Nascar Grand National Series 1959

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Nascar Grand National Series 1959
NASCAR logo 2017.svg
Allmän information
Säsongsnummer11
Antal race44
Start9 november 1958
Slut25 oktober 1959
Bilar
Chassin
Motorer
Deltagande
Mästare
FörarmästerskapetLee Petty
TeammästerskapetPetty Enterprises
MärkesmästerskapetOldsmobile
Årets rookieRichard Petty
1959

Nascar Grand National Series 1959 var den 11:e upplagan av den främsta divisionen av professionell stockcarracing i USA sanktionerad av National Association for Stock Car Auto Racing.

Säsongen startade 9 november 1958 på Champion Speedway i Fayetteville, North Carolina och avslutades 25 oktober på Concord Speedway i Concord, North Carolina. Serien vanns av Lee Petty som sammanlagt tog 35 top-10-placeringar på 42 av 44 möjliga starter, varav 11 segrar.[1] Seriesegern kom att bli hans tredje och sista mästerskapstitel i karriären.[2] Hans son Richard Petty korades som årets rookie.[3] Daytona 500 kördes för första gången detta år på den för ändamålet nybyggda superovalen Daytona International Speedway. Johnny Beauchamp utsågs till en början som segrare av loppet, men efter protester och tre dagars granskning av målfoton utsågs Lee Petty som vinnare av det första Daytona 500.[4]

Resultat[redigera | redigera wikitext]

Nr Datum Tävling Bana Pole Vinnare Konstruktör Start Rapport
1 9 november 1958 Race 1 Champion Speedway, Fayetteville, North Carolina Bob Welborn Bob Welborn Chevrolet 1
2 20 februari Daytona 500 Qualifier Daytona International Speedway, Daytona Beach, Florida Fireball Roberts Bob Welborn Chevrolet 7 Rapport
3 22 februari Daytona 500 Bob Welborn Lee Petty Oldsmobile 15
4 1 mars Race 4 Orange Speedway, Hillsborough, North Carolina Curtis Turner Curtis Turner Ford 1
5 8 mars Race 5 Concord Speedway, Midland, North Carolina Buck Baker Curtis Turner Ford 4
6 22 mars Race 6 Lakewood Speedway, Atlanta Georgia Buck Baker Johnny Beauchamp Ford 2
7 29 mars Race 7 Wilson Speedway, Wilson, Wilson, North Carolina Ken Rush Junior Johnson Ford 22
8 30 mars Race 8 Bowman Gray Stadium, Winston-Salem, North Carolina Rex White Jim Reed Ford 20
9 4 april Race 9 Columbia Speedway, Cayce, South Carolina Jack Smith Jack Smith Chevrolet 1
10 5 april Gwyn Staley 160 North Wilkesboro Speedway, North Wilkesboro North Carolina Speedy Thompson Lee Petty Oldsmobile 4 Rapport
11 26 april Race 11 Reading Fairgrounds Speedway, Reading, Pennsylvania Junior Johnson Junior Johnson Ford 1
12 2 maj Hickory 250 Hickory Motor Speedway, Hickory, North Carolina Junior Johnson Junior Johnson Ford 1 Rapport
13 3 maj Virginia 500 Martinsville Speedway, Ridgeway, Virginia Bobby Johns Lee Petty Oldsmobile 24 Rapport
14 17 maj Race 14 Trenton Speedway, Trenton, New Jersey Bob Burdick Tom Pistone Ford 3
15 22 maj Race 15 Southern States Fairgrounds, Charlotte, North Carolina Bob Welborn Lee Petty Oldsmobile 4
16 24 maj Music City 200 Nashville Speedway, Nashville, Tennessee Rex White Rex White Chevrolet 1 Rapport
17 30 maj Race 17 Asheville-Weaverville Speedway, Weaverville, North Carolina Jim Reed Parnelli Jones Ford 4
18 5 juni Race 18 Piedmont Interstate Fairgrounds, Spartanburg, South Carolina Cotton Owens Jack Smith Chevrolet 9
19 13 juni Race 19 Greenville-Pickens Speedway, Easley, South Carolina Jack Smith Junior Johnson Ford 11
20 14 juni Race 20 Lakewood Speedway, Atlanta, Georgia J.C. Hendrix Lee Petty Plymouth 37
21 18 juni Race 21 Columbia Speedway, Cayce, South Carolina Bob Burdick Lee Petty Plymouth 3
22 20 juni Race 22 Wilson Speedway, Wilson, North Carolina Ned Jarrett Junior Johnson Ford 18
23 21 juni Richmond 100 Atlantic Rural Fairgrounds, Richmond, Virginia Buck Baker Tom Pistone Ford 12 Rapport
24 27 juni Race 24 Bowman Gray Stadium, Winston-Salem, North Carolina Lee Petty Rex White Chevrolet 2
25 28 juni Race 25 Asheville-Weaverville Speedway, Weaverville, North Carolina Glen Wood Rex White Chevrolet 4
26 4 juli Firecracker 250 Daytona International Speedway, Daytona Beach, Florida Fireball Roberts Fireball Roberts Pontiac 1 Rapport
27 21 juli Race 27 Heidelberg Raceway, Pittsburgh, Pennsylvania Dick Bailey Jim Reed Chevrolet 6
28 26 juli Race 28 Southern States Fairgrounds, Charlotte, North Carolina Buck Baker Jack Smith Chevrolet 5
29 1 augusti Race 29 Rambi Raceway, Myrtle Beach, South Carolina Bob Welborn Ned Jarrett Ford 9
30 2 augusti Race 30 Southern States Fairgrounds, Charlotte, North Carolina Bob Welborn Ned Jarrett Ford 10
31 9 augusti Nashville 300 Nashville Speedway, Nashville, Tennessee Rex White Joe Lee Johnson Chevrolet 2 Rapport
32 16 augusti Western North Carolina 500 Asheville-Weaverville Speedway, Weaverville, North Carolina Rex White Bob Welborn Chevrolet 4 Rapport
33 21 augusti Race 33 Bowman Gray Stadium, Winston-Salem, North Carolina Rex White Rex White Chevrolet 1
34 22 augusti Race 34 Greenville-Pickens Speedway, Easley, South Carolina Lee Petty Buck Baker Chevrolet 4
35 29 augusti Race 35 Columbia Speedway, Cayce, South Carolina Ned Jarrett Lee Petty Plymouth 9
36 7 september Southern 500 Darlington Raceway, Darlington, South Carolina Fireball Roberts Jim Reed Chevrolet 14 Rapport
37 11 september Buddy Shuman 250 Hickory Motor Speedway, Hickory, North Carolina R.L. Combs Lee Petty Plymouth 13 Rapport
38 13 september Capital City 200 Atlantic Rural Fairgrounds, Richmond, Virginia Cotton Owens Cotton Owens Ford 1 Rapport
39 13 september Race 39 California State Fairgrounds, Sacramento, Kalifornien Bill Jarlick Eddie Gray Ford 19
40 20 september Race 40 Orange Speedway, Hillsborough, North Carolina Jack Smith Lee Petty Plymouth 7
41 27 september Old Dominion 500 Martinsville Speedway, Ridgeway, Virginia Glen Wood Rex White Chevrolet 14 Rapport
42 11 oktober Race 42 Asheville-Weaverville Speedway, Weaverville, North Carolina Tommy Irwin Lee Petty Plymouth 4
43 18 oktober Wilkes 160 North Wilkesboro Speedway, North Wilkesboro North Carolina Glen Wood Lee Petty Plymouth 2 Rapport
44 25 oktober Race 44 Concord Speedway, Midland, North Carolina Fred Harb Jr. Jack Smith Chevrolet 18
Källor:[5][6]

