Hoppa till innehållet

Naftule Brandwein

Från Wikipedia
Naftule Brandwein
Född1884[1]
Peremysjljany, Ukraina
Död1963[2]
New York, USA
Medborgare iÖsterrike-Ungern
SysselsättningKlarinettist, klezmermusiker, kompositör, skivartist
Redigera Wikidata

Naftule Brandwein,[a] född 1884 i Peremysjljany i dåvarande Galizien i Österrike-Ungern (nuvarande Ukraina), död 2 oktober 1963,[3] var en judisk-amerikansk klarinettist inom klezmermusik.[4] Han var aktiv från 1910- till 1940-talet och räknas jämte Dave Tarras som en av 1900-talets främsta klezmersolister.[b]

Tillsammans med Tarras och andra samtida musiker, som Israel J. Hochman, Max Leibowitz och Harry Kandel, bidrog Brandwein till att forma den nya amerikanska klezmerstilen under det tidiga 1900-talet. Denna utvecklades då gradvis mot ett mer sofistikerat storbandsljud.[5]

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt

[redigera | redigera wikitext]

Brandwein föddes in i en familj med flera släktled av klezmermusiker, som del av den Stretiner-chassidiska dynastin grundad av rabbi Yehuda Hirsch Brandwein från Stratyn. Hans far Peysekhe (Paul) spelade fiol och klarinett och var bröllopsskald (badkhn).[4] Peysekhe Brandwein fick sammanlagt 14 barn med fyra fruar. Detta inkluderade minst nio söner och fyra döttrar, varav Nafules tvillingsyster Henrietta.[6][4] Peysekhe var ledare av familjeorkestern, som spelade runtom i östra Galizien.[4] Naftules bror Moyshe spelade violin, valthorn och ventilbasun, Mendel spelade piano, Leyzer trummor och Azriel kornett.

Det första instrumentet Naftule lärde sig var kornett. Den äldre brodern Azriel blev Naftules första musiklärare, och han hade ett bestående inflytande på den yngre broderns spel.[7] Klarinett var vid denna tid inte ett instrument som förknippades med klezmermusiken i Galizien; det var först efter migrationen till Amerika som Brandwein bemästrade instrumentet och utvecklade sin särpräglade spelstil.[7] Klarinettens popularitet inom klezmer ökade dock kraftigt även i Europa, kort efter att den tagit över violinens roll i USA.[7][8]

Brandwein gifte sig i Europa med sin fru Dora. Paren hann få sin förste son Moses, kort innan de emigrerade till Amerika.[6]

Emigration till USA

[redigera | redigera wikitext]

Brandwein emigrerade till USA i april 1909[9][10] (andra källor säger 1908)[8][11] och seglade från Hamburg till New York. Han anslöt sig till sin bror Israel som redan bodde på Rivington Street på Lower East Side.[9] Naftule, hans fru och son bosatte sig på närbelägna Pitt Street.[12]

1912 ansökte Brandwein om amerikanskt medborgarskap och antog det angliserade namnet Nathan Brandwein, men han använde i fortsättningen Naftule som artistnamn.[6] Han blev slutligen naturaliserad amerikansk medborgare 1919.[6]

Karriär

[redigera | redigera wikitext]

Brandwein var redan en skicklig klarinettist när han anlände till USA, och han använde sin marknadsföringstang till att bygga upp ett rykte som klezmermusiker och orkesterledare. Till skillnad från andra klezmers, som Abe Elenkrig och Max Leibowitz vilka spelade in skivor under första världskriget, verkar Brandwein inte ha spelat in förrän omkring 1920. Detta skedde först som okrediterad klarinettist i Abe Schwartz orkester.[6]

Det var 1922 som Brandwein började spela in under eget namn på Columbia Records. Där gjorde han ett fåtal inspelningar av klezmer och doinor, samt några skivor med ukrainsk folkmusik under etiketten Russkyj Narodnyj Orchester.[6] I början av 1923 lämnade han Columbia och gjorde först några klezmerinspelningar på Emerson Records, innan han slog sig ner på Columbias rivaliserande skivbolag Victor Records.[6] Han stannade där i flera år och gjorde mellan 1923 och 1927 ungefär två dussin inspelningar, mestadels virtuos klezmermusik utgiven under etiketten Naftule Brandwein Orchestra.[4]

"Der iyd in Jerusaleim", en inspelning från år 1924.

