Misstroendeförklaring

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Misstroendeförklaring, eller misstroendevotum, är i en parlamentarisk kontext ett verktyg som den folkvalda församlingen (riksdagen) har för att avsätta en regering eller ett enskilt statsråd.

Initiativet till en misstroendeförklaring tas i riksdagen. Motsatsvis kan regeringen eller ett visst statsråd göra en sak till en kabinettsfråga och därmed meddela sin avsikt att avgå vid bristande stöd i riksdagen.

Misstroendeförklaringar i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Misstroendeförklaringar i Sveriges riksdag är en i regeringsformen grundlagsstadgad rättighet som är tänkt att fungera som ett skydd för demokratin.[1] De som väcker misstroendeförklaring behöver formellt inte ange några sakliga skäl för det.

Riksdagen kan på förslag av minst 35 av riksdagens ledamöter avsätta ett statsråd eller, om misstroendeförklaringen riktas mot statsministern, hela regeringen. Vid ett sådant misstroendevotum krävs att en majoritet av riksdagen, det vill säga minst 175 ledamöter, stöder misstroendeförklaringen. Om en misstroendeförklaring mot ett enskilt statsråd går igenom ska denna entledigas av talmannen. Regeringen kan inom en vecka från misstroendeförklaringen söka väljarnas förtroende genom utlysa extra val och då ska något entledigande inte ske.[2]. Till skillnad från tiden före grundlagsreformen 1974 har regeringen ingen rätt att upplösa riksdagen. Talmannen kan dock på begäran av regeringen besluta att kammaren inte ska sammanträda under återstoden av tiden fram till att extra val genomförs.[3].

Sedan 1998 var det i Sverige praxis att något oppositionsparti begärde misstroendevotum efter riksdagsval om inte regeringen självmant avgår. Grundlagsutredningen föreslog att denna praxis skulle grundlagsfästas genom att en förtroendeomröstning (som dock kallas statsministeromröstning och inte misstroendeförklaring) automatiskt äger rum efter varje riksdagsval för att pröva regeringens stöd. Första gången detta kunde ske var 2014, men då regeringen Reinfeldt avgick på valnatten efter 2014 års val skedde ingen omröstning. Den första gången riksdagen röstade om detta var den 25 september 2018, efter 2018 års val. Riksdagen röstade då bort regeringen Löfven I.

Slutförda omröstningar efter misstroendeförklaringar[redigera | redigera wikitext]

Riksdagen har röstat om misstroendeförklaring tolv gånger. Endast en, mot statsminister Stefan Löfven i juni 2021, har lett till att statsministern blivit fälld. 175 röster krävs för att en förklaring ska gå igenom.

  • Oktober 1980: Socialdemokraterna och Vänsterpartiet Kommunisterna väckte en misstroendeomröstning mot statsminister Thorbjörn Fälldin i protest mot regeringens ekonomiska politik. 174 röstade för en misstroendeförklaring, 175 emot.[4]
  • Februari 1985: Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet väckte en misstroendeomröstning mot utrikesminister Lennart Bodström efter hans uttalanden om ubåtskränkningar i samband med Bodströmaffären. 160 röstade för en misstroendeförklaring, 182 emot.[4]
  • November 1996: Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna väckte en misstroendeomröstning mot statsminister Göran Persson efter hans uttalanden om ”politisk stabilitet” efter ett besök i Kina. 119 röstade för en misstroendeförklaring, 204 emot (16 avstod från att rösta).[5]
  • Oktober 1998: Moderaterna väckte en misstroendeomröstning mot statsminister Göran Persson för att han inte avgått efter valet. 82 röstade för en misstroendeförklaring, 186 emot (74 avstod från att rösta).[4]
  • Oktober 2002: Moderaterna väckte en misstroendeomröstning mot statsminister Göran Persson för att tre veckor efter valet inte kommit överens om stöd från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. 158 röstade för en misstroendeförklaring, 174 emot (17 avstod från att rösta).[4]
  • Januari 2015: Sverigedemokraterna väckte en misstroendeomröstning mot statsminister Stefan Löfven som i samband med regeringskrisen 2014 inte lyckats få igenom sin budgetproposition och dragit tillbaka ett löfte om extra val. 45 röstade för en misstroendeförklaring, 133 emot (155 avstod från att rösta).[6]
  • Oktober 2015: Sverigedemokraterna väckte en misstroendeomröstning mot finansminister Magdalena Andersson, då partiet ansåg att förslaget till budget var underfinansierat och inte täckte kostnader för migration. 43 röstade för en misstroendeförklaring, 137 emot (120 avstod från att rösta).[7]
  • September 2017: Sverigedemokraterna väckte en misstroendeomröstning mot statsminister Stefan Löfven för hans agerande i turerna kring Transportstyrelsens IT-upphandling. 43 röstade för en misstroendeförklaring, 136 emot (155 avstod från att rösta). [8]
  • September 2017: Moderaterna väckte en misstroendeomröstning mot försvarsminister Peter Hultqvist som kritiserats i samband med Transportstyrelsens IT-upphandling. 135 röstade för en misstroendeförklaring, 137 emot (58 avstod från att rösta).[9]
  • Maj 2019: Moderaterna väckte en misstroendeomröstning mot socialförsäkringsminister Annika Strandhäll sedan Ann-Marie Begler skilts från uppdraget som generaldirektör för Försäkringskassan, och Strandhäll lämnat motstridiga uppgifter om orsaken till förflyttningen. 172 röstade för en misstroendeförklaring, 113 emot (59 avstod från att rösta).[10]
  • November 2019: Sverigedemokraterna väckte en misstroendeomröstning mot justitie- och migrationsminister Morgan Johansson med motiveringen att han ”misslyckats med sitt uppdrag”. 151 röstade för en misstroendeförklaring, 131 emot (57 avstod från att rösta).[11]
  • Juni 2021: Sverigedemokraterna väckte en misstroendeomröstning mot statsminister Stefan Löfven sedan Vänsterpartiet meddelat att de inte längre hade förtroende för regeringschefen. Bakgrunden var ett utredningsförslag om fri hyressättning vid nyprodukion[12], så kallade marknadshyror – en överenskommelse från Januariavtalet mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna. Vänsterpartiet gav den 15 juni regeringen 48 timmar på sig att stoppa förslaget. När så inte skedde förklarade vänsterledaren Nooshi Dadgostar vid en pressträff den 17 juni: ”Vänsterpartiet saknar nu förtroende för Sveriges statsminister”. Samma dag begärde Sverigedemokraterna en misstroendeomröstning i riksdagen och även Moderaterna och Kristdemokraterna anslöt till avgångskraven. Den 21 juni röstade 181 för en misstroendeförklaring, 109 emot (51 avstod från att rösta och 8 var frånvarande).[13] Stefan Löfven blev därmed den första statsministern i Sveriges historia som fällts i en misstroendeomröstning.[14]

