Naturlig reservoar

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

En naturlig reservoar eller nidus (det latinska ordet för substantivet bo) är en värdorganism som under lång tid bär en patogen till en infektionssjukdom.[1] Värdorganismen drabbas ofta inte av sjukdomen, eller också yttrar den sig som en subklinisk infektion som är asymtomatisk och icke-dödande. Vetskapen om en patogens naturliga reservoar kan ge mer kunskap om en sjukdoms livscykel, vilket i sin tur ger möjlighet till förebyggande åtgärder och kontroll.

Exempel[redigera | redigera wikitext]

Exempel på naturliga reservoarer är:

Virus utan reservoar bland djur[redigera | redigera wikitext]

Vissa virus har ingen icke-mänsklig reservoar där polio och smittkoppor är framträdande exempel. Avsaknaden av en icke-mänsklig reservoar gör dessa virus lättare att bekämpa.

Ebola[redigera | redigera wikitext]

Bushmeat förbereds för tillagning i Ghana, 2013. Konsumtionen av Bushmeat i Västafrika har kopplats till att sjukdomar, till exempel ebolaviruset, överförs till människor.[2]

För vissa sjukdomar är den naturliga reservoaren okänd. Detta är fallet med Ebolafeber.[3]

I en studie gjord mellan 1976 och 1998, med prov från 30 000 däggdjur, fåglar, reptiler, groddjur och leddjur i utbrottsområden, hittades inga ebolavirus förutom vissa genetiska spår som fanns i sex gnagare (Mus setulosus och afrikanska mjukpälsråttor) och en näbbmus (Sylvisorex ollula) som samlats in i Centralafrikanska republiken.[4][5] Spår av ebolavirus upptäcktes i slaktkroppar från gorillor och schimpanser under utbrotten 2001 och 2003. Dessa blev senare en källa till infektioner hos människor, men eftersom dessa arter har en hög dödlighet i infektionen är de osannolika som naturliga reservoarer.[4]

I en annan studie vid ett senare utbrott fann man att 31,8% av hundarna närmast ett utbrott var bärare av en antigen som indikerar en tidigare aktiv virusmängd.[6] Det är oklart om hundar förde viruset vidare till människor, eller om båda var infekterade av en tredje art.

Växter, leddjur och fåglar har också ansetts som möjliga reservoarer; men den mest sannolika kandidaten är fladdermöss.[7] Man vet att fladdermöss fanns i bomullsfabriken där personerna som var indexfall vid ebolautbrotten 1976 och 1979 var anställda. Fladdermöss fanns också med i bilden vid Marburgvirusinfektionerna 1975 och 1980.[4] Av 24 växtarter och 19 ryggradsdjur som experimentellt ympades med ebolavirus, blev bara fladdermöss smittade.[8]

Frånvaron av kliniska tecken i dessa fladdermöss är karakteristiska för en art som fungerar som reservoar. I en undersökning 2002-2003 av 1030 djur inklusive 679 fladdermöss från Gabon och Republiken Kongo har 13 flyghundar visat sig innehålla ebolavirusets RNA-fragment.[9] 2005 hade tre typer av flyghundar (Hypsignathus monstrosus, Epomops franqueti och Myonycteris torquata) identifierats som bärare av ebolavirus. Dessa arter misstänks vara ebolavirusets reservoarvärdar.[10]

Förekomsten av integrerade gener av filovirus i vissa genomen hos smågnagare, insektsätande fladdermöss, näbbmöss och pungdjur indikerar en historia av infektion med filovirus i dessa grupper också.[11] Det har dock framhållits att ebolavirus ännu inte har isolerats från något icke-humant djur.

