Mona Kalin
Mona Kalin | |
Född | 13 februari 1936 Kristinehamn |
---|---|
Yrke | Författare |
Nationalitet | Svensk |
Språk | Svenska |
Verksam | 1965 – |
Mona Kalin, född 13 februari 1936 i Kristinehamn, är en svensk författare.
Mona Kalin är uppväxt i arbetarmiljö i bruksorten Bäckhammar söder om Kristinehamn. Hon har själv beskrivit att hon växt upp i en "blomstrande muntlig berättartradition av både sagor och sanningar" och att hon själv fått föra den traditionen vidare.
Mona Kalin utbildade sig till journalist i Göteborg i början av 1960-talet och arbetade som journalist och senare yrkeslärare i Göteborg innan hon blev författare på heltid. Somrarna tillbringas i skrivarstuga i Värmland.
Mona Kalin debuterade 1965 med diktsamlingen Inga goda ord. Hon har efter debuten gett ut ett flertal romaner och medverkat i ett antal antologier. Som god berättare har hon också läst in flera av sina verk som talböcker. Mona Kalin har tilldelats ett antal utmärkelser för sin prosa. Hon har bland annat fått ta emot Landsbygdens författarstipendium, Värmlands läns landstings Frödingstipendium, Nya Wermlands-Tidningens kulturpris och såväl Kristinehamns kommuns kulturstipendium som Göteborgs stads stipendium.
Bibliografi
- 1965 – Inga goda ord, diktsamling (Wahlström & Widstrand)
- 1978 – Livet är härligt, roman (Alba)
- 1979 – Käraste syster min, roman (Alba)
- 1981 – Svansviftningarnas drottning, roman (Alba)
- 1983 – Den barmhärtige Hemsamariten, roman (Alba)
- 1984 – Sara och kärleken, LL-bok (Alba)
- 1986 – Prinsessan av Babylonien, roman (Alba) samt teaterpjäs för SVT samma år
- 1989 – Kattleken, roman (Alba)
Antologier i urval
- 1979 – Åtta berättare (Alba)
- 1987 – Utsikter, 24 författare om arbetarlitteraturen (Tiden)
- 1996 – Sverige – ett litterärt lapptäcke (Natur & Kultur)
- 1997 – Vargen som missade bussen, (Heidruns förlag)