Hoppa till innehållet

Mikio Sato

Från Wikipedia
Mikio Sato
Född18 april 1928[1]
Tokyo, Japan
Död9 januari 2023[2][3] (94 år)
Kyoto, Japan
Medborgare iJapan och Kejsardömet Japan
Utbildad vidTokyos universitet, filosofie doktor, [4]
Kaishin First Junior High School, [4]
SysselsättningMatematiker, universitetslärare
ArbetsgivareTokyos universitet (1958–1960)[4]
Institute for Advanced Study (1960–1962)[5]
Tokyos utbildningsuniversitet (1960)[4]
Osaka universitet (1962–1964)[4]
Columbia University (1964–1966)[4]
Kyoto universitet (1970–1991)[4]
Utmärkelser
Asahipriset (1969)[4]
Japanska akademipriset (1976)[4]
Person med särskild kulturell förtjänst (1984)[4]
Rolf Schockpris i matematik (1997)[4]
Wolfpriset i matematik (2003)[6][4]
Redigera Wikidata

Mikio Satō (japanska: 佐藤 幹夫, Satō Mikio), född 18 april 1928 i Tokyo,[7] död 9 januari 2023 i Kyoto,[8] var en japansk matematiker känd för att ha grundat områdena algebraisk analys, hyperfunktioner och holonomiska kvantfält. Han var professor vid forskningsinstitutet för matematiska vetenskaper i Kyoto.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Sato studerade matematikvid Tokyos universitet under Shokichi Iyanaga och fysik under Shinichiro Tomonaga. Han tog sin kandidatexamen 1952 och doktorerade för Shokichi Iyanaga 1963.[9][10] Han var professor vid Osaka universitet och Tokyo universitet innan han flyttade till Research Institute for Mathematical Sciences (RIMS) knutet till Kyoto University 1970.[9] Han var chef för RIMS från 1987 till 1991.[9]

Bland hans elever finns Masaki Kashiwara, Takahiro Kawai, Tetsuji Miwa, såväl som Michio Jimbo, som har kallats "Satoskolan".[11]

Sato dog hemma i Kyoto den 9 januari 2023, 94 år gammal.[12][13]

Forskning

[redigera | redigera wikitext]

Sato var känd för sitt innovativa arbete inom ett antal områden, som prehomogena vektorrum och Bernstein-Sato-polynom och särskilt för sin hyperfunktionsteori.[9] Denna teori framträdde ursprungligen som en förlängning av distributionsteorins idéer och kopplades snart till Grothendiecks lokala kohomologiteori, för vilken den var en oberoende förverkligande i termer av knippteori. Vidare ledde den till teorin om mikrofunktioner och mikrolokal analys i linjära partiella differentialekvationer och Fourierteori, som för vågfronter, och slutligen till den nuvarande utvecklingen inom D-modulteori.[7][14] En del av Satos hyperfunktionsteori är den moderna teorin om holonomiska system, PDE:er överbestämda till den grad att de har ändligtdimensionella lösningsrum (algebraisk analys).[9]

Inom teoretisk fysik skrev Sato en serie artiklar på 1970-talet tillsammans med Michio Jimbo och Tetsuji Miwa som utvecklade teorin om holonomiska kvantfält.[7] När Sato tilldelades Wolfpriset i matematik 2002–2003 beskrevs detta arbete som "en långtgående utvidgning av den matematiska formalismen som ligger till grund för den tvådimensionella Isingmodellen, och som introducerades längs med hur den berömda tau-funktionen fungerar."[7][9] Sato bidrog också med grundläggande arbete till icke-linjär solitonteori, med hjälp av Grassmannianer av oändlig dimension.[9]

Inom talteori framställde han och John Tate, oberoende av varandra, Sato-Tate-förmodandet om L-funktioner omkring 1960.[15]

