NGC 3242

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
NGC 3242
Ngc3242b.jpg
Bild på NGC 3242 tagen med Rymdteleskopet Hubble. Foto: HST/NASA/ESA
Observationsdata
TypPlanetarisk nebulosa
StjärnbildVattenormen
Rektascension10t 24m 46,11 s[1]
Deklination-18° 38′ 32,6″[1]
Avstånd4 800 ± 500[2] ljusår
Skenbar storlek25 bågsekunder
Skenbar magnitud8,6
Fysiska egenskaper
Radie2 ljusår
Upptäckt
Upptäcktsår7 februai 1785
UpptäckareWilliam Herschel
Andra beteckningar
Jupiters spoke, Caldwell 59, NGC 3242, AT20G J102446-183836, BD-17 3140, ESO 568-5, GC 14298, GCRV 6542, GSC2 S123031352, HD 90255, IRAS 10223-1823, IRAS F10223-1823, JCMTSE J102446.4-183838, JCMTSF J102446.4-183838, 2MASS J10244612-1838321, NSV 4848, NVSS J102446-183832, OHIO L -137.5, PK 261+32 1, PKS J1024-1838, PKS 1022-183, PLX 2442, PLX 2442.00, PMN J1024-1838, PN G261.0+32.0, PN VV 57, PN ARO 4, PN VV' 98, PPM 222919, PSCz P10223-1823, SAO 155965, SCM 55, SKY# 20000, TD1 14821, 2XMM J102446.0-183832, [DML87] 264, AAVSO 1020-18
Se även: Nebulosor, Lista över nebulosor

NGC 3242, även känd som Caldwell 59, är en planetarisk nebulosa belägen i stjärnbilden Vattenormen. Den upptäcktes 7 februari 1835 av William Herschel som katalogiserade den som H IV.27. John Herschel observerade den från Godahoppsudden, Sydafrika, på 1830-talet, och numrerade den som h 3248, och införde den i 1864 års allmänna katalog som GC 2102. Detta blev NGC 3242 i J. L. E. Dreyers nya allmänna katalog från 1888. Den kallas ofta Jupiters Ande eller Jupiters Spöke på grund av dess visuella storlek liknande planetens, men den kallas också ibland Ögonnebulosan.[3]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

NGC 3242 har en bredd av omkring två ljusår och innehåller en central vit dvärg med en skenbar magnitud av 11. Nebulosans inre lager bildades för ca 1 500 år sedan.[4] De två ändarna av nebulosan markeras av FLIERs, lober av snabbt rörlig gas ofta rödtonade i falskt färgade bilder.[5] NGC 3242 kan lätt observeras med amatörteleskop och verkar blågrön för de flesta observatörer. Större teleskop kan också urskilja dess yttre halo.[6]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, NGC 3242, 25 juli 2021.

Noter[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Science.jpg    NGC 3240  •  NGC 3241  •  NGC 3242  •  NGC 3243  •  NGC 3244