Musmakier

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Musmakier
Microcebus myoxinus.jpg
Microcebus myoxinus
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPrimater
Primates
UnderordningStrepsirrhini
FamiljMuslemurer
Cheirogaleidae
SläkteMusmakier
Microcebus
Vetenskapligt namn
§ Microcebus
AuktorE. Geoffroy, 1828
Hitta fler artiklar om djur med

Musmakier (Microcebus) är ett släkte primater bland lemurerna med 16 arter. De förekommer bara på Madagaskar och räknas till de minsta primaterna över huvud taget.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Individerna har en kort och mjuk päls som har en rödbrun till grå färg. Undersidan är vitaktig och dessutom finns en vit strimma på nosen samt ibland otydliga strimmor på ryggen. De bakre extremiteterna är längre än de främre. Huvudet kännetecknas av en kort nos, en avrundad skalle samt stora ögon och öron. Kroppslängden ligger mellan 9 och 15 centimeter och därtill kommer en ungefär lika lång svans. Vikten som varierar mycket mellan årstiderna ligger mellan 30 och 100 gram.

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Släktet förekommer liksom alla lemurer bara på Madagaskar men där har de ett stort utbredningsområde (jämförd med andra lemurer) och de är inte sällsynta. Habitatet utgörs av olika slags skogar, till exempel torra skogar i öns västra del eller regnskogar på östra Madagaskar. Microcebus saknas bara i det skoglösa höglandet i öns centrum.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Microcebus är vanligen aktiva på natten. De vilar på dagen i självbyggda bon av blad eller i trädens håligheter. Honor bildar grupper av två till nio individer som sover i samma bo, men de letar var för sig efter föda. Hanar lever vanligen ensamma, de har revir som markeras med urin och avföring. Ibland vistas hanar längre tid i honornas flock.

Vid dåliga väderförhållanden som torrhet och kyla eller vid brist på föda och vatten faller individerna i ett kortvarigt stelt tillstånd (torpor) eller de håller en längre vinterdvala (upp till två veckor). Vid dessa tillfällen får de en lägre kroppstemperatur samt en lägre ämnesomsättning för att spara energi. Torpor iakttogs hela året runt men vanligen under torrperioden. Musmakier sparar under regntiden fett i svansen som de förbrukar under vinterdvalan.

Arterna i släktet är allätare men de föredrar frukter. Dessutom äter de insekter, spindlar, blommor, nektar och blad.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Microcebus murinus

Parningstiden infaller direkt efter torrperioden. Deras parningslek består av olika tjutande läten och samtidig provar varje individ få tag i motpartens svans. Hos flera arter i släktet är honan bara en natt per år parningsberedd. I denna natt kopulerar honan troligen med upp till sju olika hanar. Antagligen finns hos dessa honor mekanismer som väljer de bästa ärftliga informationerna[1].

Efter dräktigheten som varar i cirka 60 dagar föds i november eller december vanligen två (sällan tre) ungar. I vissa regioner förekommer en parningstid till där parningen sker i december och ungdjuren föds i januari eller februari. Ungarna stannar sina första veckor i honans bo. Sedan bär honan sina ungar på kroppen och ibland lämnas de för 1 till 2 timmar på ett skyddat ställe. Efter en till två månader slutar honan att ge di och efter 1 till 2,5 år är ungarna könsmogna. Livslängden i naturen ligger vid 6 till 8 år. Individer i fångenskap blev upp till 15 år gamla.

Hot[redigera | redigera wikitext]

Musmakier hotas främst av förstöringen av levnadsområdet. Det gäller särskild för arter med begränsad utbredning. För många arter saknas tillräckliga informationer.

Arterna[redigera | redigera wikitext]

Tidigare räknades bara två till tre arter till släktet men senare beskrevs flera nya arter och en studie från 2008 listade 16 arter:[2]

Efter 2008 tillkom fyra arter[3]:

Tidigare räknades även arterna av släktet Mirza till musmakier, men idag utgör de ett eget släkte.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 27 december 2009.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ronald M. Nowak: Walker’s Mammals of the World. 6 upplaga. Johns Hopkins University Press, Baltimore 1999, ISBN 0-8018-5789-9.
  • Mittermeier, R. A., Konstant, W. R., Hawkins, F., Louis, E. E., Langrand, O., Ratsimbazafy, J., Rasoloarison, R. M., Ganzhorn, J. U., Rajaobelina, S., Tattersall, I., and Meyers, D. M. (2006). Lemurs of Madagascar. Conservation International.
  • Thomas Geissmann: Vergleichende Primatologie, Springer-Verlag 2003, ISBN 3-540-43645-6

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nina Schwensow, Manfred Eberle and Simone Sommer: Compatibility counts: MHC-associated mate choice in a wild promiscuous primate. I: Proceedings of the Royal Society B, band 275, nummer 1634, 2008, s. 555-564, doi:10.1098/rspb.2007.1433
  2. ^ R. Mittermeier, J. Ganzhorn, W. Konstant, K. Glander, I. Tattersall, C. Groves, A. Rylands, A. Hapke, J. Ratsimbazafy, M. Mayor, E. Louis jr., Y. Rumpler, C. Schwitzer und R. Rasoloarison: Lemur Diversity in Madagascar. I: International Journal of Primatology 29 (2008), s. 1607–1656.
  3. ^ MicrocebusIUCN:s rödlista, läst 9 juni 2018.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]