Slutställning[redigera | redigera wikitext]

Plats Förare Poäng
1 Lee Petty 11792
2 Cotton Owens 9962
3 Speedy Thompson 7684
4 Herman Beam 7396
5 Buck Baker 7170
6 Tom Pistone 7050
7 L. D. Austin 6519
8 Jack Smith 6150
9 Jim Reed 5744
10 Rex White 5526
11 Junior Johnson 4864
12 Shep Langdon 4768
13 G.C. Spencer 4260
14 Tommy Irwin 3876
15 Richard Petty 3694
Källor:[1]
  • Notering: Endast de femton främsta förarna redovisas.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”NASCAR Grand National standings for 1959” (på engelska). racing-reference.info. Nascar Digital Media. https://www.racing-reference.info/yeardet/1959/W. Läst 8 mars 2019. 
  2. ^ Freedman 2013, s. 591
  3. ^ Freedman 2013, s. 599
  4. ^ ”Lee Petty wins first Daytona 500” (på engelska). history.com. https://www.history.com/this-day-in-history/lee-petty-wins-first-daytona-500. Läst 8 mars 2019. 
  5. ^ ”1959 NASCAR Grand National Results” (på engelska). ESPN. http://www.espn.com/racing/results/_/year/1959. Läst 8 mars 2019. 
  6. ^ ”1959 NASCAR Grand National Results” (på engelska). racing-reference.info. Nascar Digital Media. https://www.racing-reference.info/season-stats/1959/W/. Läst 8 mars 2019. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Freedman, Lew (2013) (på engelska). Encyclopedia of Stock Car Racing. "Volym 2" (1:a upplagan). Greenwood Publishing. ISBN 978-0-313-38709-8