Nautiska behörigheter

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Nautiska behörigheter regleras internationellt genom STCW-konventionen, den av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) år 1978 antagna internationella konventionen angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning. De nationella bestämmelserna följer denna konvention. Nöjesfarkoster, båtar och mindre fartyg omfattas i allmänhet inte av konventionen, utom om de får ta mer än 12 passagerare, varvid de räknas som passagerarfartyg.

Fartområden[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Fartområde

Vilka nautiska behörigheter som krävs varierar enligt fartygets typ och storlek, men också enligt fartområde. I oceanfart eller fjärrtrafik gäller bemanningskraven enligt STCW-konventionen,[källa behövs] men i närområden och för mindre fartyg har enskilda länder möjlighet att tillämpa lindrigare krav.

I det så kallade non-SOLAS-direktivet, som gäller för inrikes passagerartrafik inom EU, delas passagerarfartygen i klasser enligt fartområden A, B, C och D, där D och C avser trafik i skyddade vatten, B trafik högst 20 nautiska mil från kusten och A övrig trafik.

Befattningar för däcksbefäl[redigera | redigera wikitext]

Behörigheter i däcksavdelningen[redigera | redigera wikitext]

  • Däcksbefäl

Examina för däcksbefäl[redigera | redigera wikitext]

I Sverige avläggs examen vid sjöbefälsskola godkänd av Sjöfartsverket

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]