Mika Waltari

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mika Waltari 1935

Mika Toimi Waltari, född 19 september 1908 i Helsingfors, död där 26 augusti 1979, var en finländsk författare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Mika Waltari debuterade 1926 som modernistisk lyriker. Han skrev sedan romaner och noveller med motiv från finländsk nutid, ibland med starka kriminalinslag, och fick sitt genombrott med romanen Den stora illusionen 1928. Internationellt känd blev han framförallt för sina historiska romaner, varav de mest kända är Karin Månsdotter (1942), Sinuhe egyptiern 1945, som utspelar sig på farao Echnatons tid, och Marcus romaren (1959).[1]

Mika Waltari är en av de internationellt mest kända av Finlands författare. Hans mångsidiga författarskap har gett åtminstone 29 romaner, ett antal noveller, novell- eller sagosamlingar, poesisamlingar, skådespel, radioteater, faktatexter, översättningar och hundratals artiklar.

Hans arbeten har översatts till minst fyrtio språk. Han ligger begraven på Sandudds begravningsplats.

Rockbandet Waltari har tagit sitt namn efter Mika Waltari.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Filmmanus[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bra Böckers lexikon, 1980.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]