1923 blev Brandwein stämd av violinisten Max Leibowitz, för att ha spelat in låten "Terkisher-Bulgarish" som Leibowitz hade upphovsrättsskyddat året före. Målet avvisades dock eftersom Leibowitz fortfarande var rumänsk medborgare när han hade registrerat upphovsrätten, vilket gav honom mindre skydd än en amerikansk medborgare skulle ha haft.[13]

Senare år

[redigera | redigera wikitext]

Brandweins karriär gick från mitten av 1920-talet tillbaka, i samband med att efterfrågan på den traditionella klezmermusiken minskade. Hans svit med inspelningar för Victor Records avslutades 1927.[14] Brandweins karriär präglades under 1930-talet av den stora depressionen, och efter att ha varit den främste klezmersolisten i New York reducerades han till att spela i bandet Borscht Belt på olika semesterresorter och liknande.[14] Det var istället Dave Tarras som tagit över som den ledande klezmerklarinettisten. År 1941 återvände till slut Brandwein till inspelningsstudion hos Victor Records, där han återigen spelade in ett fåtal dansanta klezmerlåtar under eget namn.[c][14]

På 1950-talet hade Brandwein svårt att få spelningar på grund av förändrade förväntningar i musikbranschen. Han kunde inte läsa noter och var inte lika bekväm med amerikansk populärmusik som Dave Tarras och yngre förmågor som Sam Musiker och Max Epstein. Trots detta fortsatte han att regelbundet arbeta fram till kort före sin död.[6]

Brandwein dog den 2 oktober 1963, 79 år gammal. Han begravdes på Mount Hebron Cemetery i Flushing i Queens.[3][6] Hans dödsdag enligt den judiska kalendern är den 14 tishrei.

Stil och personlighet

[redigera | redigera wikitext]

Brandwein var lika känd för sin färgstarka personlighet som för sin musikaliska talang. Han har bland annat uppträtt med en neonskylt runt halsen med texten "Naftule Brandwein Orchestra",[6][4] med ryggen vänd mot publiken för att dölja sin fingersättningsteknik, eller till och med genom att dra ner sina byxor. Han bar vid flera tillfällen inkopplade julgransljus som en del av sin dräkt, vilket en gång på grund av ymnigt svettande ledde till kortslutning och nästan gav honom en elektrisk stöt.[6] Brandwein spelade även på tavernor tillsammans med romska musiker.[7][8]

Brandweins vilda stil införlivade många av den östeuropeiska judiska musikens element och dess inspiration från grekisk, turkisk, ungersk och romsk musik.[6] Hans eldiga och livliga spelstil hoppar konstant upp och ner i skalan och uttrycker sig med drillar, glissando och annan musikalisk ornamentik. Brandweins stil kontrasteras ofta mot den andre berömde klezmerklarinettisten från sin tid, Dave Tarras, och de tvås spelstilar skilde sig åt i både ljud och frasering.[7] Brandwein tog risker i sitt spel och improviserade ofta fram en vilt annorlunda tolkning av ett stycke vid varje tagning.[6]

Musikaliskt arv

[redigera | redigera wikitext]

Trots att Brandwein var borta när det nyvaknade intresset för klezmermusik föddes i mitten av 1970-talet, har hans arv återupplivats av en ny generation klezmermusiker som citerar honom som en viktig inspirationskälla.[7] Bland de klezmerrevivalister som har varit starkt påverkade av honom finns Hankus Netsky, Alicia Svigals, Michael Winograd och David Krakauer.[15] De invecklade traditionerna av klezmermusik är inte väl bevarade i notskrift, och Brandweins inspelningar är en av de viktigaste källorna som dagens musiker söker sig till för att finna den genuina "ursprungliga" klezmerstilen.

