Mizrahi-judar

Från Wikipedia

Mizrahi-judar (hebreiska: יהודי המִזְרָח), även kallade mizrahim (מִזְרָחִים), mizrahiska judar eller mizraher och i vissa fall orientaliska judar eller Eedot HaMizrach (עֲדוֹת-הַמִּזְרָח), syftar till den judiska befolkningen som levde i landet Israel och övriga länder i Mellanöstern och Nordafrika (MENA) från biblisk till modern tid.

Det första arabisk-israeliska kriget 1948 medförde en ökad antisemitism i Mellanöstern och Nordafrika. Kriget ledde till att över 850 000 judar flydde från länder med arabisk och muslimsk majoritet mellan 1948 och tidigt 1980-tal.[1]

Statistik från 2005 visar att 61 procent av de israeliska judarna har mizrahiska eller sefardiska rötter[2].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ . ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2007/11/04/world/americas/04iht-nations.4.8182206.html. 
  2. ^ Jews, Arabs, and Arab Jews: The Politics of Identity and Reproduction in Israel, Ducker, Clare Louise, Institute of Social Studies, The Hague, Netherlands