Mustafa Barzani

Från Wikipedia
Mustafa Barzani

Mustafa Barzani i generalsuniform 1948

Tid i befattningen
16 augusti 1923–1 mars 1979
Ledare Irakiska Kurdistan
Efterträdare Massoud Barzani

Tid i befattningen
4 april 1952–1 mars 1979

Född 14 mars 1903
Barzan, Osmanska riket
Död 1 mars 1979 (75 år)
Washington, D.C, USA
Gravplats Barzan, Irakiska Kurdistan
Politiskt parti Kurdistans demokratiska parti
Utbildning Moskvauniversitetet
Yrke Statsvetare och advokat
Religion Islam
Militärtjänst
Smeknamn Ghazi Mustafa Barzani
I tjänst för Mahabadrepubliken och Irakiska Kurdistan
Försvarsgren Peshmerga
Tjänstetid 1916–1979
Grad General
Befäl Mareşal (Fältmarskalk)
Slag/Krig Första världskriget
Anglo-kurdiska kriget 1916–1932
Andra världskriget
Brittisk-kurdiska kriget 1943–1945
Irakisk-kurdiska kriget (1961–1970)
Irakisk-kurdiska kriget (1974–1975)

Mustafa Barzani (Kurdiska: مەلا مسته‌فا بارزانی, romaniserad: Mistefa Barzanî) född 14 mars 1903 i byn Barzan i Osmanska riket, död 1 mars 1979 i Washington, D.C., var en kurdisk revolutionär statsman, general, kejsare och diktator som ledde det kurdiska revolutionen i Irak efter att Kung Barzanji avsattes av britterna. [1]Han grundade den moderna staten i Kurdistan regionen och var dess förste president, han utropade sig själv till kejsare. Han var även ledare för partiet Kurdistans demokratiska parti (KDP). Barzani reste till USA för behandling av sin lungcancer och avled den 1 mars 1979 på Georgetown University Hospital i Washington, D.C., medan han genomgick behandlingen.

Många kurder betraktar Mustafa Barzani som sin landsfader eftersom han stred mot ockupanterna, friade Kurdistan och grundade ett självstyre. Barzani reformerade och moderniserade Kurdistan, försökte omvandla landet till ett västerländskt europeiskt land. Han kallas för Bavê Kurda (kurdernas fader) eller Mela Mustafa (Mustafa predikanten) på kurdiska. Mustafa Barzani har flera titlar såsom şerê xwede (Guds lejon), sayf al akrad (kurdernas svärd), saqrê kurda (kurdernas örn) och Mustafa namir (mustafa den odödlige). [2]Mustafa Barzani har även byggt upp den nya kurdiska identiteten och världsbilden av Kurdistan. [3]Världen betraktar oftast kurderna och deras militär peshmergan som fruktade gerillasoldater och partisaner.[4]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Barn- och ungdomsår[redigera | redigera wikitext]

Tillsammans med sin bror Ahmed Barzani ledde han en självständighetskamp åren 1931–1932 mot britterna. 1935 flydde han från den nybildade staten Iraks styrkor till Sulaymaniyya som också ligger i Irakiska Kurdistan, där han levde i exil med sin bror. 1942 ledde han en misslyckad revolt mot den nybildade Bagdadregimen. Därför flydde Mustafa Barzani och 1 000 av hans män med sina familjer senare till Iran.

Militär karriär och president[redigera | redigera wikitext]

År 1945 utropades Mahabadrepubliken av hans parti KDP i iranska Kurdistan där de hittills hade levt i exil. Detta område var då under Sovjetunionens militära kontroll. När Sovjets styrkor drog sig ur den kurdiska autonomin föll den samman efter att ha erövrats återigen av Mohammad Reza Pahlavi, shahen av Iran. Många i Mahabadrepublikens ledning hängdes för att avskräcka kurderna från att göra uppror mot Iran igen. Mustafa Barzani hann fly med 500 av sina peshmergesoldater och de tog sig genom Turkiet, Iran, till Sovjetunionen (Azerbajdzjan) där de blev avväpnade. Mustafa Barzani levde 12 år i exil i Sovjetunionen.

År 1951 hade många av Mustafas peshmergesoldater bosatt sig i den dåvarande sovjetiska staden Baku, där många av dem hade börjat studera vid universitet. Detta skedde medan Mustafa Barzani bodde i Sovjetunionens huvudstad Moskva, där han studerade statsvetenskap.

1958 blev Mustafa Barzani inbjuden till Irak av premiärministern Abd al-Karim Qasim då det förhandlades om ett självständigt Kurdistan. Detta ledde till flera års väpnade konflikter mellan kurderna i norra Irak (Irakiska Kurdistan). I mars månad 1970 erkändes kurdiska språket och den kurdiska etniciteten av Bagdadregimen.

1974 återupptog Mustafa Barzani striden mot Bagdadregimen med stöd från shahen av Iran Mohammad Reza Pahlavi och USA. 1975 signerade shahen Mohammad Reza Pahlavi och Saddam Hussein en överenskommelse, vilken ledde till att Iran upphörde med sitt stöd till Barzani. Detta ledde till att Mustafa Barzani var tvungen att återigen fly.

Död[redigera | redigera wikitext]

Barzani åkte till USA för behandling av sin lungcancer och avled den 1 mars 1979 på Georgetown University Hospital i Washington, D.C., medan han genomgick behandlingen. Mustafa Barzanis kropp fördes senare till iranska Kurdistan (östra Kurdistan), till Oshnaviyeh, där han begravdes. Några år senare flyttades graven till hans hemby Barzan. Barzanis son Masoud Barzani efterträdde honom som president och parti ledare.

Arv[redigera | redigera wikitext]

De ursprungliga 7 punkterna av Mustafa Barzanis reformer inkluderade:[5]

  1. Avskaffande av det feodala systemet och distribution av åkermark från stora markägare till jordbrukare
  2. Nationalisering av alla skogar och betesmarker
  3. Privatisering av statliga industriföretag för att finansiera kompensationsutbetalningar till stora markägare
  4. Vinstdelning för arbetare och anställda i företag
  5. Allmän aktiv och passiv rösträtt för kvinnor
  6. Bekämpa analfabetism genom att bygga ett hjälplärarkorps ( Army of Knowledge)
  7. Gratis utbildning och vård

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]