Mil Mi-14

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Mil Mi-14
Mi-14 PŁ Płock 2.JPG
En Mil-14PŁ från polska marinen.
Beskrivning
RollUbåtsjakthelikopter
Besättning4
Antal tillverkade230
Dimensioner
Längd23,3 meter
Flygkroppslängd18,4 meter
Höjd6,9 meter
Rotordiameter21,3 meter
Vikter
Tom9 000 kg
Maximal intern bränslemängd2 950 kg
Maximal startvikt14 000 kg
Prestanda
Motor(er)2 × Isotov TV3-117
Effekt2 × 2200 hk
Maximal hastighet230 km/h
Stridsräckvidd800 km
Transporträckvidd1135 km
Maximal altitud4 000 meter
Lastförmåga
Lastförmåga3 000 kg hängande last
Beväpning
BomberSjunkbomber
ÖvrigtUbåtsjakttorpeder, minsvep
Elektronik
RadarInitiativ-2M
Andra Sensorer36 × sonarbojar
Oka-2 dopphydrofon
TMA-60 magnetometer
Mi-14

Mil Mi-14 (NATO-rapporteringsnamn Haze) är en ubåtsjakthelikopter tillverkad i före detta Sovjetunionen.

En polsk Mi-14PS räddningshelikopter har landat på vattnet.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 1960-talet började konstruktionsbyrån Mil att utveckla en marin version av Mi-8. Den nya helikoptern fick infällbart landningsställ, båtformad amfibisk flygkropp och samma motorpaket som den kraftfullare Mi-17. Den var enbart tänkt att vara landbaserad och kunde därför göras större än den kompakta Ka-25 som var avsedd för fartygstjänst.

De första prototypen som fick beteckningen V-14 var en ombyggd Mi-8 med båtformat skrov och pontoner. Den flög första gången 1 augusti 1967, men utprovningen försenades av att den drevs av två äldre och svagare TV2-motorer. Först 1973 godkändes den nya konstruktionen och serieproduktionen kunde börja. Mi-14 togs i tjänst i maj 1976.

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

Mi-14 är till stora delar identisk med Mi-8/Mi-17. Den största skillnaden är undre delen av flygkroppen är båtformad. Under nosen sitter spaningsradarn i en kupol som sänks ner när den används. Bakom den finns två bombutrymmen för torpeder och/eller sjunkbomber. Mi-14 saknar Mi-7:ans lastdörrar även om formen på aktern är den samma. Längst bak finns i stället vinschar för magnetometer och dopphydrofon. På varsin sida sitter pontoner som ger helikoptern stabilitet på vattnet. Pontonerna innehåller även bränsle och de aktre landningsstället.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

  • Mi-14PL – Ubåtsjaktversion med dopphydrofon, sonarbojar, magnetometer och vapen.
  • Mi-14BT – Minsvepningsversion utan ubåtsjaktutrustning men med en vinsch för minsvep.
  • Mi-14PS – Flygräddningsversion med skjutdörrar, räddningsvinsch och strålkastare.
  • Mi-14PZj – Version för brandsläckning med intern vattentank.
  • Mi-14P – Passagerarversion med 24 säten.
  • Mi-14GP – Lastversion.
  • Mi-14PLE – Exportversion.

Användare[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Gunston, Bill; Spick, Mike (1986) (på engelska). Modern Fighting Helicopters. London: Salamander Books Ltd. sid. 140–141. Libris 6148004. ISBN 0-86101-232-1 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]