Nahid Persson Sarvestani

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Nahid Persson)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Nahid Persson Sarvestani
{{{bildtext}}}
FöddNahid Sarvestani
24 maj 1960 (61 år)
Shiraz i Iran
Andra namnNahid Persson
År som aktivSedan 1994
WebbplatsRealReel
Betydande verkProstitution bakom slöjan (2004)
Fyra fruar och en man (2007)
Drottningen och jag (2009)
IMDb SFDb

Nahid Persson Sarvestani, född 24 maj 1960 i Shiraz, Iran, är en prisbelönt svensk dokumentärfilmsregissör, som kom till Sverige som flykting efter iranska revolutionen 1979.[1] Hennes mest kända dokumentärfilmer är troligen Prostitution bakom slöjan, Fyra fruar och en man och Drottningen och jag. Hennes självbiografi Alltid i mitt hjärta utkom 2011. Den behandlar hela hennes liv, från barndomen via tiden som aktivist i upproret mot shahen och därefter mot Khomeini, flykten till Dubai och vidare till Sverige, tiden som nybliven invandrare och slutligen som dokumentärfilmare.

Efter ett längre uppehåll som filmare vände hon kameran mot sig själv i filmen, Anders, jag och hans 23 andra kvinnor, som hade premiär 25 maj 2018.[2][3]

Filmen Hör min röst - Slöjans revolution ( originaltitel: Be my voice) från 2021 handlar om Masih Alijenad. En 44-årig aktivist som när hon blev för obekväm som journalist i hemlandet, flyttade utomlands. Via hennes sociala medier kastar nu massor av iranska kvinnor slöjan i protest mot regimen. Masih med hela 6 miljoner följare har blivit en nagel i ögat för regimen. De har, förgäves, försökt stoppa henne genom att arrestera medlemmar av hennes familj i Iran. Allt detta skildrar Nahid Persson efter att ha besökt Masih i New York.[4]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Nahid Persson”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=299062&iv=BIOGRAPHY. Läst 8 februari 2013. 
  2. ^ ”Anders, jag och hans 23 andra kvinnor”. Svensk Filmdatabas. Svenska Filminstitutet. http://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=film&itemid=616263. Läst 9 januari 2019. 
  3. ^ Runevad Kjellmer, Jakob; Farran-Lee, Lydia (15 januari 2018). ”Anders hade 24 flickvänner – nu gör en av dem dokumentär om honom”. Sveriges Television. https://www.svt.se/kultur/film/anders-hade-24-flickvanner-nu-gor-en-av-dem-dokumentar-om-honom. 
  4. ^ ”Gothenburg preview: Be My Voice by Nahid Persson”. https://businessdoceurope.com/gothenburg-preview-be-my-voice-by-nahid-persson/. Läst 20 mars 2021. 
  5. ^ ”Cancerfondens journalistpris 2002 till GP, P1 och dokumentärfilmare”. Mynewsdesk. http://www.mynewsdesk.com/se/pressreleases/cancerfondens-journalistpris-2002-till-gp-p1-och-dokumentaerfilmare-67500. Läst 12 januari 2020. 
  6. ^ ”Nahid och Marjaneh prisas av TCO”. www.vps-55749.cloudnet.se. http://www.vps-55749.cloudnet.se/nyheter/nahid-och-marjaneh-prisas-av-tco-7642. Läst 12 januari 2020. 
  7. ^ ”Nahid Persson Sarvestani får årets Mai Zetterling-stipendium från Konstnärsnämnden”. Mynewsdesk. http://www.mynewsdesk.com/se/konstnarsnamnden/pressreleases/nahid-persson-sarvestani-faar-aarets-mai-zetterling-stipendium-fraan-konstnaersnaemnden-267294. Läst 12 januari 2020. 
  8. ^ Feministakademin på Åland: Årets Feminist 2010 Arkiverad 3 maj 2012 hämtat från the Wayback Machine. Länkad 2013-08-16
  9. ^ ”Per Ganneviks stiftelse för kulturella ändamål”. www.ganneviksstiftelsen.se. Arkiverad från originalet den 12 januari 2020. https://web.archive.org/web/20200112094847/http://www.ganneviksstiftelsen.se/start/. Läst 12 januari 2020. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]