Millî Görüş

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Millî Görüş högkvarter i Köln.

Millî Görüş (även Islamische Gemeinschaft Milli Görüs, IGMG) är en politisk och religiös rörelse grundad av den turkiske politikern Necmettin Erbakan 1969 som arbetar för att ersätta den västerlänska samhällsmodellen med en islamisk samhällsordning.[1][2]

I Turkiet är det islamisk-konservativa partiet Saadet Partisi(en) den viktigaste företrädaren för rörelsen.[2]

Rörelsen har kallats för en av de ledande turkiska diasporaorganisationerna i Europa och har beskrivits som den största islamistiska organisationen med verksamhet i Europa. Termen Millî Görüş syftar även på organisationens religiösa vision, som betonar den andliga styrkan i islams tro och förklarar den muslimska världens tillbakagång som ett resultat av anpassningen till västvärldens värderingar såsom sekularism och ett olämpligt tillämpande av dess teknologi.[källa behövs]

Necmetin Erbakan publicerade 1969 ett manifest som han gav namnet Millî Görüş. Det talade mest i allmänna termer om islamisk moral och religiös utbildning men ägnade stor uppmärksamhet åt frågor som industrialisering, utveckling och ekonomiskt oberoende. Vidare varnade han i manifestet för närmande till Europa i det han ansåg EU vara ett sionistiskt och katolskt projekt för assimilering och avislamisering av Turkiet och förespråkade istället ett närmare ekonomiskt samarbete mellan muslimska länder. Millî Görüş har återkommande förklaringsmodeller som bygger på grova antisemitiska myter, till exempel påstående som "[Judarna] har lyckats få hela världen att tro på myten om Förintelsen".[3]

I valet 1996 fick han flest röster och blev Turkiets förste islamistiske premiärminister. Men efter ett år avsattes han genom en oblodig kupp och hans parti förbjöds för fjärde gången.[4] Turkietkännaren Esref Okumus skrev på DN – kultur den 26 april 2016 ”Erbakans fundamentalistiska lära vilar på tre ben: en orubblig tro på sharia, ett djupt förakt för den västerländska livsstilen och en närmast gränslös besatthet av antisemitiska dogmer”.[källa behövs]

Europa[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Islam i Europa

Millî Görüş kom till europa via turkiska invandrare på 1970-talet.[5]

Under 1990-talet gled de europeiska delarna av organisationen över från att engagera sig i turkisk politik och fokuserade sin verksamhet på turkiska invandrares situation i sina respektive destinationsländer. MG har drivit frågor i Tyskland som att lärare ska bära slöja, tillgång till halal-mat och könsseparerad simundervisning för pojkar och flickor.[5]

Organisationen är emot att muslimer integreras i Europa och sprider hat mot judar i både Europa och Turkiet.[6]

År 2016 kontrollerade rörelsen över 500 moskéer runtom Europa varav mer än 300 i Tyskland.[5]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige blev organisationen Millî Görüş först allmänt känd genom den Kaplanaffären då den miljöpartistiske bostadsministern Mehmet Kaplan träffade representanter för organisationen Grå vargarna men också företrädare för Millî Görüş.[7]

Rörelsens gren i Malmö, Isvec Milli Görus Teskilatlari, har fått hyra lokaler och har mottagit skattemedel i bidrag av Malmö kommun för aktiviteter för barn och unga.[8][6] I Malmö samarbetar organisationen med och får bidrag ifrån det muslimska studieförbundet Ibn Rushd.[9]

Islamiska församlingen i Malmö tillhör Milli Görüs efter att ha bruitit sig ur den turkiska statliga religiösa myndigheten Diyanets kontroll.[8]

Tyskland[redigera | redigera wikitext]

Tysklands med god marginal mest betydelsefulla islamistiska organisation är Islamische Gemeinschaft Milli Görüs(de) (IGMG), en avgrening av Millî Görüş-rörelsen från Turkiet.[10] IGMG har representaiton i Europeiska fatwarådet (ECFR) och dess studentförening tillhör paraplyorganisationen FEMYSO.[2]

IGMG förespråkade fram till mitten av 1990-talet en islamistisk samhälls och statsform: endast ett Allah-parti kunde finnas och inga andra. Makt utgick ifrån gudomligt ursprung och inte ifrån folket.[10] IGMGs samhällsideal är inriktat på konformism och tillhörigheten till islam är en viktig identitetsmarkör, idéer som mycket av IGMGs kursverksamheter är avsedda att förankra i rörelsens deltagare. IGMG tillämpar könssegregering i sin aktiviteter. IGMG menar att bärandet av islamiska slöjor är ett påbud för både kvinnor och flickor.[2]

IGMG verkar huvudsakligen genom socialt arbete. Förutom organisationhierarkin på nationell, regional och ortsnivå finns även målgruppsinriktade avdelningar för akademiker, kvinnor, unga eller studenter.[10]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Anne Sofie Roald: Islam, Historia, tro, nytolkning. Sidan 244
  2. ^ [a b c d] Schymura, Sven (3 december 2020). ”Milli-Görüs-Bewegung” (på tyska). www.verfassungsschutz-bw.de. https://www.verfassungsschutz-bw.de/,Lde/Startseite/Arbeitsfelder/Milli-Goerues-Bewegung. Läst 27 februari 2021. 
  3. ^ antisemitism, Svenska kommittén mot. ””Judar har styrt världen i 5 700 år”. Milli Görüs och antisemitismen : Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA)”. http://skma.se/blogg/2016/06/judar-har-styrt-varlden-i-5-700-ar-milli-gorus-och-antisemitismen/. Läst 21 februari 2019. 
  4. ^ Nalin Pekgul i tidskriften Fokus 6-12 maj 2016
  5. ^ [a b c] Stenberg, Leif; Lundqvist, Erica Li (2010). Muslimska föreningar i Malmö och Lund - En ögonblicksbild (PDF). sid. 16. http://lup.lub.lu.se/record/1762944. Läst 21 juli 2020. 
  6. ^ [a b] ”Malmö ger bidrag – till islamistisk rörelse • Vill omvända homosexuella”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/kvallsposten/malmo-stad-ger-bidrag-till-islamistisk-rorelse/. Läst 13 augusti 2020. 
  7. ^ http://www.aftonbladet.se/nyheter/article22653839.ab
  8. ^ [a b] ”Malmö ger bidrag – till islamistisk rörelse • Vill omvända homosexuella”. www.expressen.se. sid. 16, 28. https://www.expressen.se/kvallsposten/malmo-stad-ger-bidrag-till-islamistisk-rorelse/. Läst 19 juli 2020. 
  9. ^ ”Miljöpartist satt på dubbla stolar – islamistisk rörelse fick bidrag”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/kvallsposten/miljopartist-avgar-efter-kvallspostens-granskning/. Läst 13 augusti 2020. 
  10. ^ [a b c] Pfahl-Traughber, Prof Dr Armin. ”Islamistische Gruppen in Deutschland - Dossier Islamismus” (på tyska). bpb.de. https://www.bpb.de/politik/extremismus/islamismus/36361/islamistische-gruppen-in-deutschland. Läst 27 februari 2021.