Hot om misstroendeförklaring som inte nått omröstning[redigera | redigera wikitext]

Flera gånger har hotet om en misstroendeförklaring varit tillräckligt för att ministrar ska avgå eller entledigas av statsministern.

Regeringschefer som avgått efter misstroendeförklaring[redigera | redigera wikitext]

Australien

Estland

Franska Polynesien

Indien

Israel

Italien

Japan

Kanada

Norge

Spanien

Storbritannien

Sverige

Tyskland

Ukraina

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Karlsson, Lars-Olof (2011). ARENA 123, samhällskunskap för gymnasiet. Malmö: Gleerups 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Aktuellt, Sveriges Television, 28 juli 2017.
  2. ^ ”Regeringsformen 6:7”. https://lagen.nu/1974:152#K6P7S1. Läst 20 mars 2013. 
  3. ^ 6 kap. 11 § Riksdagsordningen (2014:801 )
  4. ^ [a b c d] "Fakta: Riksdagens misstroendeförklaringar" Arkiverad 20 januari 2015 hämtat från the Wayback Machine.. Göteborgs-Posten. 20 januari 2015.
  5. ^ "Göran Persson berömmer stabiliteten i Kina". Sveriges Radio. 17 augusti 2006.
  6. ^ "Svagt stöd för misstroendeförklaring" Arkiverad 20 januari 2015 hämtat från the Wayback Machine.. Göteborgs-Posten. 20 januari 2015.
  7. ^ "Riksdagen avslog misstroendeförklaring". Aftonbladet. 20 oktober 2015.
  8. ^ riksdagen.se: Ingen misstroendeförklaring mot statsministern. 15 september 2017.
  9. ^ riksdagen.se: Ingen misstroendeförklaring mot försvarsministern. 19 september 2017.
  10. ^ riksdagen.se: Ingen misstroendeförklaring mot socialförsäkringsministern. 28 maj 2019.
  11. ^ riksdagen.se: Ingen misstroendeförklaring mot justitie- och migrationsministern. 15 november 2019.
  12. ^ Regeringskansliet, Regeringen och (4 juni 2021). ”Fri hyressättning vid nyproduktion”. Regeringskansliet. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2021/06/sou-202150/. Läst 21 juni 2021. 
  13. ^ sverigesradio.se: Stefan Löfven fälls av riksdagen. 21 juni 2021.
  14. ^ ”Regeringen fälls efter misstroendeomröstning”. SR. 21 juni 2021. https://sverigesradio.se/artikel/klart-efter-misstroendeomrostningen-regeringen-faller. Läst 22 juni 2021. 
  15. ^ ”Valutslag och regeringsbildning”. Sveriges riksdag. Rapport till konstitutionsutskottet. 20 januari 2004.
  16. ^ ”Ebbe Carlsson-affären skakade Sverige”. Expressen. 22 september 2017.
  17. ^ ”Attack mot centern – från alla håll”. TT-Aftonbladet. 8 december 2005.
  18. ^ ”Därför avgick Laila Freivalds”. Aftonbladet. 21 mars 2006.
  19. ^ ”Misstroendeomröstning hotar Kristersson”. Svenska Dagbladet. 20 februari 2012.
  20. ^ ”Kristersson riskerar en misstroendeomröstning”. Aftonbladet. 21 februari 2012.
  21. ^ ”Ulf Kristersson ber om ursäkt”. Aftonbladet. 21 februari 2012.
  22. ^ Gustafson, Linnea & Hedenmo, Fanny (27 juli 2017). "Här är Löfvens nya regering – Ygeman och Johansson får gå". SVT. Läst 27 juli 2017.
  23. ^ ”Vänsterpartiet och misstroendeförklaringen – detta har hänt”. Sveriges Television (SVT). https://www.svt.se/nyheter/inrikes/vansterpartiet-och-misstroendeforklaringen-detta-har-hant. Läst 26 mars 2020. 
  24. ^ Utrikespolitiska institutet