NASCAR Sprint Cup

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

NASCAR Sprint Cup är huvudserien inom det amerikanska racingförbundet NASCAR. Seriens historia kan dateras tillbaka till 1949, då det första racet kördes på en 1,2 km lång dirttrackbana utanför Charlotte, North Carolina. Serien kör 36 race i USA per år, och är öppen för deltagande för alla nationaliteter. Ännu har dock ingen icke-amerikan vunnit mästerskapet.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Seriens förste mästare blev Red Byron med en Oldsmobile i ett eget team. Serien dominerades under perioder av familjen Petty, fadern Lee Petty vann tre titlar, medan sonen Richard Petty satte rekord med sju titlar i serien. År 1967 slog Richard Petty rekord i racesegrar med 27 stycken. Det unika var att han tog alla sju titlar i sitt eget team Richard Petty Enterprises. Han har även rekord i antal delsegrar under karriären, 200 stycken. Mot slutet av sin karriär fick Petty konkurrens av Cale Yarborough, som vann tre raka titlar 1974-1976. Tre raka titlar hade ingen tidigare tagit.

Efter en epok av dominans för Darrell Waltrip med titlar 1981, 1982 och 1985, blev Dale Earnhardt den nye superstjärnan. Earnhardt och hans nummer 3 Richard Childress Racing Chevrolet blev den mest kända kombinationen någonsin. Mot alla odds nådde Earnhardt 1994 den tidigare omöjliga gränsen med sju titlar i karriären. 1993 var en tragisk säsong för NASCAR, då två storstjärnor avled i flygolyckor under säsongen: 1992 års mästare Alan Kulwicki och Davey Allison.

Jeff Gordon blev sedan stjärnan i slutet av 1990-talet, med fyra totalsegrar mellan 1995 och 2001. Hans team Hendrick Motorsports blev det ledande teamet i NASCAR och vann sedan också tre raka titlar 2006, 2007 och 2008 genom Jimmie Johnson, som blev 2000-talets mest framstående förare under det första decenniet. År 2001 förolyckades Earnhardt i Daytona 500, vilket gjorde att ett antal säkerhetskrav på bilarna och banorna infördes. År 2008 introducerades en ny typ av bilstandard, Car Of Tomorrow, med bättre kraschstrukturer.

Kalender och regler[redigera | redigera wikitext]

Serien körs i 36 omgångar. 34 av dessa går på ovaler i olika former, från den 800 meter långa Bristol Motor Speedway, till superovalerna Daytona International Speedway och Talladega Superspeedway. Serien är indelad i två segment sedan 2004. Först körs en 26 deltävlingar lång grundserie med en sammanlagd poängräkning för alla förare, där de tolv bästas poängskörd justeras till 5000 poäng plus 10 poäng extra för varje seger man har tagit under grundserien. Övriga förarna står kvar på sina poäng, och blir därmed chanslösa till slutsegern trots att de får vara med och tävla i alla deltävlingar. Slutspelsserien The Chase for the Sprint Cup körs över tio omgångar varje år, och man har samma poängssystem som i grundserien. Föraren som har flest poäng efter det 36:e och sista loppet är officiell mästare i NASCAR.

Tävlingar i The Chase 2009[redigera | redigera wikitext]

  • Flag of New Hampshire.svg Loudon
  • Flag of Delaware.svg Dover
  • Flag of Kansas.svg Kansas City
  • Flag of California.svg Fontana
  • Flag of North Carolina.svg Charlotte
  • Flag of Virginia.svg Martinsville
  • Flag of Alabama.svg Talladega
  • Flag of Texas.svg Fort Worth
  • Flag of Arizona.svg Phoenix
  • Flag of Florida.svg Homestead