Fladdermöss äter frukt men tappar ofta en del av frukten som då innehåller saliv från fladdermusen. Landlevande däggdjur som gorillor och dykarantiloper livnär sig sedan på dessa fallna frukter och kan då eventuellt smittas av ebolavirus från fladdermussaliv, men ytterligare forskning krävs för att fastställa smittvägarna.[12] Överföring mellan naturliga reservoarer och människor är sällsynta, och utbrotten kan oftast spåras till ett enda indexfall då en person har hanterat kadavret av gorilla, schimpans, eller dykarantilop.[13] Viruset sprids sedan från person till person, särskilt inom familjer, på sjukhus, och under vissa begravningsritualer där deltagarna kommer i kontakt med den dödes kropp.[14]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Aguirre, A. Alonso; Ostfeld, Richard; Daszak, Peter. New Directions in Conservation Medicine: Applied Cases of Ecological Health. Oxford University Press; 28 June 2012. ISBN 9780199731473. p. 196.
  2. ^ 25 people in Bakaklion, Cameroon killed due to eating of ape
  3. ^ ”Recent Common Ancestry of Ebola Zaire Virus Found in a Bat Reservoir”. Recent Common Ancestry of Ebola Zaire Virus Found in a Bat Reservoir. PLoS Pathogens. 27 Oct 2006. http://www.plospathogens.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.ppat.0020090. Läst 11 februari 2013. 
  4. ^ [a b c] The natural history of Ebola virus in Africa” (på en). Microbes and Infection 7 (7-8): sid. 1005–1014. 2005-06-01. doi:10.1016/j.micinf.2005.04.006. ISSN 1286-4579. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1286457905001437. 
  5. ^ Identification of Ebola virus sequences present as RNA or DNA in organs of terrestrial small mammals of the Central African Republic” (på en). Microbes and Infection 1 (14): sid. 1193–1201. 1999-12-01. doi:10.1016/S1286-4579(99)00242-7. ISSN 1286-4579. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1286457999002427. 
  6. ^ Allela L, Boury O, Pouillot R, Délicat A, Yaba P, Kumulungui B, Rouquet P, Gonzalez JP, Leroy EM (2005). ”Ebola virus antibody prevalence in dogs and human risk”. Emerging Infect. Dis. 11 (3): sid. 385–90. doi:10.3201/eid1103.040981. PMID 15757552. 
  7. ^ Fruit bats may carry Ebola virus”. BBC News. 11 december 2005. http://news.bbc.co.uk/2/hi/health/4484494.stm. Läst 25 februari 2008. 
  8. ^ Swanepoel, R.; Leman, P. A.; Burt, F. J.; Zachariades, N. A.; Braack, L. E.; Ksiazek, T. G. (1996-10). ”Experimental inoculation of plants and animals with Ebola virus”. Emerging Infectious Diseases 2 (4): sid. 321–325. doi:10.3201/eid0204.960407. ISSN 1080-6040. PMID 8969248. PMC: PMC2639914. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/8969248. 
  9. ^ Swanepoel, Robert; Gonzalez, Jean-Paul; Paweska, Janusz T.; Délicat, André; Yaba, Philippe; Hassanin, Alexandre (2005-12). ”Fruit bats as reservoirs of Ebola virus” (på en). Nature 438 (7068): sid. 575–576. doi:10.1038/438575a. ISSN 1476-4687. https://www.nature.com/articles/438575a. 
  10. ^ Pourrut, X.; Délicat, A.; Rollin, P. E.; Ksiazek, T. G.; Gonzalez, J.-P.; Leroy, E. M. (2007-11-15). ”Spatial and temporal patterns of Zaire ebolavirus antibody prevalence in the possible reservoir bat species”. The Journal of Infectious Diseases 196 Suppl 2: sid. S176–183. doi:10.1086/520541. ISSN 0022-1899. PMID 17940947. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17940947. 
  11. ^ Taylor, Derek J.; Leach, Robert W.; Bruenn, Jeremy (2010-06-22). ”Filoviruses are ancient and integrated into mammalian genomes”. BMC evolutionary biology 10: sid. 193. doi:10.1186/1471-2148-10-193. ISSN 1471-2148. PMID 20569424. PMC: PMC2906475. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20569424. 
  12. ^ Gonzalez, J. P.; Pourrut, X.; Leroy, E. (2007). ”Ebolavirus and other filoviruses”. Current Topics in Microbiology and Immunology 315: sid. 363–387. ISSN 0070-217X. PMID 17848072. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17848072. 
  13. ^ Peterson, A. Townsend; Bauer, John T.; Mills, James N. (2004-1). ”Ecologic and geographic distribution of filovirus disease”. Emerging Infectious Diseases 10 (1): sid. 40–47. doi:10.3201/eid1001.030125. ISSN 1080-6040. PMID 15078595. PMC: PMC3322747. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15078595. 
  14. ^ Questions and Answers about Ebola Hemorrhagic Fever. Centers for Disease Control and Prevention. 2009-03-25. http://www.cdc.gov/ncidod/dvrd/spb/mnpages/dispages/ebola/qa.htm. Läst 31 maj 2009  Arkiverad 6 maj 2009 hämtat från the Wayback Machine.