Motiverande samtal

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Motiverande samtal (MI, Motivational interviewing) syftar på en terapiform som ursprungligen utformades av psykologerna William R. Miller och Stephen Rollnick. Metoden bygger på att man håller i åtanke och accepterar att människor som behöver förändra sitt beteende påbörjar terapi med varierande grad av förutsättningar och vilja till förändring. Om terapin är påtvingad, till exempel som straff vid brottslighet, är det möjligt att klienten aldrig tänkt på att förändra det berörda beteendemönstret. Somliga kan ha velat förändras utan att aktivt arbeta med det, och andra kan ha försökt förändra sitt beteende aktivt under många år utan framgång.

Terapiformen är inte fördömande eller nedbrytande. Man försöker istället göra klienten mer medveten om problem som kan uppstå, och om vilka konsekvenser och risker som beteendet för med sig. Alternativt kan terapeuten hjälpa klienten med att föreställa sig en bättre framtid, och på så sätt öka motivationen. Strategin är att skapa nya tankebanor runt beteendet , och slutligen föreställa sig vad som går att vinna på förändring.

Vägledning är det som skiljer motiverande samtal från konventionell klientcentrerad psykoterapi. Terapeuten försöker i viss mån styra samtalet och influera till att överväga förändring. Tillvägagångssättet har fyra grundpelare.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Miller, W.R. and Rollnick, S. Motivational Interviewing: Preparing People to Change. NY: Guilford Press, 2002.
  • Miller, W.R., Zweben, A., DiClemente, C.C., Rychtarik, R.G. 'Motivational Enhancement Therapy Manual. Washington, DC:National Institute on Alcohol Abuse and Alcoholism, Project MATCH Monograph Series, Volume 2.
  • [1] MINT

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]