Natriumklorit

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Natriumklorit
Natriumklorit
Systematiskt namn Natriumklorit(III)
Kemisk formel NaClO2
Molmassa 90,441 g/mol
Utseende Vita kristaller
CAS-nummer 7758-19-2
SMILES O=Cl[O-].[Na+]
Egenskaper
Densitet 2,5 g/cm³
Löslighet (vatten) 645 g/l
Smältpunkt 170 – 180 °C (sönderfaller)
Faror
Huvudfara
NFPA 704

NFPA 704.svg

0
1
1
OX
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Natriumklorit är ett salt av natrium och kloritjoner och har formeln NaClO2.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Jämfört med andra kloriter är natriumklorit stabilt och är därför den största källan till klorit.

Framställning[redigera | redigera wikitext]

Natriumklorit framställs genom att klordioxid tas löses i en lösning av natriumhydroxid (NaOH) och reduceras med väteperoxid (H2O2).

\rm 2\ ClO_2 + 2\ NaOH + H_2O_2 \rightarrow 2\ NaClO_2 + 2\ H_2O + O_2

Användning[redigera | redigera wikitext]

Natriumklorit används huvudsakligen för att producera klordioxid för blekning av pappersmassa och klorering av dricksvatten och simbassänger. Fördelen mad att klorera med klordioxid i stället för klor är att det inte bildas kloroform av organiska föroreningar.

Det används också som desinficeringsmedel i tandkräm, munvatten, som rengöringsvätska för kontaktlinser (varunamn Purite) och för rengöring av ventilationssystem (varunamn Oxine).

Se även[redigera | redigera wikitext]