Näbbdjur

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Näbbdjur
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Platypus.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
UnderklassProtheria
OrdningKloakdjur
Monotremata
FamiljOrnithorhynchidae
Gray, 1825
SläkteOrnithorhynchus
Blumenbach, 1800
ArtNäbbdjur
O. anatinus
Vetenskapligt namn
§ Ornithorhynchus anatinus
AuktorShaw, 1799
Utbredning
Platypus Distribution.png
Utbredningskarta
Hitta fler artiklar om djur med
Näbbdjur i Broken River, Queensland, Australien.

Näbbdjur (Ornithorhynchus anatinus) är ett litet äggläggande däggdjur som lever i Australien. Det ser ut som en utter med bäversvans, men har en näbb. Arten tillhör ordningen kloakdjur, där näbbdjuret tillsammans med familjen myrpiggsvin utgör de enda medlemmarna.

Det vetenskapliga namnet är bildat av de grekiska orden ornis (fågel) och rhunkhos (näbb). Artepitet anatinus är latin med betydelse "liknar en anka".[2]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Näbbdjuret är ungefär 46 centimeter (39 till 60 cm) långt, inklusive en svans på 12 cm. De väger mellan 0,8 och 2,5 kilogram med en genomsnittlig vikt på 1,52 kilogram. Hannen är större än honan.[3]

Kroppen är tillplattad och benen mycket korta. Fötterna har fem tår och händernas fem fingrar är förenade med simhud.[4] På de främre fötterna sträcker sig simhuden förbi klorna. Alla tår är korta, starka och lämpliga för grävning. Bakbenen är korta, riktade bakåt och försedda med längre klor som räcker längre ut än simhuden. Hannen har en gifttagg på vardera bakbenet, som tros användas som försvar, främst andra aggressiva hannar under parningssäsongen men även mot rovdjur. Giftet har en ovanlig molekylär sammansättning och är starkt nog för att döda mindre däggdjur (dock inte andra näbbdjur). Hos människan orsakar giftet en intensiv kronisk smärta som kan vara i flera månader.[5] Svansen är platt, bred och bevuxen med långa hår, som är mycket glesa eller saknas helt på undersidan. Den är något lik en bäver. Huvudet är ganska platt, litet och försett med en bred näbb, som liknar ändernas.

Näbben skiljer det från alla andra däggdjur. Båda käkarna är nämligen utdragna och i hela sin längd klädda med en hornartad hud som bakåt fortsätter i ett egendomligt, sköldlikt veck (som skyddar ögonen vid grävningen i jorden) och bär hos det gamla djuret hornskivor. Det unga djuret har däremot mjölktänder vid kinden,[3] 2 på varje sida i överkäken och 3 i underkäken, vilka så småningom blir avnötta och faller ut innan ungdjuret lämnar boet.[4] I stället för tänderna utbildas sedan de omnämnda hornskivorna.

Näbbens taktila känsel är hög utvecklad och den kan uppfatta elektriska fält som uppstår vid bytesdjurens muskelrörelser.[4]

Näsborrarna ligger på ovansidan av näbben, nära dess spets. Ögonen sitter högt uppe på huvudet och öronöppningarna, som kan tillslutas, ligger nära bakre ögonvinkeln. Tungan är köttig och försedd med hornartade tänder. På grund av detta bildar näbben en förträfflig silapparat för att ur vattnet avskilja sådant som är ätbart och gömma det i de rymliga kindpåsarna, som sträcker sig längs med huvudets sidor. Fällen är brun och utgörs av en mjuk tjock och vattentät bottenull, ur vilken täta, grova stickelhår skjuter fram. Näst efter uttern sägs näbbdjuret ha den tätaste pälsen av alla djur, med ca 900 hårstrån per kvadratmillimeter. Näbbdjuret klarar att simma i både ljummet och kallt vatten (ner till nollpunkten), och upprätthåller en konstant kroppstemperatur på 31-32 grader[6].

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Näbbdjuret fäller ut simhuden mellan tårna när det simmar, och styr med svansen. Ögonen är stängda under vattnet, och bytet söks på flodbottnen med hjälp av trycksensorer och elektriska receptorer i näbben. Födan består av småkryp, företrädesvis mindre ryggradslösa djur som maskar och räkor samt i mindre mått av fiskägg och småfiskar.[3] Arten dyker vanligen 30 till 140 sekunder per tillfälle och bytesdjuren samlas i kindpåsarna. De äts senare medan näbbdjuret simmar på vattenytan.[5] Jakten sker oftast i vattendrag som flyttar med 0,4 meter per sekund eller långsammare. Vid behov kan arten simma vid ett flöde av en meter per sekund.[5] Näbbdjuret äter normalt ett par hundra gram sådana invertebrater dagligen, motsvarande cirka 20 procent av dess kroppsvikt.

