NGC 3242
| NGC 3242 | |
 Bild på NGC 3242 tagen med Rymdteleskopet Hubble. Foto: HST/NASA/ESA | |
| Observationsdata | |
|---|---|
| Typ | Planetarisk nebulosa |
| Stjärnbild | Vattenormen |
| Rektascension | 10t 24m 46,11 s[1] |
| Deklination | -18° 38′ 32,6″[1] |
| Avstånd | 4 800 ± 500[2] ljusår |
| Skenbar storlek | 25 bågsekunder |
| Skenbar magnitud | 8,6 |
| Fysiska egenskaper | |
| Radie | 2 ljusår |
| Upptäckt | |
| Upptäcktsår | 7 februari 1785 |
| Upptäckare | William Herschel |
| Andra beteckningar | |
| Jupiters spoke, Caldwell 59, NGC 3242, AT20G J102446-183836, BD-17 3140, ESO 568-5, GC 14298, GCRV 6542, GSC2 S123031352, HD 90255, IRAS 10223-1823, IRAS F10223-1823, JCMTSE J102446.4-183838, JCMTSF J102446.4-183838, 2MASS J10244612-1838321, NSV 4848, NVSS J102446-183832, OHIO L -137.5, PK 261+32 1, PKS J1024-1838, PKS 1022-183, PLX 2442, PLX 2442.00, PMN J1024-1838, PN G261.0+32.0, PN VV 57, PN ARO 4, PN VV' 98, PPM 222919, PSCz P10223-1823, SAO 155965, SCM 55, SKY# 20000, TD1 14821, 2XMM J102446.0-183832, [DML87] 264, AAVSO 1020-18 | |
| Se även: Nebulosor, Lista över nebulosor | |
NGC 3242, även känd som Caldwell 59, är en planetarisk nebulosa belägen i stjärnbilden Vattenormen. Den upptäcktes 7 februari 1835 av William Herschel som katalogiserade den som H IV.27. John Herschel observerade den från Godahoppsudden, Sydafrika, på 1830-talet, och numrerade den som h 3248, och införde den i 1864 års allmänna katalog som GC 2102. Detta blev NGC 3242 i J. L. E. Dreyers nya allmänna katalog från 1888. Den kallas ofta Jupiters Ande eller Jupiters Spöke på grund av dess visuella storlek liknande planetens, men den kallas också ibland Ögonnebulosan.[3]
Egenskaper[redigera | redigera wikitext]
NGC 3242 har en bredd av omkring två ljusår och innehåller en central vit dvärg med en skenbar magnitud av 11. Nebulosans inre lager bildades för ca 1 500 år sedan.[4] De två ändarna av nebulosan markeras av FLIERs, lober av snabbt rörlig gas ofta rödtonade i falskt färgade bilder.[5] NGC 3242 kan lätt observeras med amatörteleskop och verkar blågrön för de flesta observatörer. Större teleskop kan också urskilja dess yttre halo.[6]
Galleri[redigera | redigera wikitext]
-
Bild av NGC 3242 med 10-tums Schmidt-Cassegrain-teleskop -
Bild på NGC 3242 tagen med Rymdteleskopet Hubble. Foto: HST/NASA/ESA, -
Ultraviolet bild från NASA's Galaxy Evolution Explorer -
Infraröd bild av Spitzer Space Telescope
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, NGC 3242, 25 juli 2021.
- Caldwellkatalogen på Hawaiian Astronomical Societys webbsida
- ”NGC 3242” (på engelska). Simbad. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=NGC+3242&submit=SIMBAD+search. Läst 7 oktober 2015.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=NGC++3242. Hämtad 2021-07-25.
- ^ Gaia Collaboration et al. (2018b): Summary of the contents and survey properties
- ^ Frommert, Hartmut. ”NGC 3242”. SEDS. http://spider.seds.org/spider/Misc/n3242.html. Läst 22 juni 2014.
- ^ Mobberley, Martin (2009). The Caldwell Objects and How to Observe Them. New York: Springer Science+Business Media, LLC. sid. 128. ISBN 978-1-4419-0326-6. https://books.google.com/books?id=amPrWoOWgHcC&pg=PA128
- ^ ”NGC 3242, Ghost of Jupiter”. ESA. http://www.spacetelescope.org/projects/fits_liberator/fitsimages/danny_lacrue_1/. Läst 22 juni 2014.
- ^ ”The Ghost of Jupiter”. http://www.skyhound.com/sh/archive/mar/NGC_3242.html. Läst 25 februari 2010.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör NGC 3242.- The Hubble European Space Agency Information Centre – Hubble picture and information on NGC 3242
- NGC3242 on astro-pics.com
- FLIERs in NGC 3242
