Hoppa till innehållet

Mormopterus beccarii

Från Wikipedia
Mormopterus beccarii
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljVeckläppade fladdermöss
Molossidae
SläkteMormopterus
ArtMormopterus beccarii
Vetenskapligt namn
§ Mormopterus beccarii
AuktorPeters, 1881
Hitta fler artiklar om djur med

Mormopterus beccarii[2][3] är en fladdermusart som beskrevs av Peters 1881. Mormopterus beccarii ingår i släktet Mormopterus och familjen veckläppade fladdermöss.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan två underarter.[2]

En studie av Jackson och Groves från 2015 flyttade arten och flera andra medlemmar av släktet Mormopterus till det nya släktet Ozimops.[6]

Vuxna exemplar är 54 till 66 mm långa (huvud och bål), har en 27 till 38 mm långa svans, har 33 till 36 mm långa underarmar och väger 13 till 17 g. Bakfötterna är 7 till 10 mm långa och öronen är 11 till 18 mm stora. Den korta och lena pälsen på ovansidan har en ljusgrå till rödbrun färg och undersidans päls är ljusare. Huvudet kännetecknas av trekantiga öron och av ganska stora ögon. De smala vingarna har på ovansidan en svartbrun färg. Artens tandformel är I 1/2, C 1/1, P 2/2, M 3/3, alltså 30 tänder i hela tanduppsättningen.[6]

Arten förekommer i stora delar av norra Australien samt på flera öar i samma region som Nya Guinea, Bismarckarkipelagen eller Halmahera. Den lever i låglandet och i kulliga områden upp till 300 meter över havet. Habitatet kan vara torr eller fuktiga och varierar mellan skogar, savanner och av människor förändrade landskap.[1]

Mormopterus beccarii vilar i grottor, i trädens håligheter och i byggnader. En koloni har upp till 50 medlemmar.[1] Arten fångar sina byten ovanför vattenytor samt ovanför skogar. Lätet som används för ekolokaliseringen har en frekvens mellan 22 och 27 kHz.[6]

  1. ^ [a b c d] 2008 Mormopterus beccarii Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Mormopterus beccarii
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (3 december 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/mormopterus+beccarii/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ [a b c] Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2019). ”Ozimops beccarii”. Handbook of the Mammals of the World. "9 - Bats". Barcelona: Lynx Edicions. sid. 669. ISBN 978-84-16728-19-0 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]