Näbbdjuret bor i jordhålor längs åarna i östra Australien (inklusive Tasmanien).[3] Boet grävs själv med hjälp av klorna. Ibland skapar honor 20 till 30 meter långa gångar med en kammare vid slutet.[4]

Normalt sover näbbdjuret på dagen och är vaket på natten samt under gryningen och skymningen, men undantag förekommer ofta. Aktivitetstiderna varierar beroende på vattnets temperatur, dagarnas längd, tillgång till föda och störningar från människor.[5] Rörligheten på land är inte bra utvecklad. Näbbdjuret behöver där cirka 30 procent mer energi än andra lika stora däggdjur.[5]

Flera vuxna exemplar kan samtidig vistas i samma vattenansamling men de har ingen kontakt med varandra när honan inte är brunstig. Exemplar i fångenskap hade ett morrande läte efter störningar.[5] Hannarnas revir överlappar sällan med varandra. Däremot delar en hanne några avsnitt av territoriet med en, två eller sällan fler honor.[7]

Näbbdjuret plågas av olika parasiter. Dessutom förekommer en fästing, Ixodes ornithorhynchi, som är specialiserad på arten. Den är vanligast på djurets bakfötter och den hittas även vid framfötterna samt i pälsen.[5]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Näbbdjuret är ett av de få däggdjur som lägger ägg, vanligtvis 2 stycken. Äggen har mjukt skal. Näbbdjuret värmer äggen tills de kläcks efter upp till två veckor.[4] Äggläggningen sker allmänt 27 dagar efter parningen. Jordhålan där äggläggningen äger rum grävs av honan och fodras med fuktiga blad. Boets ingång stängs sedan med en jordpropp.[7] Den har även en ovanligt hög mängd av könskromosomer, 10 st.

För parningen finns särskilda årstider som beror på populationens utbredningsområde. När ungarna kläckts slickar de mjölk från mammans hud (näbbdjuret har mjölkkörtlar men saknar spenar) i 4-5 månader[4], och lämnar så småningom mamman.[3] Vid mjölkkörtlarna finns speciella hårtofsar.[4] Näbbdjur lever väsentligen ensamma i var sitt avsnitt av floden, med sporadiska möten med andra individer av samma art främst under parningssäsongen.

Individer av båda kön blir könsmogna efter två år. Vanligen sker den första framgångsrika parningen för honor när de är fyra år gamla.[5] Vilda individer blir upp till 12 år gamla.[3] Enligt en annan källa är näbbdjurens genomsnittliga livslängd uppskattningsvis 20 år.[5]

Hot och status[redigera | redigera wikitext]

Näbbdjuret saknade ursprungligen naturliga fiender, men jagas ibland av inplanterad räv och andra mindre däggdjur. Andra hot mot djuret är miljöförstöring och annan mänsklig påverkan (som bland annat resulterar i brist på naturliga, orörda flodbankar). Näbbdjuret är idag fridlyst men jagades fram till början av 1900-talet för sin täta päls.[3] Köttet sägs dock smaka illa. Arten anses "vanlig men sårbar", men den bedöms inte som hotad av IUCN som kategoriserar den som livskraftig (LC).[1]

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Förutom det nu levande näbbdjuret listas flera utdöda arter i familjen Ornithorhynchidae. De fördelas på följande släkten[8][9]:

I motsats till näbbdjuret hade dessa släkten sina tänder kvar. Arterna hade uppskattningsvis en större storlek.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Lunney, D., Dickman, C., Copley, P., Grant, T., Munks, S., Carrick, F., Serena, M. & Ellis, M. 2008 Ornithorhynchus anatinus Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 21 november 2010.
  2. ^ A. F. Gotch, Mammals – Their Latin Names Explaint, Blandford Press, ISBN 0-7137-0939-1.
  3. ^ [a b c d e f g] Ornithorhynchus anatinus på Animal Diversity Web (engelska), besökt 27 april 2010.
  4. ^ [a b c d e f g] Feldhamer et al. (2015) sid.245 Ornithorhynchidae
  5. ^ [a b c d e f g h i j k] Anja Divljan (2015). ”Platypus”. Australian Museum. https://australianmuseum.net.au/platypus. Läst 25 juli 2018. 
  6. ^ ”Thermal Biology of the Platypus”. Davidson College. 1999. Arkiverad från originalet den 6 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120306024923/http://www.bio.davidson.edu/courses/anphys/1999/White/thermal.htm. Läst 27 april 2010. 
  7. ^ [a b] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Duck-billed Platypus” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 13-16. ISBN 0-8018-5789-9 
  8. ^ Ornithorhynchidae Arkiverad 6 januari 2017 hämtat från the Wayback Machine., Fossilworks, The Paleobiology Database, läst 2017-01-05.
  9. ^ Feldhamer et al. (2015) sid.244 Monotremes, fossil history

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]