Myotis vivesi

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Myotis vivesi
Status i världen: Sårbar[1]
Myotis vivesi skull.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljLäderlappar
Vespertilionidae
SläkteMyotis
ArtMyotis vivesi
Vetenskapligt namn
§ Myotis vivesi
AuktorMenegaux, 1901
Utbredning
Myotis vivesi range Map.png
Utbredningsområde i Mexiko
Synonymer
Pizonyx vivesi[2]
Hitta fler artiklar om djur med


Myotis vivesi[2][3] är en fladdermusart som beskrevs av Auguste Menegaux 1901. Myotis vivesi ingår i släktet Myotis och familjen läderlappar.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Artepitet i det vetenskaliga namnet bildades av det latinska ordet vivo (leva).[6] Arten listas ibland i ett eget släkte, Pizonyx, men den är mycket nära släkt med de andra medlemmarna av släktet Myotis.[2][6]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Denna fladdermus är med en vikt omkring 25 g den största nordamerikanska arten av släktet Myotis men i Eurasien lever större arter. Håren som bildar pälsen på ovansidan är grå vid roten och brun vid spetsen, undersidan är vitaktig. Myotis vivesi är på flera sätt anpassad för att plocka föda från vattenytan. Den har långa bakben och långa bakfötter som är utrustade med skarpa klor. Med hjälp av en sporre (calcar) som förekommer vid bakfötterna kan den del av flygmembranen som ligger mellan bakbenen (uropatagium) vikas och användas som håv. För att lyfta tunga byten är vingarna långa och stora.[7]

Arten liknar större musöra (Myotis myotis) i kroppsbyggnaden. Den når en kroppslängd av cirka 145 mm, inklusive en cirka 70 mm lång svans. Underarmarna blir 60 till 62 mm långa. Tandformeln är I 0-3/1-3 C 1/1 P 3/3 M 0/0, alltså 18 till 28 tänder.[6]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Myotis vivesi förekommer vid kusten i nordvästra Mexiko, delstat Sonora och halvön Baja California, samt på flera mindre öar i regionen. Den lever på klippiga eller steniga stränder och söker födan över havet.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Individerna vilar ofta i de håligheter som skapas när delar av klipporna rasar ner i havet. De kan även vila i grottor, i bergssprickor, under stenar som ligger vid stranden samt under övergivna sköldpaddsskal.[1] Myotis vivesi är vid sovplatsen ensam eller den bildar mindre flockar med upp till 13 medlemmar. Enligt olika studier förekommer kommensalism (en sorts symbios) mellan fladdermusen och dvärgstormsvala (Oceanodroma microsoma) eller svart stormsvala (Oceanodroma melania). Under fortplantningstiden observerades individer av fladdermusen och av fåglarna i samma håligheter. Ödlor som letar efter fågelägg besöker dessa bon sällan när fladdermusen är på plats vad som gynnar stormsvalorna. Däremot lever fladdermusen bara ihop med fåglarna när den inte hittar någon annan plats för att uppfostra sina ungar.[6]

Myotis vivesi äter huvudsakligen kräftdjur och dessutom har den mindre havsfiskar som föda.[1] Bytena är vanligen bara 1 till 3,5 cm långa och vissa kräftdjur kan vara upp till 5 cm långa. Den största fisken som fångades av fladdermusen var en sydamerikansk sardin (Sardinops sagax). Den var 8 cm lång och hade en vikt av 6,5 g. Små byten äts oftast under flyget och större byten flyttas till viloplatsen. Födan hittas med hjälp av ekolokalisering.[6]

Artens största naturliga fiende är tornugglan (Tyto alba). Dessutom jagas fladdermusen av rovfåglar som pilgrimsfalk (Falco peregrinus) eller fiskgjuse (Pandion haliaetus), av måsfåglar från släktet Larus samt av korp (Corvus corax).[6] På land kan den även dödas av katter och råttor.[1]

Parningen sker troligen mellan juli och september när hanar producerar sädesvätska som har förmåga att befrukta äggen. Ungarnas födelse sker däremot mellan maj och juni under följande år. Därför antas att honorna lagrar sädesvätskan i sina könsorgan innan den egentliga dräktigheten börjar. Ett liknande fortplantningssätt är känt från andra fladdermöss. Dräktigheten varar 55 till 65 dagar och en kull består av en enda unge.[7] Vid födelsen är ungen 71 till 75 mm lång, 5,9 till 6,6 g tung och blind. Den öppnar ögonen efter cirka tre dagar. Ungen diar sin mor upp till tre veckor. Den stannar antagligen i boet när honan jagar. Utanför gömstället iakttogs inga honor med ungar på ryggen. Efter cirka 50 dagar får ungen flygförmåga.[6] Vissa individer lever 10 år.[7]

Myotis vivesi och människor[redigera | redigera wikitext]

Artens avföring (guano) samlas ibland av människor och används som gödsel.[7] Fladdermus hotas av de nämnda naturliga och introducerade fienderna samt av habitatförstörelse. Det största beståndet på ön Isla Partida uppskattades 2005 med 12 000 till 15 000 individer. IUCN kategoriserar arten globalt som sårbar.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] 3.1 Myotis vivesi Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ [a b c] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Myotis vivesi
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (8 januari 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/myotis+vivesi/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ [a b c d e f g] Blood & Clark (4 december 1998). Myotis vivesi (på engelska). Mammalian Species #588. American Society of Mammalogists. http://www.science.smith.edu/departments/Biology/VHAYSSEN/msi/pdf/i0076-3519-588-01-0001.pdf. Läst 15 januari 2016. 
  7. ^ [a b c d] E. Marquez (8 januari 2000). ”Fish-eating bat” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Myotis_vivesi/. Läst 15 januari 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]