Mimon cozumelae

Från Wikipedia
Mimon cozumelae
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljBladnäsor
Phyllostomidae
UnderfamiljPhyllostominae
SläkteMimon
ArtMimon cozumelae
Vetenskapligt namn
§ Mimon cozumelae
AuktorGoldman, 1914
Utbredning
Hitta fler artiklar om djur med

Mimon cozumelae[2][3][4] är en däggdjursart som beskrevs av den amerikanske zoologen Edward Alphonso Goldman 1914. Arten ingår i släktet Mimon, och fladdermusfamiljen bladnäsor.[1][5][6][4]

M. cozumelae ansågs tidigare vara en underart till M. bennettii (Simmons 2005).[1]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Jämförd med andra bladnäsor är arten med en kroppslängd (huvud och bål) av 85 till 95 mm, en svanslängd av 20 till 25 mm och en vikt av 21 till 23 g medelstor. Den har 53 till 59 mm långa underarmar, bakfötter av 16 till 18 mm längd och 36 till 38 mm stora öron. Ovansidan är täckt av ljusgrå till rödbrun päls som är ullig. Undersidans päls är ljusare. De flesta exemplar har en tydlig vit fläck bakom varje öra. Liksom andra släktmedlemmar men i motsats till andra bladnäsor har arten spetsiga öron. Den centrala delen av hudflikarna på näsan (bladet) liknar en hästsko och är cirka 18 mm bred samt skild från övre läppen. Bladet har ett spjutformigt utskott. På nedre läppen finns ett vårtigt utskott som är V-formig.[7] Arten har en diploid kromosomuppsättning med 34 kromosomer. M. bennettii har däremot 30 kromosomer.[4]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Mimon cozumelae har sin utbredning från södra Mexiko i norr ner till Colombia (Simmons, 2005) och har beskrivits som inhemsk i Belize, Costa Rica, Guatemala, Honduras, Nicaragua och Panama. Det förekommer endast i låglänta områden (Reid, 1997) upp till 600 meter över havet.[1][8][9]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Habitatet utgörs av torra och fuktiga skogar som är lövfällande eller städsegröna.[7]

Kolonier med cirka 20 medlemmar vilar vanligen i kalkstensgrottor. Andra gömställen är ihåliga träd som ligger på marken, gruvor, vägtrummor och ruiner. Några grupper består av en hanne och flera honor. Mimon cozumelae kan dela sovplatsen med andra fladdermöss. Den plockar sina byten som främst består av insekter som skalbaggar och vårtbitare från växter. Ibland kompletteras födan med små ödlor eller fåglar. Honor föder vid början av regntiden en unge.[7]

Hot[redigera | redigera wikitext]

För beståndet är inga hot kända och hela populationen anses vara stabil. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • La Val, R. K., “Notes on some Costa Rican bats”, Brenesia (Museo Nacional de Costa Rica) 10–11: sid 77–83 (1977)
  • Reid, F., “A field guide to the mammals of Central America and southeast Mexico”, Oxford University Press, New York, USA (1997)
  • Whitaker Jr., J. O. och Findley, J. S., ”Foods eaten by some bats from Costa Rica and Panama, Journal of Mammalogy, volym 61, sid 540-543 (1980)
  1. ^ [a b c d e] Arroyo-Cabrales, J., Miller, B., Reid, F., Cuarón, A.D. & de Grammont, P.C. 2015 Mimon cozumelae . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 25 december 2022.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b c] Gardner, Alfred L. (2008). Mammals of South America: Marsupials, xenarthrans, shrews, and bats. University of Chicago Press. sid. 283–284. ISBN 0-226-28240-6. https://books.google.de/books?id=dbU3d7EUCm8C&lpg=PA283&ots=WetqUVhjPj&dq=Mimon%20cozumelae&hl=de&pg=PA283#v=onepage&q&f=false 
  5. ^ Beolens, Bo; Watkins, Michael; Grayson, Michael (2009). The Eponym Dictionary of Mammals. The Johns Hopkins University Press. sid. 592 (sid 440). ISBN 978-0-8018-9304-9. OCLC 270129903. http://google.com/books?id=I-kSmWLc6vYC&pg=PA440. Läst 25 november 2013 
  6. ^ Simmons, N. B. (2005). ”Order Chiroptera” i Wilson, D. E.; Reeder, D. M. Mammal Species of the World. Johns Hopkins University Press. sid. 418-. ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494 
  7. ^ [a b c] Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2019). ”Mimon cozumelae”. Handbook of the Mammals of the World. "9 - Bats". Barcelona: Lynx Edicions. sid. 509. ISBN 978-84-16728-19-0 
  8. ^ ”Cozumelan Golden Bat (Mimon cozumelae)”. iNaturalist.org. http://www.inaturalist.org/taxa/74617-Mimon-cozumelae. Läst 27 november 2013. 
  9. ^ ”Mimon cozumelae — Maps Cozumelan Golden Bat”. Encyclopedia of Life. iNaturalist.org. http://eol.org/pages/4438808/maps. Läst 27 november 2013.