Morfem
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2016-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Språkets nivåer |
|---|
Ett morfem är den minsta betydelsebärande enheten i ett språk. Ett morfem ingår i allmänhet i ett ord, och byggs i sin tur upp av fonem. Läran om ordens inre struktur, det vill säga morfemen, kallas morfologi.
Det finns olika typer av morfem:
- Ett lexikalt morfem är ett eget ord: dag, snäll, tomte, den, att.
- Ett rotmorfem är ett lexikalt morfem eller en stam: häll-, flick-.
- Ett affix har ingen självständig betydelse, men modifierar rotmorfemets: o-, -het, -isk, -s- (binde-s). Dessa kallas även bundna morfem.
- Böjningssuffix eller avledningssuffix är en undergrupp av affixen som är vanliga i svenskan för att markera plural, bestämd form, genitiv och tempus: -ar, -en, -s, -ade.
- Fogmorfem sammanfogar ord: u i gatubarn, som bildas av rotmorfemen gat- och barn.
Morfem behöver inte vara uttalade eller noteras i skrift. Exempelvis motsvaras nollplural av ett tomt morfem. Inom lingvistiken skrivs dessa som Ø:
- Ett hus, flera hus-Ø.
Morfotax
Inom lingvistiken är morfotax det regelsystem som styr hur morfem används och vilka angränsande morfem de kan ha.