Munkparakit

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Munkparakit
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Myiopsitta monachus -Gran Canaria, Canary Islands, Spain-8.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPapegojfåglar
Psittaciformes
FamiljVästpapegojor
Psittacidae
SläkteMyiopsitta
ArtMunkparakit
M. monachus
Vetenskapligt namn
§ Myiopsitta monachus
Auktor(Boddaert, 1783)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Munkparakit[2] (Myiopsitta monachus) är en papegoja som i naturligt tillstånd förekommer i Sydamerika, men som etablerats som häckfågel i olika delar av världen med ursprung från förrymda burfåglar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Munkparakiten är en 28–31 centimeter lång papegoja, med klargrön ovansida, ljusgrå panna, strupe och bröst samt ljusgrön buk. Vingarna är blåtonade och den långa spetsiga stjärten är grön, medan näbben är orange.[4]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Fågeln lever i sin naturliga miljö i torra halvöppna låglänta områden, generellt upp till 1000 meter över havet, i galleriskog, savannlandskap, Acacia-snårmarker, palmlundar och fruktträdgårdar. Den skyr inte människans närhet och trivs gärna i stadsparker och skogiga förortsområden. Munkparakiten lever av diverse frön, framför allt palmnötter och från Celtis tala och under häckningssäsong tistlar. Den intar även frukt, bär, lövknoppar, blommor och insekter. Den betraktas som ett allvarligt skadedjur i majs-, solros-, persiko-, päron- och citrusodlingar.[5]

Munkparakiten häckar mellan oktober och februari i kolonier. Den bygger väl synliga kvistbon, ofta innehållande ett antal olika kamrar, gärna placerat på närmaste högsta punkt, som i toppen av träd som eukalyptus, men också kraftledningsstolpar, väderkvarnar och andra människoskapade konstruktioner. Den lägger mellan ett och elva ägg som den ruvar i 24 dagar.[5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Munkparakit delas in i fyra underarter:[3]

  • monachus-gruppen
  • Myiopsitta monachus luchsi – förekommer i torra dalgångar i centrala Bolivia

Underarten luchsi urskiljs ibland som egen art, boliviaparakit.

Arten förekommer även förvildad i Europa i Belgien, Italien, Kanarieöarna, Spanien (Barcelona och Balearerna) och Slovakien.[4] Frilevande populationer finns även i Caymanöarna, Chile, Japan, Mexiko, Puerto Rico, USA, Amerikanska jungfruöarna samt på Bermuda och Guadeloupe.[1]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig eller mycket vanlig.[1]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2014 Myiopsitta monachus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 425. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ [a b] Collar, N. & Boesman, P. (2017). Monk Parakeet (Myiopsitta monachus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54677 27 december 2017).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]