Motorcykel

Definition av motorcykel enligt 1 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner

En motorfordon på två hjul eller tre symmetriskt placerade hjul som är konstruerat för en hastighet som överstiger 45 kilometer i timmen eller, om det drivs av en förbränningsmotor, denna har en slagvolym som överstiger 50 kubikcentimeter.
Ett motorfordon på fyra hjul och med en massa utan last som är högst 400 kilogram eller 550 kilogram om fordonet är inrättat för godsbefordran, och vars maximala nettomotoreffekt inte överstiger 15 kilowatt, dock inte moped.

Vid beräkningen av en motorcykels massa skall i fråga om ett eldrivet fordon batterierna inte räknas in. Motorcyklar delas in i lätta och tunga motorcyklar.^[1]

Klassning av mc

I Sverige finns det tre klasser och de kräver olika typer av körkort.

Lätt motorcykel, vars motor har en slagvolym av högst 125 cm³ och en effekt av högst 11 kW (cirka 14,9 hk). samt vars förhållande mellan effekt och vikt ej överstiger 0,10kW/kg
Mellantung motorcykel Motorcykel vars motoreffekt inte överstiger 35 kW samt vars förhållande mellan effekt och vikt ej överstiger 0,20kW/kg samt att originaleffekten inte överstiger 70 kW
Tung motorcykel Motorcykel med obegränsad motoreffekt och vikt/effekt-förhållande.

Körkortskrav

I Sverige finns tre behörighetsklasser av körkort för motorcykel: 1. A1 – lätt motorcykel, körkortsålder 16 år. 2. A2 - mellanklass motorcykel, körkortsålder 18 år (övningskörning 17 år och 6 månader). 3. A – Alla typer av motorcyklar, körkortsålder 24 år. Alternativt 20 år och innehavt körkort A2 under minst 2 år.

Skyddsutrustning

Vanligtvis används speciella kläder som skyddar mot väder och vind, samt inte minst viktigt, som mekaniskt skydd vid eventuell olycka.

I motorcykelns barndom användes ofta stora skinnjackor som – för att minska köldeffekten av fartvinden – fodrades med dagstidningar. Kraftiga läderstövlar var också vanliga, till skillnad mot skinnbyxor som inte slog igenom förrän på 1950-talet.

De så kallade skinnställen har under 1990-talet alltmer kommit att ersättas av kläder i textilmaterial, som då de oftast är kombinerade med membran, bättre står mot regn och vind. Såväl textilkläder som skinnkläder har mycket varierande kvalitet, men de bästa textilplaggen kan enligt tillverkarna vara lika tåliga mot nötning, vid till exempel omkullkörning på asfalt, som skinnkläder. Dock bör tilläggas att vid tävling i exempelvis roadracing krävs skinnställ. Skinnställ och overaller har oftast inlägg av stretch i arm- och knäveck för att göra plagget mer komfortabelt.

Ett foderskikt, som oftast är frihängande men även kan vara laminerat mot yttertyget, har till uppgift att inte släppa igenom vatten i flytande form utifrån. Vattenånga inifrån, till exempel från svett, släpps dock ut. Stället kan "andas".

De flesta skyddskläder har extra förstärkningar på knä, höfter, armbågar och axlar. Om ordet skydd förekommer måste detta vara CE-godkänt, andra förstärkningar måste kallas för annat än skydd, till exempel inlägg. Ett ofta förekommande förstärkningsmaterial är Kevlar. För att skydda ryggen bättre från skador vid en olycka kan ryggskydd direkt i skinnstället, eller som ett separat skydd under skinnstället användas. På senare år finns också nackskydd att spänna fast mot axlarna och runt bålen för att förhindra för snabba kast med huvudet vid en olycka.

Den enda skyddsutrustning som är obligatorisk enligt lag är hjälmen. För vissa motorsporter är kraven betydligt hårdare, liksom för militära förare där utöver hjälm även ryggskydd, knäskydd, mc-handskar, mc-kängor och heltäckande mc-ställ måste användas.

Olika typer av motorcyklar

Sportmotorcykel kallas normalt en motorcykel utvecklad med stil och prestanda som anknyter till tävlingsmotorcyklar för roadracing.
Glidare är motorcyklar designade efter Harley-Davidsons koncept med avspänd körställning och lugn körning. Kallas även custom.
Touringmaskiner är motorcyklar designade för bekväma långturer med väl skyddad förare.
Off-road även kallad Dual-Sport är en motorcykel registrerad för landsvägskörning med hög markfrigång som går att köras på mycket dåliga grus- och skogsvägar.
Off-road tourer är oftast tunga motorcyklar på 800-1200 kubik, med hög markfrigång som bland annat används till långturer på mycket dåliga vägar.
Tävlingsmaskiner för motocross, enduro, trial, speedway, supermoto och roadracing.
Street är vad man skulle kunna kalla en vanlig motorcykel; den kan vara naken eller försedd med kåpa (oftast av mindre modell).
Trike är motorcykel, oftast i stil glidare eller chopper, med 2 hjul bak och 1 hjul fram. Får köras på B-körkort.
Roadster eller trehjuling är motorcykel, oftast i stil sport eller touring, med 1 hjul bak och 2 hjul fram. T.ex. Can-Am Spyder. Får köras på B-körkort.
Skoter ("scooter") är en typ av mopeder och motorcyklar med upprätt körposition och som oftast har automatväxel, små hjul och helkåpa. Senare års scootrar närmar sig dock vanliga motorcyklar mer och mer i utseende och prestanda. Kallas ibland slarvigt för vespa.
Modifierade, till exempel chopper, bobber eller caféracer.