Pierre Schapira anmärkte: "När vi ser tillbaka, 40 år senare, inser vi att Satos tillvägagångssätt för matematik inte skiljer sig så mycket från Grothendiecks, att Sato hade den otroliga fräckheten att behandla analys som algebraisk geometri och även kunde bygga de algebraiska och geometriska verktyg som var anpassade till hans problem."[16]

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Sato fick Asahi-priset för vetenskap 1969, Japanska akademipriset 1976 , utmärkelsen Person of Cultural Merits från det japanska utbildningsministeriet 1984, Schockpriset 1997 och Wolfpriset i matematik 2002–2003.[9]

Sato var plenartalare vid den Internationella matematikerkongressen i Warszawa 1983.[9] Han valdes till utländsk medlem av Nationella vetenskapsakademin 1993.[9]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Mikio Sato, 19 juni 2025.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från japanska Wikipedia.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ MacTutor History of Mathematics archive, läst: 22 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  2. ↑ インフォメーション (på japanska), läs online.[källa från Wikidata]
  3. ↑ läs online, www.okinawatimes.co.jp .[källa från Wikidata]
  4. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 MacTutor History of Mathematics archive.[källa från Wikidata]
  5. ↑ läs online, www.ias.edu .[källa från Wikidata]
  6. ↑ läs online, wolffund.org.il , läst: 3 juni 2021.[källa från Wikidata]
  7. 1 2 3 4 ”Mikio Sato – Biography” (på engelska). MacTutor History of Mathematics archive. University of St Andrews. https://mathshistory.st-andrews.ac.uk/Biographies/Sato/. Läst 15 januari 2023.
  8. ↑ インフォメーション (japanska)
  9. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Jackson, Allyn (2003). ”Sato and Tate Receive 2002–2003 Wolf Prize”. Notices of the American Mathematical Society 50 (5): sid. 569–570. https://www.ams.org/notices/200305/comm-wolf.pdf.
  10. ↑ Mikio Sato på Mathematics Genealogy Project
  11. ↑ McCoy, Barry M. (24 mars 2011). ”Mikio Sato and Mathematical Physics” (på engelska). Publications of the Research Institute for Mathematical Sciences 47 (1): sid. 19–28. doi:10.2977/prims/30. ISSN 0034-5318. https://ems.press/journals/prims/articles/4467. Läst 16 januari 2023.
  12. ↑ ”The untimely passing of Professor Emeritus Sato Mikio”. https://www.kurims.kyoto-u.ac.jp/en/notice3.html. Läst 13 januari 2023., Notice: Research Institute for Mathematical Sciences, Kyoto University (2023/01/13)
  13. ↑ 佐藤幹夫氏死去（京都大名誉教授）. 18 januari 2023. Arkiverad från originalet den 16 januari 2023. https://web.archive.org/web/20230116101627/https://www.jiji.com/jc/article?k=2023011600560. Läst 24 januari 2026.
  14. ↑ Kashiwara, Masaki; Kawai, Takahiro (2011). ”Professor Mikio Sato and Microlocal Analysis”. Publications of the Research Institute for Mathematical Sciences 47 (1): sid. 11–17. doi:10.2977/PRIMS/29. http://www.ems-ph.org/journals/show_pdf.php?issn=0034-5318&vol=47&iss=1&rank=2.
  15. ↑ It is mentioned in J. Tate, Algebraic cycles and poles of zeta functions in the volume (O. F. G. Schilling, editor), Arithmetical Algebraic Geometry, pages 93–110 (1965).
  16. ↑ Schapira, Pierre (Februari 2007). ”Mikio Sato, a Visionary of Mathematics”. Notices of the American Mathematical Society 54 (2): sid. 243–245. Arkiverad från originalet den 28 september 2020. https://web.archive.org/web/20200928023318/https://webusers.imj-prg.fr/~pierre.schapira/mispapers/Sato.pdf. Läst 16 januari 2023.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Mikio_Sato&oldid=59025319”