NGC 4939
| NGC 4939 | |
| Bild på NGC 4939 tagen med Hubbleteleskopet. | |
| Observationsdata | |
|---|---|
| Stjärnbild | Jungfrun |
| Rektascension | 13t 04m 14,3133s[1] |
| Deklination | -10° 20′ 22,417″[1] |
| Rödförskjutning | 0,010561[1] km/s |
| Avstånd | 118 ± 30 miljoner (36,1 ± 9,4 Mparsec)[1] ljusår |
| Typ | SA(s)bc[1] |
| Skenbar storlek | 5,5 x 2,8[1] bågminuter |
| Skenbar magnitud | +11,3[2] |
| Noterbart | Siefertgalax |
| Fysiska egenskaper | |
| Radie | ca 96 400 ljusår (29,55 kparsec)[1] (uppskattad) |
| Upptäckt | |
| Upptäcktsår | 25 mars 1786 |
| Upptäckare | William Herschel[3] |
| Andra beteckningar | |
| PGC 45170, MCG -02-33-104, IRAS 13016-1004, 2MASX J13041438-1020225, GC 3381, H 2.561, h 3458, HIPASS J1304-10[1] | |
| Se även: Galaxer, Lista över galaxer | |
NGC 4939 är en stor spiralgalax belägen ca 120 miljoner ljusår från solsystemet i stjärnbilden Jungfrun och upptäcktes den 25 mars 1786 av William Herschel.[3] Med tanke på dess skenbara dimensioner, bekärnas det att NGC 4939 är ca 190 000 ljusår i diameter.
Egenskaper
[redigera | redigera wikitext]
NGC 4939 har karakteriserats som en Seyfertgalax, en galaxkategori som har ljusa punktliknande kärnor. NGC 4939 är en Seyfertgalax av typ II. Dess röntgenspektrum är mer förenligt med en Comptontjock kall reflektionskälla, vilket innebär att källan är dold bakom tätt material, främst gas och stoft, och dess observerade röntgenstrålning har reflekterats, men en Comptontunn transmissionsmodell kunde inte uteslutas.[4] Den ekvivalenta bredden på FeKα-linjen är stor, vilket också tyder på att den är en Comptontjock källa.[5] Ytterligare observationer med Swiftteleskopet bekräftade dess Comptontjocka natur.[6] Källan till aktivitet i de aktiva galaxkärnorna är ett supermassivt svart hål (SMBH) som ligger i galaxens centrum. SMBH i centrum av NGC 4939 ackumulerar material med en hastighet av 0,077 solmassa per år.[7] Det svarta hålet har upptäckts i hård röntgenstrålning, som inte absorberas av den Comptontjocka kolumnen, med hjälp av INTEGRAL-observatoriet.[8]
Galaxen har en stor elliptisk utbuktning och eventuellt en svag stav. Den är en storslagen spiralgalax med två tätt lindade armar som utgår från utbuktningen. Armarna är tunna, släta och väldefinierade och kan spåras i nästan ett och ett halvt varv innan de bleknar.[9] Två symmetriska armsektioner eller bågar observeras i galaxens centrala del.[10] Galaxen ses med en lutning på 56 grader. Galaxens rotationshastighet är cirka 270 km/s.[11]
Supernovor
[redigera | redigera wikitext]Fem supernovor har observerats i NGC 4939:
- SN 1968X (okänd typ, magnitud 16) upptäcktes av Paul Wild den 27 november 1968.[12][13]
- SN 1973J (okänd typ, magnitud 16) upptäcktes av Paul Wild den 21 maj 1973.[14]
- SN 2008aw ( typ II, magnitud 15,9) upptäcktes av Lick Observatory Supernova Search (LOSS) den 2 mars 2008.[15][16]
- SN 2014B (typ IIP, magnitud 17,0) upptäcktes av Lick Observatory Supernova Search (LOSS) den 2 januari 2014.[17][18]
- SN 2020nif (typ II, magnitud 16,1492) upptäcktes av Zwicky Transient Facility den 24 juni 2020.[19]
Närliggande galaxer
[redigera | redigera wikitext]NGC 4939 tillhör en liten galaxgrupp känd som NGC 4933-gruppen, uppkallad efter multipelgalaxen NGC 4933.[20] Gruppen ligger mellan den lokala superhopen och Hydra-Centaurus-superhopen.[21]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, NGC 4939, 13 mars 2025.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 4 5 6 7 8 ”Results for object NGC 4939”. NASA/IPAC Extragalactic Database. NASA and Caltech. https://ned.ipac.caltech.edu/byname?objname=NGC+4939. Läst 18 januari 2016.
- ↑ ”Revised NGC Data for NGC 4939”. spider.seds.org. http://spider.seds.org/ngc/revngcic.cgi?NGC4939. Läst 25 november 2018.
- 1 2 Seligman, Courtney. ”NGC 4939 (= PGC 45170)”. Celestial Atlas. http://cseligman.com/text/atlas/ngc49.htm#4939. Läst 19 november 2018.
