Nasal konsonant
| Artikulationssätt |
| Nasal |
| Klusil |
| Frikativa |
| Affrikata |
| Lateral |
| Approximant |
| Halvvokal |
| Likvida |
| Flapp |
| Tremulant |
| Ejektiva |
| Implosiva |
| Klickljud |
Nasaler är samlingsnamnet på konsonanter som produceras genom att vägen till näshålan öppnas. Nasaler är av naturen nästan alltid tonande, men det finns språk där tonlösa nasaler såsom [m̥], [n̥] och [ŋ̊] etc. förekommer. Nasaler är relativt klangrika och kan därför ibland fungera som stavelsekärnor[1], bland annat i japanskan.
Nasaler i svenskan
I svenskan används allmänt tre nasaler, men genom koartikulation uppstår åtminstone ett par till, varav den retroflexa bara används i rikssvenskan och de flesta svenska dialekter med tungspets-r (finlandssvenskan undantagen):
- bilabial: [m],
- labiodental: [ɱ],
- alveolar: [n],
- retroflex: [ɳ], samt
- velar: [ŋ].
Se även
Noter
- ^ Engstrand, Olle (2004). Fonetikens grunder, s. 137
Litteratur
- Engstrand, Olle (2004). Fonetikens grunder. Lund: Studentlitteratur
