé som Titania i föreställningen. Wilhelm ångrar sitt beteende mot Mignon och söker efter den bortsprungna. Philine skickar in flickan till huset för att hämta en blombukett. Hon hinner knappt gå in i byggnaden, förrän den flammar upp i lågor. Lothario har missförstått Mignons önskan och anlagt en brand. Wilhelm räddar den vanmäktiga Mignon ur lågorna.

Akt III

Wilhelm har köpt ett italienskt slott där han själv, Mignon och Lothario kan finna en tillflyktsort. Lothario vakar över den sovande Mignon, medan några fiskare festar utanför. Wilhelm som äntligen har blivit medveten om sin kärlek till Mignon, avlöser Lothario. När Mignon vaknar vill han äntligen bekänna sin kärlek till henne. Men innan Mignon hinner svara honom hörs Philines röst i fjärran och flickan blir skrämd. Philine vill träffa Lothario. Denne uppenbarar sig, den här gången i praktfulla kläder. Han har återfått minnet. Det är han som är ägare till slottet och Mignon är hans en gång bortrövade dotter. Plötsligt stormar de sjungande och dansande skådespelarna in, ledda av Philine. Mignon fruktar att förlora Wilhelm. Men Philine lägger Wilhelms hand i Mignons. Själv vänder hon sig till Frédéric.

Glansnummer[redigera | redigera wikitext]

Operans mest kända nummer är dess ouvertyr baserad på melodier från operan

  • Akt 1. Connais-tu le pays? (Känner du väl det land?) (Mignon); Légères hirondelles (Lätta svalor) (Mignon och Lothario)
  • Akt 2. Je crois entendre les doux compliments (Philine); Je connais un puvre enfant (Mignon); Me voici dans son boudoir (Frédéric); Adieu, Mignon, courage (Wilhelm); Elle est là, prés de lui? (Mignon); As-tu souffert? As-tu pleure? (Mignon och Lothario); Jes suis Titania (Philine)
  • Akt 3. Je suis heureuse, l'air m'enivre (Mignon och Wilhelm); Elle ne croyait pas (Wilhelm)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kungliga teatern : repertoar 1773-1973 : opera, operett, sångspel, balett. Skrifter från Operan, 0282-6313 ; 1. Stockholm. 1974. Libris 106704 
  • Rabe, Julius (1940). Radiotjänsts operabok : tolv operor beskrivna för radiolyssnarna. 2, Tolv nya operor : beskrivna för radiolyssnarna. Stockholm: Radiotjänst. Sid. [167]-188. Libris 1804540 
  • Sandberg, Ingrid (1944). Våra populäraste operor och operetter. Bd 3. Uddevalla: Hermes, Björkman & Ericson. Sid. [283]-296. Libris 420182 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Thomas, Ambroise; Hedberg, Frans; Barbier, Jules; Carré, Michel (1923). Mignon : Opera i tre akter. Opera-repertoar, 99-1618791-6 ; 65 (6. uppl.). Stockholm: Bonnier. Libris 1476208