- ↑ Maiolino, R.; Salvati, M.; Bassani, L.; Dadina, M.; della Ceca, R.; Matt, G.; Risaliti, G.; Zamorani, G. (Oktober 1998). ”Heavy obscuration in X-ray weak AGNs”. Astronomy and Astrophysics 338: sid. 781–794. https://arxiv.org/abs/astro-ph/9806055.
- ↑ Dadina, M. (4 oktober 2006). ”BeppoSAX observations in the 2–100 keV band of the nearby Seyfert galaxies: an atlas of spectra”. Astronomy & Astrophysics 461 (3): sid. 1209–1252. doi:.
- ↑ Vasudevan, Ranjan V.; Brandt, William N.; Mushotzky, Richard F.; Winter, Lisa M.; Baumgartner, Wayne H.; Shimizu, Thomas T.; Schneider, Donald. P.; Nousek, John (15 januari 2013). ”X-ray properties of the northern galactic cap sources in the 58 month Swift/BAT catalog”. The Astrophysical Journal 763 (2): sid. 111. doi:. https://arxiv.org/abs/1212.2957.
- ↑ Diamond-Stanic, Aleksandar M.; Rieke, George H. (20 februari 2012). ”The relationship between black hole growth and star formation in Seyfert galaxies”. The Astrophysical Journal 746 (2): sid. 168. doi:. https://arxiv.org/abs/1106.3565.
- ↑ ”IGR J13042-1020: a massive black hole in spiral galaxy NGC 4939”. sci.esa.int. ESA. 11 juni 2010. http://sci.esa.int/integral/47176-igr-j13042-1020-a-massive-black-hole-in-ngc-4939/.
- ↑ Eskridge, Paul B.; Frogel, Jay A.; Pogge, Richard W.; Quillen, Alice C.; Berlind, Andreas A.; Davies, Roger L.; DePoy, D. L.; Gilbert, Karoline M.; et al. (November 2002). ”Near-Infrared and Optical Morphology of Spiral Galaxies”. The Astrophysical Journal Supplement Series 143 (1): sid. 73–111. doi:. https://arxiv.org/abs/astro-ph/0206320.
- ↑ Grosbøl, P.; Patsis, P. A.; Pompei, E. (12 augusti 2004). ”Spiral galaxies observed in the near-infrared K band”. Astronomy & Astrophysics 423 (3): sid. 849–859. doi:.
- ↑ Mitchell, Carl J.; Sellwood, J. A.; Williams, T. B.; Spekkens, Kristine; Kuzio de Naray, Rachel; Bixel, Alex (23 februari 2018). ”The RINGS Survey. III. Medium-resolution H-alpha Fabry–Pérot Kinematic Data Set”. The Astronomical Journal 155 (3): sid. 123. doi:. https://arxiv.org/abs/1801.07750.
- ↑ Marsden, Brian G. (3 december 1968). ”Circular No. 2116”. Central Bureau for Astronomical Telegrams. Smithsonian Astrophysical Observatory, IAU. http://www.cbat.eps.harvard.edu/IAUCs/IAUC2116.jpg. Läst 22 december 2024.
- ↑ ”SN 1968X”. Transient Name Server. IAU. https://www.wis-tns.org/object/1968X. Läst 22 december 2024.
- ↑ ”SN 1973J”. Transient Name Server. IAU. https://www.wis-tns.org/object/1973J. Läst 22 december 2024.
- ↑ Winslow, D.; Li, W.; Filippenko, A. V. (2008). ”Supernova 2008aw in NGC 4939”. Central Bureau Electronic Telegrams (1279): sid. 1. http://www.cbat.eps.harvard.edu/iau/cbet/001200/CBET001279.txt.
- ↑ ”SN 2008aw”. Transient Name Server. IAU. https://www.wis-tns.org/object/2008aw. Läst 22 december 2024.
- ↑ Kim, H.; Zheng, W.; Li, W.; Filippenko, A. V.; Cenko, S. B. (2014). ”Supernova 2014B in NGC 4939=PSN J13041770-1020012”. Central Bureau Electronic Telegrams (3772): sid. 1.
- ↑ ”SN 2014B”. Transient Name Server. IAU. https://www.wis-tns.org/object/2014B. Läst 22 december 2024.
- ↑ ”SN 2020nif”. Transient Name Server. IAU. https://www.wis-tns.org/object/2020nif. Läst 22 december 2024.
- ↑ Makarov, Dmitry; Karachentsev, Igor (21 april 2011). ”Galaxy groups and clouds in the local (z~ 0.01) Universe”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 412 (4): sid. 2498–2520. doi:. https://arxiv.org/abs/1011.6277.
- ↑ Richter, O. -G.; Huchtmeier, W. K. (1 mars 1987). ”HI observations of galaxies in between the Local and the Hydra/Centaurus superclusters.”. Astronomy and Astrophysics Supplement Series 68: sid. 427–467. ISSN 0365-0138. https://ui.adsabs.harvard.edu/abs/1987A%26AS...68..427R/abstract.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör NGC 4939.- NGC 4939 on WikiSky: DSS2, SDSS, GALEX, IRAS, Hydrogen α, X-Ray, Astrophoto, Sky Map, Articles and images