Muspilli

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Muspilli skrevs med osäker hand på tomma ytor i en prakthandskrift. Fläckarna orsakades av misslyckade försök på 1800‐talet att öka läsbarheten med kemikalier.

Dikten Muspilli är ett av de äldsta fornhögtyska språkminnesmärkena. Den nedskrevs på 800‑talet. Dikten är en stavrimad skildring av själens öde efter döden,[1] världens undergång och den yttersta domen. Den finns bevarad i fragment (inledning och avslutning saknas) i klostret Sankt Emmeran i Regensburg.[2]

Struktur[redigera | redigera wikitext]

Den bevarade delen av Muspilli består av 103 långrader; en långrad är ett par av stavrimmade kortrader.[3] Indelningen i rader finns givetvis inte i det oskickligt skrivna originalet, utan har utförts av utgivare. Innehållet kan sammanfattas sålunda:[3]

Del I: Den enskilda själens öde
1–5 Änglars och djävlars kamp om själen
6–10 Om det hotande helvetet
11–17 Om den hägrande himmelen
18–30 Förmaning och helvetesvarning
Del II: Världsalltets öde och yttersta domen
31–36 Budet om domen
37–62 Elias kamp med Antikrist och världsbranden
37–47 Enligt de ”världsligt rättskunniga” segrar Elias
48–62 Enligt ”gudsmännen” såras Elias och hans blod tänder världsbranden
63–72 Varning mot ocker och domares besticklighet
73–103 Yttersta domen

Raderna 37–62 har urskiljts som en ursprungligen självständig dikt (”Muspilli II”)[4][3] på formella och innehållsliga grunder.[3] Avsnittet skildrar ett envig mellan mytologiserade gestalter och en Ragnaraksliknande världsundergång.

Text‐ och utgivningshistoria[redigera | redigera wikitext]

Dikten återfinns blott i en handskrift. En oskolad hand har skrivit dikten på tomma sidor och i marginalerna i en latinskspråkig handskrift med religiöst innehåll.[5][6] Handskriften har givits som gåva till Karl den stores sonson, Ludvig den tyske.[5][6] Muspilli har lagts till i handskriften i andra hälften av 800‑talet.[6] Hypotesen att Ludvig själv förde pennan har framkastats.[7][8] Början och slutet fattas, kanske på grund av att handskriften bundits om.[6]

I likhet med många andra verk som vi uppfattar som omistligt forn‐ och medeltida kulturarv (Nibelungenlied, Rökstenen) låg Muspilli obemärkt i århundraden till nyare tiders romantiska forntidsintressse. År 1832 utgavs dikten av Johann Andreas Schmeller.[5] Han valde namnet Muspilli efter ett gåtfullt ord i texten, som har motsvarigheter i fornnordisk litteratur – i poetiska eddan och i Snorraeddan – i formen Múspell.[9]

Den utgavs ånyo av Paul Piper i Zeitschrift für deutsche Philologie (band 15 och 70) och 1894 av Gotthold Bötticher,[10] som också översatte texten.

Tolkningar[redigera | redigera wikitext]

Den förste utgivarens titelval betingades uppenbarligen av en romantisk strävan att knyta verket till den germanska forntiden. Äldre forskning såg i Elias kamp och världsbranden hednisk‑germanska drag besläktade med nordisk mytologi, särskilt kosmologin i den nordiska mytologins huvudkälla Valans spådom.[11] Nutida konsensus är att Muspilli återger kyrkliga föreställningar i germansk framställningsform.[12]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Wolfgang Mohr, ”Über das Muspilli” i Wolfgang Mohr och Walter Haug, Zweimal Muspilli. Tübingen 1977. Sidan 6.
  2. ^ Store norske leksikon, Muspilli
  3. ^ [a b c d] Dieter Kartschoke, Altdeutsche Bibeldichtung. Stuttgart 1975. Sidan 27.
  4. ^ Wolfgang Mohr, ”Über das Muspilli” i Wolfgang Mohr och Walter Haug, Zweimal Muspilli. Tübingen 1977. Sidan 25.
  5. ^ [a b c] Wolfgang Mohr, ”Über das Muspilli” i Wolfgang Mohr och Walter Haug, Zweimal Muspilli. Tübingen 1977. Sidan 7.
  6. ^ [a b c d] Dieter Kartschoke, Altdeutsche Bibeldichtung. Stuttgart 1975. Sidan 24.
  7. ^ Wolfgang Mohr, ”Über das Muspilli” i Wolfgang Mohr och Walter Haug, Zweimal Muspilli. Tübingen 1977. Sidorna 7–8.
  8. ^ Gotthold Bötticher, Hildebrandlied und Waltharilied, nebst den ”Zaubersprüchen” und ”Muspilli” als Beigaben. Halle 1894. Sidan 56.
  9. ^ Wolfgang Mohr, ”Über das Muspilli” i Wolfgang Mohr och Walter Haug, Zweimal Muspilli. Tübingen 1977. Sidan 11.
  10. ^ Gotthold Bötticher, Hildebrandlied und Waltharilied, nebst den ”Zaubersprüchen” und ”Muspilli” als Beigaben. Halle 1894. [1]
  11. ^ Helmut de Boor, Geschichte der Deutschen Literatur, Band I: Die deutsche Literatur von Karl dem Grossen bis zum Beginn der höfischen Dichtung 770–1170. München 1979. Sidan 53.
  12. ^ Dieter Kartschoke, Altdeutsche Bibeldichtung. Stuttgart 1975. Sidan 30.