Mille Schmidt

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Mille Schmidt
FöddArne Erik Emil Åkerblom
24 december 1922
Mariefred, Sverige
Död2 februari 2003 (80 år)
Hedvig Eleonora församling
Stockholm, Sverige
NationalitetSvensk Sverige
Yrke/uppdragSkådespelare, revyartist, regissör
År som aktiv1945-1990?
MakaBritt Kvint
(1954–2003; hans död)
Barn2

Mille Schmidt, egentligen Arne Erik Emil Åkerblom, född 24 december 1922 i Mariefred, död 2 februari 2003 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm,[1] var en svensk skådespelare, revyartist och regissör.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Från vänster: Hans Alfredson, Lissi Alandh, Mille Schmidt, Tage Danielsson och Gösta Ekman med simborgarmärket 1962.

Schmidt började sin karriär som inspicient hos Karl Gerhard. Han scendebuterade i revyn Två stjärnor och en smäll 1945. Han var engagerad vid Casinorevyn, oftast som stand-in för Carl-Gustaf Lindstedt i crazygruppen Tre Knas. Han värvades av Felix Alvo till den allra första Knäppupp-revyn, Akta huvet, (1952–1953). Filmdebuten skedde i Påhittiga Johansson (1950). Han fick också vara med i AB Svenska Ords första revy, Gröna Hund (1962) som följdes av Konstgjorda Pompe (1963) och Gula Hund (1964).

Han fick något av ett genombrott i radioserien Pekkas kappsäck 1957 där han framträdde som Hönebjär, en gnällig riksdagsman från Sörmland. Schmidt var även producent för den populära radioserien Räkna med bråk med Carl-Gustaf Lindstedt och Arne Källerud. Många minns Schmidt som den rolige prästen i humorprogrammet Partaj från slutet av 1960-talet. Minnesvärd är också hans roll som brevbärare i TV-serien Söderkåkar (1970). Han spelade också den sure vicevärden Gustavsson i Tage Danielssons adventskalender Herkules Jonssons storverk (1969).

Schmidt var med som regissör när Casinogänget återförenades på Intiman 1973–1979 och hann även med att regissera några av Hagge Geigerts revyer på Lisebergsteatern i Göteborg. 1989–1990 medverkade han i Povel Ramels och Hans Alfredsons revy Tingel Tangel på Tyrol.

Schmidt var bosatt på Östermalm i Stockholm och gifte sig 1954 med mannekängen Britt Kvint. Makarna fick två döttrar, Lotta (född 1956) och Anna (född 1963, bosatt i Danmark). Han är gravsatt i Engelbrektskyrkans kolumbarium i Stockholm.

Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

Regi[redigera | redigera wikitext]

Filmmusik[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1952 Medverkande Knäppupp I - Akta huvet, revy
Povel Ramel
Per-Martin Hamberg Lorensbergs Cirkus/
Folkan
1953 Medverkande Djuprevyn 2 meter, revy
Povel Ramel och Yngve Gamlin
Egon Larsson Idéonteatern
1954 Medverkande Knäppupp II - Denna sida upp, revy
Povel Ramel och Yngve Gamlin
Per-Martin Hamberg Idéonteatern
1957 Medverkande Kråkslottet, revy
Karl Gerhard
Hasse Ekman Idéonteatern
1958 Medverkande Spetsbyxor, vaudeville
P.A. Henriksson
Nils Poppe Idéonteatern
1959 Medverkande Två träd, revy
Karl Gerhard
Hasse Ekman Idéonteatern
Medverkande Doktor Kotte slår till eller Siv Olson
Hans Alfredson och Tage Danielsson
Per Edström Idéonteatern
1962 Medverkande Dax igen
Povel Ramel
Herman Ahlsell Idéonteatern[2]
Turné
1964 Den stora effekten
Robert Dhery
Stig Ossian Eriksson Idéonteatern
Medverkande Gula hund, revy
Hans Alfredson och Tage Danielsson
Tage Danielsson Chinateatern[3]
1965 En kul grej hände på väg till Forum
Stephen Sondheim, Burt Shevelove, Larry Gelbart
Gösta Bernhard Idéonteatern[4]

Regi[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Teater
1961 Klappa din hand, revy
Beppe Wolgers och Pär Rådström Hamburger Börs[5]
1967 Svendska revyn, revy
Svend Asmussen och Beppe Wolgers Idéonteatern
1989 Skrattverket, revy
Intiman[6]
1990 Skrattverket, revy
Intiman

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010): Åkerblom, Arne Erik Emil
  2. ^ S B-l (13 december 1962). ”Jubelknäppen: Oskuld med stimulerande arsenikdoft”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1962-12-13/338/14. Läst 21 januari 2016. 
  3. ^ Bengt Jahnsson (6 juni 1964). ”Charmörsatir med sting”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1964-06-06/151/11. Läst 22 januari 2016. 
  4. ^ Pygmé Musikförlags faktasida om "En kul grej hände på väg till Forum" Arkiverad 6 februari 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 38. 3 februari 1961. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-02-03/32/38. Läst 21 januari 2016. 
  6. ^ Lars Linder (11 mars 1989). ”'Skratt-verket' på Intiman: Inget särskilt att skratta åt”. Dagens Nyheter: s. 28. https://arkivet.dn.se/tidning/1989-03-11/68/28. Läst 18 februari 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]