Anmärkningar

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Även Nathan Brandwein; (jiddisch: נפתלי בראַנדווײַן YIVO-translitterering: Naftule Brandvayn.
  2. ^ Ordet klezmer (plural: klezmorim) betyder ursprungligen ”musiker”, särskilt judiska bröllops- och festmusiker i Östeuropa. Under 1900-talet började ordet också användas som benämning på själva musikstilen.
  3. ^ Freilicher yontov; Kleine prinzessin; Naftluy's (Nifty’s) Freilach; Nifty's eigene

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Joel Edward Rubin, The art of the klezmer : improvisation and ornamentation in the commercial recordings of New York clarinettists Naftule Brandwein and Dave Tarras 1922-1929.[källa från Wikidata]
  2. ^ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1347612007749153-1, läst: 14 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] ”Nathan “Naftule” Brandwein”. Find a Grave. https://www.findagrave.com/memorial/77397240/nathan-brandwein. Läst 14 juni 2021. 
  4. ^ [a b c d e f] ”BRANDWEIN, NAFTULE (1889-1963)” (på engelska). Institut Européen des Musiques Juives. https://www.iemj.org/en/brandwein-naftule-1889-1963/. Läst 3 november 2025. 
  5. ^ ”Naftule Brandwein: un excéntrico dentro y fuera del escenario” (på spanska). Radio Sefarad. 21 oktober 2024. https://www.radiosefarad.com/naftule-brandwein-un-excentrico-dentro-y-fuera-del-escenario/. Läst 3 november 2025. 
  6. ^ [a b c d e f g h i j k l m] ”BRANDWEIN: KING OF THE KLEZMER CLARINET”. Mount Hebron Cemetery. https://www.mounthebroncemetery.com/legacy/stories/view/?id=149. Läst 3 november 2025. 
  7. ^ [a b c d e f] Feldman 2016, sid. 112.
  8. ^ [a b c] Feldman, Walter Zev (2000). ”Music of the European Klezmer” (på engelska) (pdf, CD-bok). Smithsonian Folkways Recordings. https://folkways-media.si.edu/docs/folkways/artwork/SFW40486.pdf. Läst 3 november 2025. 
  9. ^ [a b] Claire M. Gogan (4 maj 2016). ”To Play Jewish Again: Roots, Counterculture, and the Klezmer Revival”. masteruppsats i Arts In History. https://vtechworks.lib.vt.edu/server/api/core/bitstreams/1772beaf-d566-4e69-b22a-57c245239bbd/content. Läst 3 november 2025. 
  10. ^ ”Naftule Brandwein and Joseph Roth: sketches of a lost Europe”. 27 mars 2022. https://listeningback.com/2022/03/27/naftule-brandwein-and-joseph-roth-sketches-of-a-lost-europe/. Läst 3 november 2025. 
  11. ^ ”Naftule Brandwein Biography”. Save The Music.com. https://savethemusic.com/artist/naftule-brandwein/. Läst 3 november 2025. 
  12. ^ ”1910 United States Federal Census for Nathan Broudwein”. Ancestry Library. https://www.ancestrylibrary.ca/. 
  13. ^ Daniel, Carkner (3 augusti 2023). ”Golden age American klezmer copyright scores in the Library of Congress (1917-28)” (på engelska). https://alte.klezmor.im/2023/08/03/golden-age-american-klezmer-copyright-scores-in-the-library-of-congress-1917-28/. Läst 3 november 2025. 
  14. ^ [a b c] Bea Maxwell (7 oktober 2023). ”Naftule Brandwein: Discography”. Klezmer.com. https://www.klezmer.com/post/naftule-brandwein-discography. Läst 3 november 2025. 
  15. ^ ”Michael Stone has An Encounter with David Krakauer”. Roots World.com. https://www.rootsworld.com/interview/krakauer2.html. Läst 3 november 2025. 

Allmänna källor

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Naftule_Brandwein&oldid=58654235”