Muserna
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Noterna täcker inte hela artiklen (2016-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Muserna (på grekiska: Μουσαι, Mousai) var i grekisk och romersk mytologi ursprungligen benämningen på poesins gudinnor, men blev sedermera de gudinnor, vilka inspirerade även andra konstnärer, filosofer och intellektuella.[1] De omnämns som gudinnor redan i de tidigaste källorna och tvekade inte att döda personer som försökte sätta sig upp emot dem (Thamyris) dödas av muserna i Iliaden på grund av att han försökt överträffa dem i sång).[1] Den romerska motsvarigheten till muserna kallades Camenae.
Hos Homeros omtalas muserna som ibland en, ibland flera, sånggudinnor som döttrar till Zeus men dessa nämns aldrig vid namn. På Lesbos sades muserna vara sju och i Delfi tre. Det är först Hesiodos, som omnämner muserna som de nio döttrarna till minnets gudinna, titanen Mnemosyne och guden Zeus.
Vid sidan av dessa nio gudinnor omnämns dessutom tre döttrar till Uranos och Gaia, vilka alltså skulle vara äldre än muserna ovan, övningens gudinna Melete, minnets gudinna Mneme och sångens gudinna Aoide.
De nio första är emellertid de, som brukar gestaltas i konsten försedda med de attribut som de fick under hellenistisk tid (se tabell). Eftersom muserna ofta uppträdde i grupp tillsammans med Apollon kallades han också för Musagetes, musernas ledare, och uppträdde i fotsid dräkt med lyra i handen.
Musernas kult var koncentrerad till bergen Olympos, Helikon, Parnassos, Leibethrion och Pindaros i landskapen Pierien och Beotien. Kulten förknippades särskilt med källorna Aganippe, Hippokrene och Kastalia och antas därför ursprungligen ha varit källnymfer som uppsöktes för inspiration. De fungerade också som skyddsväsen för de grekiska filosofiskolorna och hade ofta egna helgedomar där.
Muserna lever kvar i de moderna språken i ord som musik och museum.
Muserna
med indiduella attribut
- Kleio (latin Clio), historieskrivningens musa - papyrusrulle
- Euterpe, lyriska diktningen - flöjt
- Thaleia (latin Thalia), komedin - komisk mask
- Melpomene (latin Melpomene), tragedin - tragisk mask
- Terpsichore (latin Terpsichore), sången och dansen - lyra
- Erato (latin Erato), lyriken och kärlekspoesin - kithara
- Polymnia (latin Polyhymnia), hymnen eller den med gudstjänsten förbundna heliga sången
- Urania (latin Urania), astronomin - himmelsglob
- Kalliope eller Kalliopeia (latin Calliope), episka poesin och elegiska diktningen - bokrulle eller skrivtavla. Hon betecknas som den förnämsta bland dem alla
Referenser
- ^ [a b] Price, Simon och Kearns, Emily (2003). The Oxford Dictionary of Classical Myth and Religion. New York: Oxford University Press. ISBN 0-19-280289-5
| ||||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||
