Nürnbergerdockan

Från Wikipedia
Kompositören Adolphe Adam

Nürnbergerdockan (La poupée de Nuremberg) är en opéra comique i en akt med musik av Adolphe Adam och med libretto av Adolphe de Leuven och Arthur de Beauplan. Handlingen är baserad på E.T.A. Hoffmanns novell Sandmannen och föregår andra scenversioner av Hoffmanns saga såsom Léo Delibes balett Coppélia (1870) och Jacques Offenbachs opera Hoffmanns äventyr (1881).

Historia[redigera | redigera wikitext]

Uruppförandet skedde på Théâtre Lyrique i Paris den 21 februari 1836. Hector Berlioz beskrev den som "ett helt varuhus av valser, galopper, potpurrier... värdig en Nürnbergmarknad." Operan framfördes nästan hundra gånger på Théâtre Lyrique under de följande 18 åren.[1]

Den svenska premiären ägde rum på Stockholmsoperan den 25 november 1853 med en version översatt av C. W. A. Strandberg och den iscensattes åter med premiär den 28 november 1954.[2]

Personer[redigera | redigera wikitext]

Roller Röstläge Premiärbesättning 21 februari 1852
(Dirigent: Alphonse Varney)
Svensk premiärbesättning 25 november 1853
(Dirigent: Jacopo Foroni)
Bertha sopran Louise Rouvroy Louise Michaëli
Donathan tenor Horace Menjaud Victor Dahlgren
Miller baryton Auguste-Alphonse Meillet Gustaf Sandström
Cornélius bas Honoré Grignon Carl Johan Uddman

Handling[redigera | redigera wikitext]

Handlingen är baserad på E.T.A. Hoffmanns novell Sandmannen och kretsar kring en människoliknande docka, som leksakshandlaren Cornelius har konstruerat och som han tror ska kunna gå att väcka till liv. Speltiden är 60 minuter.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Walsh TJ. Second Empire Opera – The Théâtre-Lyrique Paris 1851–1870. John Calder Ltd, London, 1981.
  2. ^ Kungliga teatern : repertoar 1773-1973 : opera, operett, sångspel, balett. Skrifter från Operan, 0282-6313 ; 1. Stockholm. 1974. Libris 106704 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Sohlmans musiklexikon: nordiskt och allmänt uppslagsverk för tonkonst, musikliv och dans. Stockholm: Sohlman. 1948–1952. sid. 3:1293-1294. Libris 8198860