NGC 6940
| NGC 6940 | |
|---|---|
.jpg)
| |
| NGC 6940 | |
| Observationsdata | |
| Stjärnbild | Räven |
| Rektascension | 20t 34m 26s[1] |
| Deklination | +28° 17′ 00″[1] |
| Klass | Öppen stjärnhop |
| Avstånd | 2 510 ljusår (770 pc) [2] miljoner lj |
| Skenbar storlek | 25 bågminuter' |
| Skenbar magnitud | 6,3[1] |
| Fysiska egenskaper | |
| Uppskattad ålder | 720[2] miljoner år |
| Upptäckt | |
| Upptäcktsår | 1784 |
| Upptäckare | William Herschel |
| Se också: Öppna stjärnhopar, Lista över öppna stjärnhopar | |
NGC 6940 är en öppen stjärnhop i stjärnbilden Räven belägen ungefär 14° sydväst om Albireo och anses vara den finaste öppna hopen i stjärnbilden.[3] Stjärnhopen upptäcktes 1784 av William Herschel.
Egenskaper[redigera | redigera wikitext]
I NGC 6940 ingår hundratals stjärnor. Hopen är ganska spridd och däremellan är dess medlemmar också synliga fältstjärnor. Till exempel är två ljusa stjärnor, en jättestjärna av skenbar magnitud 8,6 och spektralklass B8 III vid nordöstra kanten och en jätte av magnitud 9,1 och spektralklass A0 III i sydvästra hörnet av hopen, för unga för att vara sanna medlemmar i NGC 6940 och är förmodligen bakgrundsstjärnor. Den ljusaste stjärnan (Lucida) i NGC 6940 är den röda jätten FG Vulpeculae, en halvregelbunden variabel stjärna vars magnitud varierar från 9,0 till 9,5 med en period av ca 80 dygn.[3] NGC 6940 är rik på röda jättar, mer än 20 enligt WEBDA-databasen. Baserat på den spektroskopiska analysen av tolv av dem uppskattades stjärnhopens ålder till 1,1 miljarder år, med en avvägd massa på 2 miljoner solmassor. Dess metallicitet är nära solens.[4] I NGC 6940 har vidare upptäckts åtta variabla stjärnor vars variabilitet överensstämmer med Delta Scuti-variablerna.[5]
En studie av NGC 6940 av ROSAT i våglängder för mjuk röntgenstrålning visade fyra källor som identifierats som medlemmar i hopen.[6] Ytterligare en källa, en jättestjärna av spektraltyp K0, angavs som en möjlig medlem i hopen, vilket senare bekräftats.[7] Tre av dessa källor identifierades som dubbelstjärnor av totalt sex kända för att existera i hopen. Källornas luminositet var typisk för RS Canum Venaticorum-variabler, snäva dubbelstjärnor som kunde behålla mycket aktiva koronakällor trots hopens ålder.[6]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, NGC 6940, 2 augusti 2021.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] "NGC 6940". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2017-06-19.
- ^ [a b] WEBDA: NGC 6940
- ^ [a b] Rhemann, Gerald; Crossen, Craig (2004). Sky Vistas Astronomy for Binoculars and Richest-Field Telescopes. Vienna: Springer Vienna. Sid. 64. ISBN 978-3709106266. https://books.google.com/books?id=3vELBwAAQBAJ&q=NGC+6940&pg=PA64. Läst 18 juli 2017.
- ^ Böcek Topcu, G.; Afşar, M.; Sneden, C. (21 November 2016). ”The chemical compositions and evolutionary status of red giants in the open cluster NGC 6940”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 463 (1): sid. 580–597. doi:. Bibcode: 2016MNRAS.463..580B.
- ^ Rose, Michael B.; Hintz, Eric G. (November 2007). ”A Search for Low-Amplitude Variability in Six Open Clusters Using the Robust Median Statistic”. The Astronomical Journal 134 (5): sid. 2067–2078. doi:. Bibcode: 2007AJ....134.2067R.
- ^ [a b] Belloni, T.; Tagliaferri, G. (October 1997). ”Soft X-ray emission from intermediate-age open clusters: NGC 6940.”. Astronomy and Astrophysics 326: sid. 608–613. Bibcode: 1997A&A...326..608B. http://adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-bib_query?db_key=AST&bibcode=1997A%26A...326..608B. Läst 18 juli 2017.
- ^ van den Berg, M.; Verbunt, F. (15 August 2001). ”An optical study of X-ray sources in the old open clusters NGC 752 and NGC 6940”. Astronomy & Astrophysics 375 (2): sid. 387–396. doi:. Bibcode: 2001A&A...375..387V. https://www.aanda.org/articles/aa/full/2001/32/aah2826/aah2826.html. Läst 18 juli 2017.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör NGC 6940.
